TEST: Technics SB-G90M2

De flesta tänker nog på skivspelare när märkesnamnet Technics nämns. Kanske förstärkare, för Technics har trots allt gjort många väldigt bra förstärkare också. Kassettdäck bör också nämnas, även om de flesta väl har glömt vad det är för något och många nog aldrig har sett ett.

Men högtalare är knappast något man förknippar med Technics. De har svårt för att få fotfäste bland kritiker – som vi – och det finns så många andra etablerade högtalartillverkare som har en mycket större marknadsandel än vad Technics någonsin har haft.

Det beror inte på att de gör dåliga högtalare, även om jag fortfarande minns ett par Technics-högtalare från 80-talet som aldrig kunde konkurrera med Infinity, JBL, Boston Acoustics eller Bowers & Wilkins.

Även om Technics-högtalarna aldrig har haft samma status som deras skivspelare så får vi inte glömma den legendariska SB-10000 från 1977. En enorm trevägs hornhögtalare med en lika enorm 46-centimeters bas (!) i ett separat kabinett med mellanregister- och diskanthorn staplade på toppen.

Vi får inte heller glömma den innovativa SB-10, med Technics platta honeycomb-membran och banddiskant med ett bladmembran av polyamid.

Nya SB-G90M2 liknar egentligen ingen av dem. Den har flera likheter med Tannoys högtalare med Concentric-element, eller KEFs Uni-Q – kännare har redan insett att jag pratar om ett koaxialelement.

För liksom sin föregångare SB-G90 har den uppgraderade M2-versionen ett 16 cm mellanregister med en 25 mm diskant i mitten, med talspolarna på samma vertikala axel.

Fler uppgraderingar

Som bilderna tydligt visar har den golvstående högtalaren två 16 cm baselement, förutom koaxialelement överst. Det senare är en ny version av elementet i G90, där Technics har använt FEM-simuleringar (Finite Elements Method) för att ta reda på var någonstans det är optimalt att dämpa resonanser.

Diskantelementet i mitten har fått en fasplugg som ska eliminera fasfel och ge en jämnare och mer enhetlig diskantåtergivning.

Koaxialelementet är fastskruvat i en baffel, där magneten på baksidan vilar på en platta som ska kväva vibrationer. Balanced Driver Mounting Architecture kallas det för.

På insidan har kabinettet fått helt ny avstagning och i botten av kabinettet har Technics gjort en vinklad passage för låga frekvenser, med dämpande material som ska minimera stående vågor. Standing Wave Termination Structure kallar Technics kanalen, som påminner om en transmissionslinje men som mynnar ut i en konventionell basreflexport på baksidan.

På baksidan hittar man även biwire-terminaler, med kablar mellan i stället för de sedvanliga metallblecken. Bravo.

OBS: Placering

Trots basreflex på baksidan är högtalarna lätta att få plats med. De väger en del, 35 kilo, men två personer kan fint få dem på plats. Tänk bara på att när man väl har fått fästena på undersidan på plats så kan högtalarna inte glida på parketten längre. Skruvarna på undersidan är inte i nivå med fästena. De sticker ut och gör snabbt repor i parketten.

Tricket är att skruva på fästena och sedan ta den lösa kartongplattan ur förpackningen och använda den som en glidmatta som högtalarna flyttas runt på tills man hittar den optimala placeringen. Först då kan man skruva på de koniska piggarna och lägga golvskydden under.

Stor ljudbild med rika klangfärger

Sedan är man redo för en lite ovanlig ljudupplevelse.

Så länge man har en förstärkare med lite fart i, vill säga. En gammal receiver orkar inte driva Technics-högtalarna, som är byggda för mer modern, trimmad elektronik. Det betyder inte att man måste pensionera sin gamla Electrocompaniet-förstärkare om man har en sådan, men det märks att högtalarna kräver mer av förstärkaren.

Nya Marantz Model 40n, eller Hegel H95, fungerar utmärkt trots relativt måttlig effekt. Så det handlar mer om strömreserver än om ren effekt på papperet.

Jag är inte riktigt säker på vad jag förväntade mig, för vi inte har testat föregångaren SB-M90. Vi har naturligtvis testat många andra golvhögtalare i samma prisklass, men ingen av dem låter precis som de här.

Det närmaste man kommer är Bowers & Wilkins 702 S2 Signature, en snyggt raffinerad högtalare med varm klang och potent bas. Jämfört med Technics-högtalarna är diskanten lite dämpad, nästan tillbakadragen längst uppe i toppen. De svarta Technics-högtalarna går hörbart djupare i basen och gör det med övertygelse. Trummor får seriös tyngd och det finns väldigt bra dynamisk kontrast i basen.

Diskanten från koaxialelementet låter kanske inte lika raffinerat som hos B&W, men det är mer energi i toppen, utan att det blir påfrestande eller vasst. Ljudbalansen är klart varmare och fylligare än i exempelvis ett par Audiovector R3 Signature och den extrema dynamiken är nästan likadan som i lättspelade JBL HDI 3800.

SB-G90M2 går inte lika djupt i basen som ett par PMC Twenty5 24i, men de levererar en större och fylligare ljudbild som klär musiken väl. Det låter aldrig skarpt eller skärande även om man spelar högt. Kontrabas, trummor och större instrument som en konsertflygel har en ordentlig klangbotten.

Jag saknar lite av detaljrikedomen i ett par Sonus faber Sonetto V, eller Dynaudio Confidence 20 eller Piega Premium 701, men ingen av dem har Technics-högtalarnas stora ljudbild och djup.

Som alltid handlar det om vad man gillar, somliga föredrar en kyligare analytisk presentation av musiken medan andra föredrar motsatsen. Eller någonstans mittemellan. Här får man något mittemellan, men där klangbalansen drar åt det varma, fylliga och behagliga hållet. Utan att det någonsin låter luddigt.

Technics SB-G90M2: Slutsats

Technics SB-G90M2 passar fint för alla som vill ha en medelstor, golvstående allroundhögtalare med tryck och dynamik. Inte Klipsch-stil, utan en varmare klang med en behaglig ljudbild där musiken får fritt spelrum. Technics saknar inte konkurrens från mer etablerade högtalartillverkare med längre erfarenhet av högtalare i samma klass, men det märks att det ligger mycket erfarenhet bakom den nya versionen av SB-G90, som verkligen är värd att lyssna på. Även för den som inte tänker på Technics som en skicklig högtalartillverkare.