Elac är ett av Tysklands mest välrenommerade högtalarmärken och om någon lever upp till alla förväntningar på tysk precision så är det de. Vi har fortfarande FS249 färskt i minnet, som var nära att ta sig hela vägen till toppen i vårt stora test av golvmodeller för två år sedan. Det var en blank och högrest skapelse med en extremt precis, men ändå förvånansvärt behaglig ljudkaraktär.

Den mindre AM 150 spelar i en annan liga, åtminstone när man tittar på prislappen och utförandet. Den läckra pianolacken har försvunnit och Elacs läckra JET-diskant och aluminiummembran likaså. Ändå är det inte fy skam vad man får för pengarna: en helt aktiv tvåvägshögtalare för lite drygt femtusen kronor väcker verkligen vår nyfikenhet!

Anslutningar
Elac har störst anslutningsmöjligheter av alla i det här testet, AM 150 påminner en smula om äkta proffshögtalare eftersom de har både analoga och digitala RCA/XLR-ingångar. Optisk digitalingång lyser däremot med sin frånvaro, så här kan det hända att du får skaffa en adapter.

Elac har också sett till att du kan fintrimma Acoustic Space (bas) och HF Trim (diskant) efter olika rum. Det finns även ett högpassfilter som kapar den lägsta basen om du har en separat subbas.

Bortsett från justerbar gain på baksidan har inte AM 150 någon egen volymkontroll, så du måste ha en signalkälla som kan sköta volymen. Att koppla högtalaren direkt till en CD-spelare eller D/A-omvandlare utan volymkontroll är inte något bra alternativ. Den bästa lösningen är en justerbar källa som Sonos eller Airport Express, där du samtidigt kan utnyttja den inbyggda D/A-omvandlingen.

Ljudkvalitet
Av alla högtalare i hela testet är det kanske Elacs som är den största överraskningen. Vi hör direkt att AM 150 saknar Dynaudios djupbas men däremot har den en fin tyngd i det övre basregistret – väldigt fin, till och med! Propellerheads syntbas skjuter ut i rummet med en auktoritet och slagkraftighet som påminner mer om ett par golvhögtalare! Även om Dynaudio Focus 110 Active är mer exakta, stramare och går djupare så saknar de lite av det underhållande ”groove” som Elacs bas har.

Jämfört med de superupplösta Dynaudiorna och den starka AVI-anläggningen har Elac en mer avrundad och varm klang. Diskanten är inte heller lika luftig och utsträckt, och ljudbilden blir lite mindre, mörkare och maskerar de minsta detaljerna. Basen är inte lika stram som hos Dynaudio och urskiljer inte tonerna lika väl. Fast med tanke på att Dynaudios högtalare kostar mer än tre gånger så mycket som Elacs så är skillnaden mindre än vi hade räknat med.

Den lite mer lössluppna spelstilen gör att AM 150 passar utmärkt till pop och rock. Den är väldigt snäll i toppen och har ett fylligt, varmt och angenämt mellanregister som gör ljudet oerhört inbjudande. Rihannas röst smeker våra hörselgångar och inte ens Eminems och Dr. Dres salvor känns hårda eller vassa när vi drar upp volymen.

Elacs flexibla anslutningar och inställningar gör det enkelt att optimera ljudet. Billiga digitala signalkällor som Sonos låter bättre i den digitala ingången än den analoga, men vi hörde ändå stor skillnad i ljud när vi kopplade in Hegels HD20 mellan de båda. Vi hörde ingen nämnvärd skillnad på XLR- och RCA-ingångarna men den balanserade varianten är ändå att föredra om man har långa kablar – till exempel om du vill ha högtalarna som bakkanaler i hemmabion.

Slutsats
Elac AM 150 är långtifrån perfekta, men de är lika fullt mycket bra högtalare till ett lika bra pris. Tack vare sina inbyggda förstärkare är de en tuff utmanare till passiva stativhögtalare i samma prisklass – om vi utgår från vår budgetfavorit DALI Lektor 2 måste vi ta till en förstärkare för åtminstone 5 000 för att ljudet ska överträffa Elacs på alla områden. Bara det är ett starkt argument för att titta närmare på aktiva högtalare!

Också i detta test: