TEST: Sonus faber Lumina I

Egentligen borde det inte vara möjligt att något så litet är så tufft. Högtalarna är inte mycket större än en skokartong och tar så lite plats att de nästan försvinner i bokhyllan. I normala fall är så små högtalare fulla av begränsningar, och de finns här också. Fast de är färre.

Lilla Lumina 1 är den minsta högtalaren som Sonus faber har gjort sedan Minima för mer än 30 år sedan, och den befinner sig i italienarnas billigaste högtalarserie. Det finns en dubbelt så dyr golvversion också, samt en centerhögtalare i samma serie.

Kabinettet är inte lika påkostat som i de dyrare högtalarna i Sonetto-serien, men Sonus faber har ändå kostat på sig fronter av trä och konstläder på baksidan av alla modellerna i Lumina-serien.

Så små högtalare som Lumina 1 har alltid begränsat ljudtryck och spelar ingen djupbas. Detta gäller här också, men Paolo Tezzon har lyckats få ut rikligt med bas ur den pyttelilla högtalaren utan att kompromissa med baskvaliteten.

Han har använt en billigare variant av Sonus fabers lätta membran av cellulosafiber och en variant av den fina diskanten med sidentyg som de kallar för DAD (Damped Apex Dome) och där de har strävat efter att få diskanten så linjär som möjligt.

Det 12 cm lilla små baselementet mynnar ut i en basreflexport längst ner på framsidan, vilket underlättar att få bra ljud när högtalaren står intill väggen eller i en hylla.

 

Konkurrenter

Det finns inte många i samma prisklass som är lika kompakta som Lumina 1. Jag kommer på DALI Menuet SE, fast de kostar lite mer. KEF LS50 är mycket större – och kostar också mer – så det finns inte så många alternativ i samma storlek som de här.

Fyller hyllan och vardagsrummet

Högtalarna är monterade i Italien och tillverkas inte i Asien, vilket är vanligt i den här prisklassen. Det är enda sättet att ha full koll på kvaliteten, enligt Sonus faber. Och jag måste erkänna att de även har lyckats med det estetiska.

Vårt testpar levererades med fronter av valnöt och har heltäckande grillar som sitter fast med magneter. På baksidan har de biwire-terminaler för dubbla uppsättningar kablar. Egentligen fullständigt överflödigt, eftersom det här är högtalare som kopplas till en Sonos Amp, en Rega io eller en integrerad NAD- eller Rotel-förstärkare med ett enda par högtalarterminaler.

Jag började lyssna med en Hegel H190, som naturligtvis är fullständigt overkill. Jag testade också med ovan nämnda Rega io och vår referensförstärkarkombination från McIntosh som består av MC312 och C2700.

Det slog mig omedelbart att det 12 cm lilla baselementet kunde något som jag inte förväntade mig. Eller så är det anpassningen till kabinettet, Paolo Tezzons tuning och delningsfiltret som tillsammans gör att basen låter mycket friskare och mer potent än man tror är möjligt. Den hänger med utmärkt på Gary Peacocks ståbas i Keith Jarretts många ECM-inspelningar och är inte alls rädd för att låta Jack DeJohnettes trummor få fullt utlopp, även när man spelar högt.

Högtalarna har en förmåga att greppa rytmen i musiken och uppvisar en dynamisk förståelse som inte bara är sällsynt för prisklassen utan definitivt också för storleken.

Mellanregistret brukar vara helt felfritt i Sonus fabers högtalare, och det är det här också. Nina Simones röst kommer ut direkt ur högtalarna och placeras alldeles framför lyssnaren, med hennes säregna klang helt intakt. De små Lumina I låter så fylligt och naturligt att man inte tröttnar ens när man spelar högt.

Några partyhögtalare är de inte, och jag tycker att diskanten är väl avslappnad. Men det kan jag leva med. Resten av de små ”skokartongerna” spelar så livligt och engagerande att det är en ren fröjd att lyssna.

Slutsats

De är verkligen små, nya Lumina 1. Men det märker man inte mycket av när man spelar musik. De har naturligtvis inte mycket djupbas, och spelar inte heller våldsamt högt, men de har kvaliteter som överstiger de fysiska måtten och som har en förmåga att fängsla lyssnaren på ett sätt man knappt tror är möjligt när man ser dem. Utförandet är snyggt, de är lätta att få plats med och med rätt förstärkare får man en skrattretande liten anläggning som får de flesta skeptiker att sluta hånle.