Jag minns inte vad som hände. Kanske var vi för upptagna med att testa den nysläppta Electa Amator III 2020. Eller så glömde jag helt enkelt av att det samtidigt kom en helt ny modell i Sonus fabers Heritage-serie. En högtalarmodell de aldrig hade byggt förut. Eller så kan det vara så att jag tänkte att en golvstående version av Electa Amator var helt ointressant.
Då hade jag fel.
Den golvstående Maxima Amator försvann ur minnet och tre år senare och otaliga högtalartester senare dök den upp i ny skepnad på highend-mässan i München 2023. I ett silkesmatt, grafitgrått utförande. Omisskännligt Sonus faber. Med ett handbyggt kabinett i äkta valnöt, vilande på en bas i spansk marmor. Väldigt läckert.
Intresset för högtalarna väcktes genast igen och några veckor senare kunde jag ställa dem i lyssningsrummet. Där stannade de i ett par månader. En minnesvärd tid.
Det tog inte lång tid för mig att inse att Maxima Amator är något annat än en golvstående Electa Amator III. Även om de har likadana högtalarelement så hjälper det större kabinettet till att ge de golvstående högtalarna en extra dimension.
Maxima är flaggskeppet i Heritage-serien, och till skillnad från ovan nämnda Electa Amator och den mindre Minima Amator, den enda modellen som inte har tillverkats tidigare.
Den bygger på samma designuttryck som de övriga i serien. En design som varit ett tydligt varumärke för Sonus faber sedan 80-talet. Men 80-talet var länge sedan och på senare tid har andra idéer, och bättre teknik och komponenter, bidragit till att modernisera både företaget och högtalarna.
Till det bättre, enligt mig. Och det syns här också.
Maxima
Den nya Heritage-serien kommer från tiden när Paolo Tezzon och Livio Cocuzza samarbetade med utvecklingen av högtalarna. Sedan dess har Tezzon lämnat Sonus faber och bygger numera baskabinett för elbasar i ett nystartat företag som heter Trespass Audio.
Passionen för bas återfinns kanske i några av Sonus fabers högtalarmodeller. Den går åtminstone att höra i Maxima Amator, som levererar bastonerna med större auktoritet än den mindre Electa Amator III.
Det är inte bara i basen man märker att detta är en större högtalare. Det 110 cm höga kabinettet är indelat i två kammare på insidan, med en större intern volym för baselementet än i Electa Amator III. Högtalarna väger hela 38 kilo och det beror inte bara på att det handgjorda kabinettet med 25 mm tjocka trästavar i äkta valnöt vilar på en marmorfot.
I den nedre delen av kabinettet finns ett hålrum som är fyllt med något som ser ut som polerat grus. Det slutna utrymmet sänker inte bara tyngdpunkten och gör högtalaren mer stabil, det dämpar även resonanser och stående vågor.
Valnötsstavarna är limmade på ett inre kabinett med ett flexibelt organiskt lim, som tillåter att träet kan utvidga sig och dra ihop sig utan att det spricker. Den övre inre kammaren, där högtalarelementen är placerade, är dämpad med ett ljuddött material som bland annat består av återvunnen kolfiber och har en basreflexport längst upp på baksidan. Som i likhet med framsidan är klädd med svart konstläder.
Ännu ett kabinett
Det finns faktiskt ännu ett inre kabinett, som syns genom ett fönster på baksidan. Där sitter delningsfiltret. Det är inte samma delningsfilter som i Electa Amator III. Delningsfrekvensen är inte bara sänkt inte bara till 2 100 Hz, filtret har också en lite annorlunda filterteknik. Sonus faber kallar filtret för IFF, ”Interactive Fusion Filtering”, det är ett första ordningens där elementen är kopplade i serie i stället för parallellt. Tezzon anser att det ger en mycket bättre integration av de två elementens egenskaper och frekvensomfång.
Som här sträcker sig till 35 Hz i basen, jämfört med 40 Hz i Electa Amator III. Känsligheten anges till 88 decibel och systemimpedansen är 4 ohm
Högtalarelement
Diskantelementet är detsamma som i Electa Amator II (H28 XTR-04), med ett 28 mm silkesmembran i vad Sonus faber kallar DAD (Damped Apex Dome) – som fungerar som en kombination av en vanlig domediskant och en ringradiator. Elementet är monterat i en träkammare av gran, ett material som bland annat används i akustiska gitarrer.
Baselementet känner vi också igen. Det är Sonus fabers 18 cm stora MW18XTR-04, med ett lätt membran av cellulosafiber och där bomullsfibrer från kapokträd är blandade med kenaffibrer från hibiskus.
Organiskt och musikaliskt
Urvalet av tvåvägs golvhögtalare i den här klassen är begränsat. Sonus faber Olympica Nova V är golvstående och kostar lika mycket, men är en större trevägskonstruktion med helt andra egenskaper. Martin Logan Impression ESL 11A är tvåvägs, men är en hybrid-elektrostat, och Bowers & Wilkins 804 D4 är både dyrare och mer komplext byggd.
Maxima Amator har med andra ord inga direkta konkurrenter även om det så klart finns rivaler i prisklassen. Så var passar de in? Är de bara en Electa Amator II med djupare bas?
