: Tannoy Glenair 10

Skälet är enkelt. Ljud handlar om att sätta luft i rörelse och då har stora högtalare fördelen av att kunna flytta massor av luft utan att elementen måste jobba livet ur sig. Det betyder däremot inte att du ska springa och köpa de största och billigaste högtalarna du kan hitta. Ljud har nämligen en hel del med precision att göra också. Att hamra ut bas så att det fladdrar om byxbenen är inte den största utmaningen. Att återge tystnad – musikens pauser – och små förändringar i tonstrukturen är betydligt svårare.

Kombinationen av kraft och precision kostar pengar. Det är därför som bilar från Jaguar, Aston Martin och Mercedes kostar som de gör, och det är också orsaken till att högtalare som Tannoy Glenair 10 aldrig går att köpa på rea.

Hos skotska Tannoy har de alltid varit övertygade om att större är bättre när det handlar om högtalare, och deras toppmodeller i Prestige-serien tillhör de största High End-högtalarna som finns. De vinner knappast några skönhetstävlingar i första taget och det kan behövas lite övertalning innan hemmets inredningsarkitekt släpper in dem i vardagsrummet.

Storväxt lillebror
Vi sparade inte på superlativen när vi testade de ännu större Tannoy Glenair 15 förra hösten. De storväxta högtalarna kunde skryta med ett massivt fundament i basregistret och ett vansinnigt tryck som höll i sig hela vägen upp i mellanregistret! Resultatet var en fysisk ljudupplevelse som man sällan upplever med hifi-högtalare. Trumslagen träffade oss rakt i bröstet och vi kunde både höra och känna varje ton som spelades på kontrabasar och basgitarrer. Mer ovanligt var att även piano, blåsinstrument och röster återgavs med en övertygande klang och pondus. Allt detta bidrog till att högtalarna gav oss en enastående live-känsla!

Det kraftiga ljudet berodde framför allt på att stora delar av frekvensregistret togs om hand av ett 15 tum stort fullregisterelement. Fullregister innebär egentligen att hela frekvensregistret återges av ett enda högtalarelement, men i Glenairs fall sitter det ett separat diskantelement i mitten av baselementet. Tannoy kallar patentet för Dual Concentric och har fulländat elementens användning för professionellt och privat bruk ända sedan 1947.

Utvecklingen har givit hörbara resultat, för Glenair 15 är tveklöst något av det tuffaste och mest dynamiska vi känner till i prisklassen 50 000–60 000 kronor. Men en nackdel är den massiva storleken, som gör att det kan vara svårt att få plats i mindre rum.

”Kompakthögtalare”
Glenair 10 är den mer kompakta varianten som ska råda bot på platsproblematiken. Fast särskilt liten är den inte. 1 meter från topp till tå, med ett omfång som får dagens smala designhögtalare att se tämligen anorektiska ut. Högtalarna är definitivt byggda på det gamla hederliga sättet, med ett stort kabinett som ger ordentligt med plats för baselementet att andas på. Det tjusiga kabinettet är klätt i äkta träfaner och inger ett exklusivt intryck.

Baselementet mäter bara 10 tum i den här modellen, men är av samma kvalitet som Tannoys dyrare modeller. Och när det är monterat i en låda med betydande inre volym så finns det all anledning att förvänta sig både djup och slagkraftig bas. Rent teoretiskt ska det mindre och lättare membranet också kunna återge de högre mellanregisterfrekvenserna snabbare och mer exakt än 15-tummaren som sitter i storebror.

En av anmärkningarna vi hade mot den större Glenair-högtalaren var att ljudet kunde verka aningen tillbakadraget i de övre frekvenserna, särskilt på hög volym. Högtalarna spelade visserligen dånande högt utan antydan till förvrängning, men det var uppenbart att mellanregistret lät lite beslöjat när basenergin blev kraftig. Men detta är en av få nackdelar med fullregisterelement och den uppvägs med god marginal av de positiva egenskaperna.

