: System Audio Mantra 70

Högtalarmodeller har en viss livstid kommersiellt sett. Den kan bero på många saker, men en av de väsentliga faktorerna handlar om att en högtalartillverkare hela tiden utvecklar sig och förhoppningsvis därigenom också menar att de kan göra något ännu bättre.

Så är fallet med Ole Witthøft från System Audio. Mantra-seriens toppmodell 60 kom 2009 och Ole hade en idé om att han nu var mogen att kunna ta konceptet ännu längre. Det har resulterat i två nya modeller, Mantra 50 och 70, som tar över i sortimentet efter föregångarna Mantra 30 och 60.

Konsten att förbättra en befintlig högtalarkonstruktion ligger i att kunna förfina hela eller delar av återgivningen utan att det går ut över de grundläggande dygderna. Om något var bra redan från början så får man se till att förbättringarna inte går ut över det.

Filosofi
Ole Witthøft har ända sedan starten för snart 30 år sedan haft en tanke om hur han vill bygga högtalare. De ska helt enkelt spela ”levande” och engagerande. Och redan från början har SA-högtalare dessutom haft en minimalistisk design, något som blivit viktigare och viktigare för det kundsegment som SA normalt vänder sig till.

Det grundläggande handlar om smala bafflar och tämligen små element. Men ett litet element kan ju inte flytta så mycket luft, så därför sätter han in flera av dem. En fördel med det lilla elementet är att det inte är så mycket area som ska flyttas och därmed inte så stor rörlig massa, därför kan elementen också bli snabba. Det gynnar bland annat dynamikresponsen. Dessutom kan ju också baffeln just bli smal, vilket tar bort en mängd reflexioner.

Andra grundidéer hos System Audio är att högtalaren ska vara enkel att få att fungera i rummet samt att den ska vara en lätt belastning för förstärkaren. Det betyder att högtalaren ska fungera i alla rum med så mycket olika elektronik som möjligt.

Vad är nytt?
Jag har haft den största nykomlingsmodellen System Audio Mantra 70 på besök i testrummet. Jämför vi den med modell 60 är det en del som skiljer.

Det första man ser är att den har ett mellanregisterelement extra. Det har samtidigt medfört att högtalaren är hela 120 cm hög. Nu sitter också mellanregister-/diskantdelen i en typ av d’Appolito-konfigurering i toppen och diskanten har fått en liten waveguide. Det gör att SA har väldigt fin kontroll över utstrålningen från mellanregistret/diskanten.

Basdelen består av fyra element, nu med membran i kolfiber och papp och en rejält tilltagen slaglängd. Det har hjälpt till att ge högtalaren en överraskande sonor och kompetent bas.

I realiteten handlar det om så mycket ändringar att det faktiskt inte är mycket mer än konceptet som liknar föregångaren. Det har också medfört att Mantra 70 blir nära 40 procent dyrare. Enligt den stolte konstruktören Ole Witthøft får man dock mer än full valuta för den ökade investeringen.

Mantra med förfining
När jag fått hem Mantra 70 och spelat dem några timmar på ”inkörnings- och tillvänjningsmusik”, så satt jag och såg Martin Scorseses film om George Harrison på TV. Efter att George mött Ravi Shankar och blivit introducerad för indisk religiös tankegång var ett genomgående tema att han resten av sitt liv mediterade och använde sig av sitt mantra. Jag såg åt sidan där högtalaren stod, och tänkte att det närmast var ett omen, om vad som skulle spelas.

En av de första sakerna jag noterade när jag lagt in All Things Must Pass med ovan nämnde Harrison i spelaren var att placeringen av högtalarna krävde lite mer justering än normalt från SA. Det var också väntat, för i takt med att förfiningen i återgivningen ökar reagerar också högtalaren mer på hur den placeras. Läs nu inte detta som ett problem, den hör fortfarande till bland det lättaste i högtalarväg att få att spela förnuftigt i rummet. Dessutom är det roligt att lite nerlagt jobb här faktiskt gör en skillnad.

Drygt 2,5 m mellan högtalarna och ca en halvmeter till bakväggen hamnade Mantra 70 på. Lyssningspositionen var bäst mitt i en liksidig triangel med högtalarna. Det var dock inte så att man var piskad att sitta just där, det gav bara en liten extra bonus till återgivningen som helhet.

Vi har gjort allt för att tygfronterna ska påverka så lite som möjligt, säger Ole Witthøft och fortsätter: men se dem mer som ett skydd att ha på när man inte spelar. Jag håller med, ta av dem och göm undan dem.

Single-wiring-terminalerna är som vanligt på SA-högtalare smart integrerade i bottenplattan och testexemplaren var sandfyllda i den kavitet i högtalarens botten som är avsedd för just detta. Jag provade inte högtalarna utan sand, men har en stark känsla av att det är en god idé att ge kabinettet denna extra tyngd.

Och det blev en hel del Harrison genom systemet. Mantra 70 passar synnerligen väl till välproducerad och välgjord musik i största allmänhet, och här kom både det rum och den pondus som bor i det mesta av den gamle Beatlens (egentligen sorgligt underskattad hos den breda publiken) musik absolut till sin rätt. Det är sådant som gör det kul att lyssna, man får en återgivning med kött och blod, mänsklighet och värme.

Hifi-musik
Det heter ju att SA-högtalare ska fungera med de flesta förstärkare. Jag hade dessvärre inte någon mindre god förstärkare till rådighet under testen, så jag gjorde ett undantag från mina testregler och beslöt att göra tvärtom och spela lite verklig hifi-musik, något jag sällan gör. Det betyder i min optik musik som låter väldigt bra tekniskt men där det musikaliska innehållet många gånger kan vara väldigt svårt att få syn på. Som tur är går det dock att hitta några sådana skivor som man också kan stå ut med att lyssna på för musikens skull, men de är inte direkt många.

Det brukar inte precis vara den här högtalarprisklassens (eller lägre) styrka att spela den typen av musik, men Mantra 70 har såpass bra upplösning att man kan ta till sig den fina inspelningskvaliteten. Speciellt har den fin luft i diskanten och detaljeringen och spridningen i mellanregistret gör att röster och sång i största allmänhet låter riktigt bra. Ofta är sångarna placerade en aning längre fram i ljudbilden än jag är van vid, vilket säkert är en del av att den uppfattas ha en levande återgivning.

En av högtalarens förtjänster är att den är väldigt bra på att återge s-ljud på ett naturligt sätt. Det är inte alltid lika enkelt, men Mantra 70 klarar av balansen utan att bli varken vass eller för avrundad. Återgivningen är helt klart uppbyggd med SA-familjens klassiska gener.

Man kan få verkligt bra ös ur Mantra 70, men man ska vrida upp volymen en del för att återgivningen ska slå ut i full blom. Det klär högtalaren att få en hel del ström, basen blir än mer distinkt och potent och den utmärkta dynamikresponsen kommer till sin rätt.

Lyckad förbättring
Som helhet är System Audio Mantra 70 en verkligt lyckad förbättring av ett existerande koncept. SA fortsätter sin raka konstruktionslinje och har presterat en ”top-mid-fi”-högtalare som passar som handen i handsken till den mångsidige musiklyssnaren som spelar alla möjliga genrer, musiklyssnaren som vill ha just en ”levande och engagerande”, pålitlig och konsekvent återgivning med en hel del stjärnglans utan att det skickar honom till fattighuset.

Snyggt jobbat.

Mantra: ”Ett ljud som kan skapa förändring” är en av de ursprungliga betydelserna för ordet och den som System Audio valt när de skulle namnge högtalarserien