Inte riktigt. Högtalaren står stadigt på egna ben – eller marmor, i det här fallet. Små spikes med tillhörande golvskydd kan skruvas fast under marmorfoten. Det rekommenderar jag att man väntar med tills man har hittat optimal plats i rummet. I mitt lyssningsrum kunde jag trycka högtalarna närmare bakväggen än vad jag har kunnat med golvstående modeller i Olympica-serien. Med fronten lätt vinklad in mot mitten av soffan fick jag bäst balans och optimalt fokus i mitt rum.
Under de månader som högtalarna stod i rummet användes de med en rad olika förstärkare. Bland annat rörförstärkaren Copland CTA407. Det var faktiskt en väldigt välljudande kombination, med en ljudbild i stor skala, en härligt naturlig varm klang och gott om tyngd i basen. I Butch & Butch från Keith Jarrett trios ”Up For It” märkte jag snabbt att basåtergivningen hade en helt annan auktoritet än i ett par Electa Amator III.
Det handlar inte bara om frekvensresponsen i basen utan också om hur den större inre volymen bidrar till mer tyngd och fyllighet. Det smäller mer från slagverket i inspelningen och man hör ”köttet” i bastrumman tydligare. I samma inspelning är kontrabasen mer markerad i ljudbilden.
Högtalarna putsade bort all skärpa i Beethovens violinsonat i A-dur, med Maxim Vengerov på violin och Alexander Markovich på piano. Pianoklangen var fokuserad och fyllig, och jämfört med MoFi SourcePoint 8 var även tondjupet i pianot tydligare markerat.
Högtalarna har inte samma snärt i dynamiken och spelar inte lika högt som ett par golvstående Olympica, eller ett par McIntosh ML1-stativhögtalare. Men de är mer nyanserade, mer raffinerade i sättet de återger klanger på. Ta Sades Soldier of Love, där McIntosh-högtalarnas dynamiska förmågor känns i magen när trummorna gör entré. Men hoppa till Babyfather, så blir det uppenbart att Maxima Amator är bättre på de små mikrodetaljerna i musiken. Sångrösten andas mer och det klingar mer från gitarrer och bakgrundssång är tydligare definierad.
Musiken flödar lätt och utan ansträngning. Det finns nästan organiska egenskaper i hur sömlöst klanger och toner får breda ut sig i rummet, utan att man lägger märke till betoningar eller färgningar. Klangbalansen är varm men ljudbilden är luftig och öppen på samma gång.
”Home”, albumet med Jan Gunnar Hoff solo på piano, inspelat av 2L, är en tekniskt fulländad inspelning där alla ljud finns bevarade. Här får pianotonerna en behaglig värme, men det låter aldrig luddigt eller tillbakadraget. Pianots lägsta toner kan behöva lite hjälp, men det är inte nödvändigt. Jag provade med en subwoofer från Velodyne. Det hjälpte på Sade-albumet, som fick ett extra djup som klädde framför allt trummorna, men med ”Home”-albumet lät pianot friare och mer fokuserat, utan subwoofer.
Med den mycket tightare och kraftfullare Yamaha A-S3200 – vår referens i prisklassen – blev subwoofern i stort sett överflödig. Yamahan har bättre kontroll över djupbasen än Copland-förstärkaren och hade heller inga problem med att kontrollera högtalaren även när jag spelade högt.
Slutsats
De golvstående Sonus faber Maxima Amator är perfekta för musikälskare som gillar att sitta framför högtalarna och verkligen lyssna på musiken. Inte på högtalarna eller anläggningen. Det är inte viktigt att högtalarna måste kunna spela högt, eller gå avgrundsdjupt i basen. I stället är det egenskaper som balans, klang, detaljrikedom och inte minst hur naturligt musiken upplevs som betyder mest. Det är kvaliteter man hittar i hög grad. På samma gång levererar Maxima Amator något man knappast hittar hos andra högtalare i samma prisklass: glädjen att äga en produkt som är tillverkad för hand från grunden. Precis som en Pagani Huayra eller en Octo Finissimo från Bulgari.
1 reaktion på ”Sonus faber Maxima Amator”
Skriv en kommentar
Läs hela artikeln med LB+
Black Week erbjudande
70% På LB+ Total i 12 månader! (Spara 1 665 kr)
LB+ Total månad / 185 kr
Full tillgång till allt innehåll i 1 månad
LB+ Total 12 månader / 156 kr
Full tillgång till allt innehåll på Ljud & Bild och L&B Home i 12 månader
- Tillgång till mer än 7500 produkttester!
- Stora rabatter hos våra samarbetspartner i LB+ Fördelsklubb
- Nyhetsbrev med senaste nyheterna varje vecka
- L&B TechCast – en podd med L&B
- Inaktiverade annonser
Som sagt, lite sena på bollen…😉 Det var ju flera år sedan denna modell dök upp och dess kvaliteter går ej att bestrida! Ni som händelsevis anser att Sonus Faber började låta sämre efter att Serblin försvann, måste lyssna på dessa högtalare! Fick gåshud när jag lyssnade på dem och skulle gärna ha dem bredvid mina andra SF…