Med bara ett enda element sprids ljudet mycket exakt, utan de typiska fasproblem eller tidsskillnader som kan uppstå när flera element delar på jobbet. En annan fördel med fullregisterelement är att delningsfiltret kan göras mycket enkelt. Det märks också på effektiviteten – med en känslighet på 91 dB kan högtalarna nå kraftiga ljudnivåer även om förstärkaren bara lämnar en måttlig effekt

Ljudkvalitet
Glenair 10 har, i likhet med storebror Glenair 15, ljudbildens sammanhållning som stora styrka. Effekten är att musikerna får en mer livlig prägel och en närmast fysisk närvaro mitt emellan högtalarna. Röståtergivningen är oerhört naturtrogen, med en bröstklang som påminner mycket om hur det låter i verkligheten. Dessa egenskaper beror antagligen på att elementet arbetar med ett brett frekvensregister. Dual Concentric-principens positiva ljudegenskaper skiner igenom tydligt, oavsett vilken musik som spelas.

När Glenair 10 ger sitt yttersta bjuder de på ett dynamiskt och slagkraftigt ljud som är få hifi-högtalare förunnat. Sätter du på en välproducerad pop/rock-skiva så blir du imponerad över vilket tryck och engagemang som de ståndaktiga britterna kan uppvisa. I den mån de kan sägas ha någon favoritmusik måste det vara akustiska inspelningar à la Eric Claptons ”Unplugged”, Nils Lofgrens ”Acoustic Live” eller Bruce Springsteens ”Seeger Sessions”. Då är högtalarna kapabla att underhålla som få andra vi har hört, med en gitarrklang och en röståtergivning som sätter både kroppen och själen i rörelse.

Det kan dock ta lite tid att vänja sig vid hur Glenair 10 presenterar musiken. För även om mansröster har en naturligt fyllig prägel så kan kvinnoröster låta lite beslöjade och tillbakadragna emellanåt. Högtalarna verkar också känsliga för musik med mycket information i övre mellanregistret, vid övergången från mellan- till diskantregistret. Kraftigt komprimerade låtar kan fort låta tröttsamma på en avslöjande hifi-anläggning, och Tannoyerna är inget undantag.

Jämfört med mer ordinära, bra högtalare som Yamaha Soavo-1 har ljudbilden en något ”mörkare” karaktär, där ljusa röster och instrument tycks hamna lite längre bak i ljudbilden. Detta är ett intryck som kvarstår även när vi jämför med den dubbelt så dyra Linn Akurate 242.

De större Glenair-högtalarna kompenserade för dessa små svagheter med den fysiska spelstilen, som till viss del uteblir hos de mindre Glenair 10. Även om detta är tuffa och slagkraftiga högtalare känns de inte lika renodlade och ”råa” som storebröderna. Basåtergivningen är av naturliga skäl inte lika fyllig och hårtslående, och når inte heller lika djupt. Rent teoretiskt kunde Glenair 10 ha uppvägt för detta genom att vara mer distinkta längre upp i mellanregistret, men vi upplever inte skillnaden som speciellt stor på detta område. Därför rekommenderar vi fortfarande Glenair 15 till de som har plats och råd.

Slutsats
De flesta högtalare i den här prisklassen har något säreget som gör dem extra spännande att lyssna på och Tannoy Glenair 10 är inget undantag. Detta är långt från de mest neutrala och korrekta högtalare vi har hört, men de förmedlar ett engagemang för musiken som ställer många av konkurrenterna i en tråkig dager. Vi vill särskilt betona den exakta sammanhållningen av ljudbilden, som gör att musikåtergivningen påminner mer om ett liveuppträdande än om en klinisk reproduktion av ljud. Även om Glenair 10 inte låter lika tufft som de större och dyrare Glenair 15, har de ett mer kompakt format som är mitt i prick för alla som tycker att storebröderna är för stora och kostsamma.