TEST: Rogers LS5/9 Classic

De relativt stora Rogers LS 5/9 har hamnat i skuggan av de pyttesmå LS 3/5A. Som av många anses vara några av de allra bästa små monitorerna som någonsin byggts.

De små högtalarnas neutrala mellanregister har många försökt kopiera, men få har lyckats. Men små högtalare har sina nackdelar. Och BBC Design Department, som beställde högtalarna enligt specifikation från Rogers – som sedan 70-talet har licensierat tusentals av dem – använde dem bara som en grade two-lyssningsmonitor. LS3/5A skulle inte användas som mixerhögtalare för exempelvis musikproduktion.

Då skulle man ha de större och aktiva LS 5/8. Eller de här, ett mellanting som heter LS 5/9 och som är en passiv tvåvägskonstruktion i mycket större kabinett än LS 3/5A.

Rogers LS 5/9 är en så kallad grade one-monitor, alltså en högtalare som är specificerad för produktion, bland annat av musikinspelningar.

Ursprungligen levererades den med ett 21 cm bas-mellanregister och en 34 mm-diskant med dome-membran, i ett lätt och styvt kabinett av plywood och en basreflexport på frontplattan. Enkelt och bra, och ett recept som inte på något sätt är unikt.

Dagens version skiljer sig mycket lite från originalet från 1983. Kabinettet är gjort av nio millimeters björkplywood och dämpat med bitar av bitumen på insidan. Några av delningsfiltrets 27 komponenter är utbytta mot moderna motsvarigheter och det transparenta polypropylenmembranet i baselementet – med kantupphängning i genomskinlig PVC, har byggts om med nya verktyg. Men enligt samma specifikationer som tidigare.

Andy Whittle på Rogers HiFi har behållit den 34 mm stora Audax HD34-diskanten, fast i en nyare version och med en diffusor framför. Som för övrigt är enkel att skruva loss om man vill höra hur det låter utan. Men ska ljudet vara så autentiskt som möjligt så ska den sitta på. Det är bara då som LS 5/9:s mellanregister beter sig som det är tänkt, enligt Whittle.

Bredvid diskant sitter det en smal platta med en tråd fastlödd i två punkter. Den ska egentligen inte röras av ägaren, eftersom den är lödd på utvalda punkterna för att matcha diskanten till bas/mellanregistret, när den tjocka vävda Tygan-tyggrillen är på. Grillen sitter fast med kardborreband, och kan tas bort för en lite öppnare ljudbild. Det återkommer jag till.

Enkla att ställa upp

Även om högtalarna är betydligt större än ett par LS 3/5A är de lätta att hantera. De kan ställas nära väggen, helst på stativ, och lite vinklade inåt mot lyssnaren. Här finns utrymme för att prova sig fram.

Ett par LS 5/9 är relativt enkla att driva för en förstärkare. 87 dB (angiven) känslighet och 8 ohms last är godkänt, och högtalarna har inte heller några utmanande fasvinklar eller extrema impedanssvängningar. Som annars gör att vissa förstärkarkonstruktioner kan uppföra sig irrationellt.

Högtalarna har inga vanliga skruvterminaler utan ett par infällda terminaler för bananpluggar. Den har även den dyrare SE-versionen av LS 5/9, som skiljer sig från Classic-utgåvan vi testar här genom att den har en frontplatta i ett kompositmaterial de kallar Panzerholz. Ett hårt och styvt material som är dyrt men som ska ha bättre kontroll över resonanser.

Mer av allt

I mitt lyssningsrum tyckte jag att ljudet föll på plats med bättre balans när jag vinklade in dem ännu mer inåt, mot mig. Då får man en förbluffande stor ljudbild, som åtminstone jag måste vänja mig vid. Högtalarna drar nämligen musikerna lite längre bak i rummet. Det kan liknas vid att sitta mitt i konsertlokalen i stället för nära scenkanten.

Om man tänker sig att LS 5/9 låter som större LS 3/5A så är det helt korrekt. Ljudbilden är naturligtvis större, det finns betydligt mer energi i basen, som också går djupare, och högtalarna spelar mycket högre och passar rent allmänt bättre i större rum. Det låter förträffligt även när man sitter en bit från högtalarna. Som jämförelse är LS 3/5A bäst när man inte sitter för långt från dem.

Samtidigt finns det en högre grad av luftighet i ljudbilden.

Du kan prova själv, men jag tyckte att ljudet från högtalarna var mer balanserat med grillarna på. Det finns en liten skarphet i diskanten som försvinner helt med frontarna på, utan att det tar bort någonting annat, vilket är viktigt för musikupplevelsen.

Rogers-högtalarna målar upp en ganska neutral ljudbild, med en härlig silkeslen karaktär, vilket gör dem väldigt behagliga att lyssna på. De har så kallade monitorkvaliteter genom att de låter dig höra instrument och inte minst sångröster, återgivna rent och oförfalskat. Mark Knopflers sång och gitarr på albumet Love Over Gold återges med en klarhet som liknar ljudet från LS 3/5A, fast med större fyllighet och mer dynamik.

Slagverket på samma album får den explosiva kraften man saknar från ett par LS 3/5A, men även från många andra små högtalare. Det verkar inte som att det finns några kabinettsresonanser som färgar ljudet här heller, för pianoklangen i Keith Jarretts Köln-konsert är kristallklar och dynamisk. Man kan höra Jarretts fotarbete på pedalerna tydligt fokuserat i den öppna ljudbilden. Som inte på något sätt saknar klangnyanser eller detaljer.

Sades Soldier of Love kan tvinga ner små högtalare på knä så fort man skruvar upp volymen. Men inte här. Med Rogers-högtalaren kopplad till en Yamaha A-S3200, vår referens i den prisklassen, spelar den nära 90 decibel utan minsta hickning. Virveltrumman smäller till i rummet och högtalarna har inga problem med dynamiken när de spelar högt.

Ett par Audiovector R1 Arréte har inte heller några problem med Sade på hög volym, och de är nog luftigare i diskanten, men samtidigt har de ett lite mer tillbakadraget övre mellanregister. Vilket kan få Mark Knopflers röst att låta mörkare.

Audio Physic Spark, som vi testade nyligen, har många liknande egenskaper, men kan låta lite mer avslappnade. Men jämfört med de små LS 3/5A är det ingen tvekan om att LS 5/9 är en bättre högtalare på viktiga områden. Du får 99 procent av mellanregistret i LS 3/5A, kombinerat med betydligt bättre dynamisk kontrast, rejäl bas och en större och öppnare ljudbild.

Slutsats

Rogers LS 5/9 Classic kan, precis som sina mer kända syskon, ge musiken en öppen och neutral bakgrund som får den att låta mer naturlig, mer tilltalande och samtidigt mer korrekt. Det magiska mellanregistret i ett par LS 3/5A är väl bevarat här, men det är mer kropp och fyllighet i både instrument och sångröster i ett par LS 5/9. De passar i högre grad till all slags musik, inte bara barock eller visor, om man ska dra det till sin spets. Den dynamiska kontrasten är enastående och transientresponsen är blixtsnabb. Men det är den oerhört fina balansen och insikten som högtalarna ger lyssnaren som är bättre med Rogers LS 5/9 än med de flesta kompakta tvåvägshögtalare i den här klassen.