TEST: Sonos Ray

Ray är Sonos billigaste soundbar hittills. Den amerikanska tillverkaren har tidigare imponerat på oss med modeller som Beam och Arc, som båda är bland de mest populära soundbar-högtalarna på marknaden i dag.

Det är inte så konstigt att Sonos har klarat sig så bra. En anledning är deras unika och användarvänliga gränssnitt, som gör att det är en barnlek att styra produkterna. Och i olika rum, tillsammans med varandra eller var och en för sig. Dessutom har Sonos-produkterna ofta ett bra och naturligt ljud.

Beam och Arc passar väldigt bra för olika målgrupper: Beam är en billig och kompakt instegsmodell som ger mycket bättre ljud från TV:n, utan egentligt behov av någon subwoofer. Arc å sin sida är en stor och mer kostsam högtalare, gjord för de som verkligen vill ha bioupplevelser i vardagsrummet, utan att behöva investera i stora och många högtalare.

Båda stöder Dolby Atmos och tack vare HDMI-ingång är de superenkla att koppla in till moderna TV-apparater.

Sonos Ray: ny instegsmodell

Ray är en ny och mindre instegsmodell från Sonos som lägger sig under Beam i pris och storlek.

Bredden på en dryg halvmeter motsvarar en 24-tums TV. De rundade formerna glider in fint i alla miljöer. Och den har en touch-sensor på ovansidan, så att du kan pausa och starta musiken och höja och sänka ljudet.

Sonos Ray kan läggas på en TV-bänk, men är även gjord för väggmontering. Väggstativ ingår däremot inte utan kostar 500 kronor extra.

Ingen HDMI

Med Ray har Sonos tänkt på användare som vill uppgradera ljudet från TV:n men har begränsat med plats och inte vill betala ett högt pris. Hört det förut? Samma sak sade de om den första versionen av Beam.

I sin jakt på en billigare modell har Sonos bantat ner maximalt när det gäller funktioner. Bland annat har de plockat bort HDMI-ingången. Som har blivit en standard för alla soundbar-högtalare nu för tiden.

HDMI ger en möjlighet att stödja fler ljudformat, men viktigast av allt är att det förenklar anslutningsprocessen en hel del. Koppla in en HDMI-kabel mellan TV:n och högtalaren så är du igång. Då kan TV:ns fjärrkontroll även användas för att ställa in soundbar-volymen. Genialt.

Sonos Ray måste däremot programmeras för att lära sig kommandona från TV:ns fjärrkontroll. Det är inte svårt, men blir problematiskt om du har en ny TV där fjärrkontrollen använder radiofrekvenser i stället för IR. Det funkar inte med Ray.

En annan väsentlig detalj är att HDMI ger bättre kontroll över läppsynk, man undviker alltså att ljudet från dialogen inte stämmer överens med läpprörelserna – eftersom ljud och bild är osynkroniserade. Med Rays optiska kabel får du ingen kontroll över detta utan måste hålla tummarna för att det ska stämma. Och det gör det inte alls alltid.

Inget Dolby Atmos

Avsaknaden av HDMI-ingång innebär också att Sonos Ray måste klara sig utan högupplösta surroundljudformat som Dolby Atmos. Det behöver inte vara någon kris, men vår erfarenhet är att Atmos-formatet hjälper till att lyfta ljudupplevelsen på innehåll som stöder det. Detta är definitivt en finess jag hade velat ha, om jag skulle köpa en ny soundbar i dag.

Många populära serier från Netflix, Disney+ och andra streamingtjänster har Atmos-ljud. Det är ett ljudformat med en extra dimension i höjden och objektbaserat ljud som målas upp mer exakt i en tredimensionell ljudbild. Ray stöder bara PCM och Dolby Digital, fast i den här prisklassen förväntar sig nog de flesta inte någon biokänsla i vardagsrummet ändå. Så just detta är helt okej.

Ett försök till förklaring

Men jag kan ändå inte komma ifrån frågan: Varför ingen HDMI-ingång? Är det för att spara pengar? Och i så fall, hur mycket finns det egentligen att spara?

Svaret jag fick när Sonos först visade upp Ray på ett evenemang i Köpenhamn var att högtalaren ska kunna användas med gamla flatskärmar. Det är trots allt många som fortfarande har en sådan, kanske en gammal plasma-TV som de vill förbättra ljudet på. OK, visst. Men det kunde väl lösas genom att ha både HDMI och optisk? Eller som på Beam, en HDMI-ingång med adapter till optisk för alla som behöver det?

Fint gränssnitt med många tjänster

I övrigt har Ray samma stöd för streamingtjänster som alla andra Sonos-produkter och används på samma sätt med Sonos-appen i mobilen. Om du använder Tidal, Spotify, Apple Music eller YouTube Music spelar ingen roll. Appen stöder även ljudbokstjänster som Storytel, samt internetradio med TuneIn och Sonos egen radiotjänst. Mycket annat stöds också, listan är hur lång som helst.

Appen är väldigt enkel att använda och det är smidigt att koppla ihop flera Sonos-produkter. Om du vill kombinera dem – till exempel en subwoofer (eller två) med en soundbar, och ett par högtalare som bakhögtalare – så är det fullt möjligt. Du kan dock inte använda två Ray i stereo, det går bara med högtalarna One och Five.

Rumsanpassning med TruePlay

Precis som andra Sonos-högtalare kan Ray anpassas till miljön den står i, med hjälp av funktionen som Sonos kallar för TruePlay. Den finns bara för iPhone-användare och om du inte har en sådan mobil så bör du låna en. Telefonens mikrofon används som mätmikrofon och färgningar i ljudet från underlaget (till exempel från en ihålig TV-bänk) och från resten av rummet suddas nästan bort helt.

Så låter Sonos Ray

Ray bjuder på ett rent och snyggt ljud, speciellt i det viktiga mellanregistret, som får dialoger att låta klart och tydligt. På min TV-bänk hemma lät ljudet färgat, så att röster och andra ljud fick en konstlad förstärkning i det övre basregistret. Detta är inte högtalarens fel, utan TV-bänken.

Här kommer TruePlay in i bilden. För efter en snabb installation, där man blir ombedd att gå runt i rummet samtidigt som man håller sin iPhone högt och lågt, försvinner färgningen som dagg i solsken! Sedan är ljudet klockrent, utan problem.

Ganska tamt

OK, så dialogerna och resten av ljudet är rent och snyggt. Men det saknas bas. Den är nästan obefintlig och det innebär att det inte precis sprudlar om Obi-Wan Kenobi på Disney+. Även musik i stereo låter lite blekt. Ray gör inte så mycket fel, problemet är snarare att den inte gör särskilt mycket alls.

Detta är inte så förvånande, inte heller Sonos Beam är något krutpaket i den här disciplinen och den högtalaren har en större kabinettvolym än Ray. Men Beam har påtagligt mer fyllighet i basen, med Ray sitter jag och verkligen längtar efter en subwoofer.

 

Mycket bättre med Sub

Som tur är har jag en Sonos Sub av senaste generation i vardagsrummet (jag använder Arc i vanliga fall) och jag provar med att koppla in den för att se vad som händer. Observera att TruePlay då måste ställas in igen.

Precis som väntat blir det något helt annat med subwoofern. Då kommer basen, det blir betydligt mer action i filmmusiken och specialeffekterna. När ett rymdskepp flyger förbi på skärmen så tror jag på det mycket mer.

Nackdelen är att Sonos Sub kostar nästan tre gånger så mycket som Ray, så detta är alltså en kombination som är otänkbar för så gott som alla. De som lägger pengarna på en Sub vill ha något fetare än en soundbar för tretusen kronor. Och de som köper en Ray skulle aldrig komma på tanken att lägga nästan niotusen på en subwoofer. Det finns med andra ord ett stort behov för Sonos att lansera en billigare subwoofer.

Inget surroundljud

Ok, vi har alltså konstaterat att Ray knappt har någon bas. Hur är det med illusionen av surroundljud?

Jodå, ljudbilden får en bredd som sträcker sig utanför högtalarens fysiska mått. Men inte så våldsamt mycket. Ray kan inte ersätta ett par högtalare som står två meter isär. Den försöker skapa en sorts surroundillusion, men den senaste generationen Beam är betydligt bättre – och även den första generationen Beam är bättre än Ray.

Jag behöver egentligen inte ens nämna Arc, men jag har jämfört och Arc har en mycket bredare, starkare och mer omslutande ljudbild. Arc lyckas faktiskt i stor utsträckning lura lyssnaren att den är ett surroundljudsystem. Ray är inte i närheten alls. Här är ljudbilden betydligt snävare. Även i den här disciplinen skulle jag definitivt hellre välja Beam än Ray.

Lipsync-problem

Slutligen måste nämnas att jag med min OLED-TV Sony A90J upplevde att ljudet kom pyttelite efter bilden. Inte mycket alls, och när Ray och Arc spelar tillsammans med den ena inkopplad med optisk kabel och den andra med HDMI så kommer ljudet från Ray bara aningen fördröjt. Men det är tillräckligt mycket för att man ska lägga märke till det, när man ser skådespelarnas läppar röra sig på skärmen. Illusionen tar lite stryk av detta.

Konkurrenter

Om tretusen kronor är allt du är intresserad av att lägga på en soundbar så är det lockande att hellre rekommendera en begagnad Beam av första generation. Den har vad Ray saknar, och dessutom ett lite bättre ljud.

Om du inte är beroende av Sonos-gränssnittet finns det bättre alternativ. Som TCL TS8132, som du får för bara ett par hundralappar mer än Ray, och då ingår subwoofer. Och Atmos-ljud. Samsung HW-S66A har också både HDMI och optisk anslutning, och kostar numera mindre än Ray i många butiker. Om du verkligen vill komma undan med småpengar, och kan leva med Bluetooth som enda streaming-lösning, kan TCL TS8111 rekommenderas.

Sonos Ray: Slutsats

Sonos Ray är en soundbar som på många sätt är helt okej och som man kan lockas att ge tummen upp till på grund av priset. Vi är däremot osäkra på om alla kommer att älska Ray, vi tycker nämligen att den här högtalaren känns som en ganska så meningslös produkt.

Att dynamiken är tam och ljudbilden är snäv kan vi leva med. Bristen på stöd för Dolby Atmos är också okej. Att Ray skriker desperat efter en billigare subwoofer att paras ihop med, må så vara.

Att HDMI-kontakten är bortplockad är däremot svårt att svälja. Då tappar man kontrollen över lipsync, och kan inte styra volymen med TV:ns fjärrkontroll om den använder radiosignaler. Optisk kabel till en soundbar i dag känns helt enkelt gammaldags.

Sonos förklaring är att Ray ska fungera med äldre TV-apparater. Men hur svårt hade det varit att ha både optisk utgång och HDMI? Alla andra lyckas ju med det.

I sin iver att erbjuda en mindre och billigare soundbar har Sonos kastat ut babyn med badvattnet.