: Sonus faber Toy Stativhögtalare

Trots namnet är Sonus faber Toy inte alls någon leksak, även om den ringa storleken kanske kan få någon att tro det. Toy tar plats i raden av små bokhyllehögtalare från Sonus faber och är i gott sällskap med äldre släktingar som den klassiska Minima från 80-talet och den kristallklara uppenbarelsen Guarneri. Lilla Toy är också Sonus fabers billigaste högtalare, vilket förhoppningsvis inte går ut över ljudet.

Med tanke på Sonus fabers meritlista är förväntningarna på Toy ungefär lika stora som om Ferrari skulle byggt en liten och billig sportbil som de flesta kunde haft råd med. Högtalarna är så små att de enkelt får plats i en Billy-bokhylla från IKEA, men de trivs allra bäst om de får spela fritt, utan en massa böcker som tränger sig inpå konstlädret som högtalarna är överdragna med. Ställ dem på en solid hylla eller ett par stativ så blir ljudbilden mycket större än de små högtalarna. Men glöm inte att de är förhållandevis ineffektiva, vilket betyder att de behöver en potent förstärkare för att öppna upp sig. Även små sportbilar är som bekant roligare att köra när de har en ordentlig motor under huven.

Utförande
Träfiberkabinett är som sagt överdraget av konstläder, vilket på våra exemplar hade en lite udda blågrön ton. Men utförandet är ändå betydligt stiligare än de flesta högtalare i prisklassen. Toy har dessutom solida högtalarterminaler på baksidan och fina element från danska Vifa. Diskantelementet är av samma typ som i Sonus fabers dyrare modeller – men är inte helt identiskt. Ringradiatorn består av ett 25 mm stort membran som är format som en ring runt en liten pigg i centrum och drivs av en liten neodym-magnet. Mellanregisterbasen är på 11 cm och har ett membran av pappersfiber och på baksidan sitter en basreflexport som ger basen en räckvidd nedemot 60 Hz.

Ljudkvalitet
I själva verket låter det som om högtalarna går ännu djupare. Orgelverk av Bach lär knappas få väggarna att skaka genom de små Toy-högtalarna, men jag fick ändå ett trovärdigt resultat med trummor och kontrabas. Stora konsertflyglar som Keith Jarretts Steinway tappade lite fyllighet i den lägsta oktavens fundament och föga förvånansvärt finns det gränser för hur högt de små elementen orkar spela.

Klangbalansen är definitivt av det varma och behagliga slaget, vilket klär en rad instrument väl, men mellanregistret färgas av något jag uppfattade som en svacka i frekvensregistret där manliga röster och flera instrument har sina grundtoner. Denna betoning hänger med i ljudbilden vilken musik man än spelar och ger också stråkar en mörkare klang. Kvinnliga röster slipper i stort sett undan, men störs en aning av en framträdande diskant, som trots tre dygns kontinuerlig inspelning inte dämpades eller lugnades.

Ingenting av detta är kritiskt eftersom Toys stora klangbild och fina detaljåtergivning gör dem oerhört lättlyssnade. De målar – för att vara så små – upp en ytterst öppen och samtidigt bred ljudbild. Många större högtalare lyckas inte övertyga lika mycket, för Toy tillhör den typ av högtalare som lyckas skapa mer än ett ögonblicks magi. De får lyssnaren att glömma alla begränsningar som storleken måste innebära.

Mycket måste hända för att man ska bli trött på att lyssna på musik genom Toy. De saknar kanske en Dynaudio-högtalares neutrala transparens, eller en kompakt KEF- eller B&W-högtalares fyllighet i basen, men om man tar hänsyn till storleken övertygar de små Sonus faber-högtalarna åtminstone oss.

Slutsats
Om det räcker vid en jämförelse med de bästa högtalarna i den här prisklassen är en öppen fråga. Toy är mer än bara en Sonus faber för speciellt intresserade, den har klara kvaliteter som definitivt lär behaga många, även dem som inte är bekanta med Sonus faber sedan tidigare. Och Toy är mycket mer behaglig att både titta och ta på än det mesta kring 10 000 kronor paret. Den varma och generösa klangen och den öppna ljudbilden är Toys största styrka – bortsett från det uppenbara: den synnerligen lättmöblerade storleken.