TEST: Revival Audio Atalante 4

Revival Audio har tagit inte bara oss utan de flesta recensenter med storm sedan debuten för ett år sedan. Det gäller både den kompakta stativmodellen Atalante 3 och den kraftfulla och ganska så voluminösa Atalante 5.

Så naturligtvis var vi tvungna att testa den nya ”mellanmodellen” Atalante 4 så fort möjligheten visade sig.

Revival Audio Atalante 4 är seriens första golvmodell. Den är smalare och lite billigare än Atalante 5, men det 120 centimeter höga kabinettet är inte på något sätt diskret. Vilket å andra sidan kan vara en fördel när det är så vackert byggt som här. Kabinettets alla ytor är fanerade med äkta valnöt, och en inlagd list som löper hela vägen runt ger en extra touch av lyx.

Trevägs med fyra element

Precis som sin storebror är Atalante 4 en trevägskonstruktion, fast med två små 7-tums baselement i stället för ett stort 12-tums. Membranen är samma sandwichkonstruktion av flätad basaltfiber och filt som i de andra två modellerna.

Mellanregistret är 13,5 cm i diameter, men uppbyggt på samma sätt som baselementen.

Diskanten är samma 28 mm softdome som i de andra två Atalante-modellerna. Den har ett större ”kabinett” bakom membranet än vad som är vanligt för diskanter och en mycket låg egenresonans på 650 Hz. Högtalarnördar kanske lägger märke till att konstruktionen påminner mycket om de gamla Dynaudio D-28-diskanterna. Vilket knappast är någon slump, eftersom den ena av Revival Audios grundare, Daniel Emonts, är före detta chefsakustiker på just Dynaudio.

På baksidan av kabinettet hittar man en uppsättning terminaler av utmärkt men inte prålig kvalitet, samt två basreflexportar.

Känsligheten är densamma som för Atalante 5, alltså 89 dB vid 2,83 V. Detta innebär att Atalante 4 klarar sig med en relativt liten förstärkare rent effektmässigt. Men det garanterar inte att en vilken 30-watts förstärkare som helst är en optimal matchning. Storebror Atalante 5 visade sig vara mer kräsen när det gäller förstärkare än de flesta högtalare.

Akta golvet – och tårna

Även om Atalante 4 är en stor högtalare så kräver de relativt smala kabinetten egentligen inte mer golvyta än ett par medelstora kompakthögtalare på stativ. Eftersom högtalarna når relativt djupt ner i basen (–3 dB vid 38 Hz) ska man undvika att ställa dem för nära väggar och hörn. De medföljande skumpropparna till de två basreflexportarna kan göra en viss skillnad. Och rumskorrektion i förstärkaren kan göra en enorm skillnad.

Fyra breda metallfötter med justerbara spikes garanterar en stabil kontakt med golvet. Det medföljer skyddande metallbrickor att placera under spikarna. Detta arrangemang har vi sett på många andra golvhögtalare och det fungerar bra. Det är dock en utmaning att manövrera de 38 kg tunga kabinetten på plats samtidigt som man försöker hålla de lösa metallbrickorna på plats så att man inte perforerar parketten eller sina egna tår.

Ljudkvalitet

Skillnaderna mellan Atalante 3 och Atalante 5 var uppenbara när det gällde pris och storlek, men Revival Audio Atalante 4 lite mer komplicerad. Snarare än att vara en enkel mellanklassmodell är den mer av en alternativ toppmodell.

Detta gäller även ljudmässigt. På många sätt är de två highend-modellerna snarlika, men det finns skillnader.

En sak som lyckligtvis har bevarats är den stora och mycket transparenta ljudbilden. Högtalarna är sällsynt befriade från egenljud och resonanser – även för den här prisklassen. Det gör det lätt att leva sig in i illusionen att högtalarna är ett fönster in i konsertsalen eller inspelningsrummet. Oavsett om det är den legendariska svenska jazzklubben Stampen när musiken är I’m Confessin’, från Jazz at the Pawnshop, eller konsertsalen i Cincinnati när Rhapsody in Blue i Telarc-inspelningen står på spellistan.

När jag testade Atalante 5 tyckte jag att förstärkarkombinationen NAD C568/C298, som fungerar som min normala referens i prisklassen, gav ett lite tråkigt helhetsljud. Speciellt i mellanregistret. Med Atalante 4 var ljudet fortfarande måttfullt, men subjektivt aningen mer musikaliskt än med Atalante 5.

Marianne Faithfulls version av Pirate Jenny var i alla fall inte tråkig på något sätt, även om varje ärr på hennes stämband och själ framträdde naket i ljudbilden.

Mindre petig med förstärkare

Naturligtvis kunde jag inte låta bli att – i vetenskapens tjänst – koppla in min handbyggda Nelson Pass Zen V2-effektförstärkare. Den åtta watt rena, single-ended klass A-effekten var precis tillräcklig för att driva högtalarna till en behaglig ljudtrycksnivå. Men medan skillnaden mellan de två förstärkarna var som natt och dag på Atalante 5 var den mycket mindre uttalad på Atalante 4. Klass A-förstärkaren lät fortfarande himmelskt i mellanregistret, och känslan av att lyssna på levande musik blev ett snäpp bättre. Men det lät nästan lika bra och musikaliskt med klass D-förstärkaren.

Frågan är om detta är en egenskap hos högtalaren – eller om den inte avslöjar NAD-förstärkaren lika mycket som sin storebror? Jag har inte haft de två högtalarna uppställda sida vid sida. Men min bedömning är att domediskanten i Atalante 5 är en smula mer avslöjande – och därmed krävande – än mellanregistret i Atalante 4. Under alla omständigheter är skillnaden liten. Och båda högtalarna levererar på en hög nivå.

Sammantaget kan man nog säga att Atalante 4 är lättare att leva med om hifi-intresset ”bara” handlar om att lyssna på musik.

Konkurrenter

Det råder ingen brist på konkurrenter i den nedre änden av highend-segmentet, där kvaliteten är hög men prislapparna fortfarande är vettiga. Här hittar man festfixare som JBL L100 Classic och Klipsch Heresy IV. Och man kan få enastående golvmodeller från etablerade tillverkare, till exempel KEF R7 Meta och DALI Rubicon 6. Vilket som är det bästa valet är en fråga om smak. Revival Audio Atalante 4 levererar ett riktigt ofärgat och oförvrängt ljud som framför allt klär akustisk musik på ett utmärkt sätt. Men de har fortfarande kraften och effektiviteten för att få fart på en fest.

Gratis inbyggda stativ

Med bara några tusenlappars prisskillnad mellan Atalante 4 och Atalante 5 kommer Revival Audio att konkurrera med sig själva. Atalante 5 går lite djupare i basen, men de bredare kabinetten är våldsamt dominerande i vardagsrummet när de lyfts upp på de nödvändiga stativen. Och dessutom lägger stativen till ett par tusenlappar på priset. Som golvhögtalare behöver Atalante 4 inga stativ för att få upp högtalarelementen i öronhöjd.

Slutsats

Vilket är bäst? En smal golvhögtalare eller en stor stativhögtalare? Både när det gäller möblering och förstärkarval är Revival Audio Atalante 4 lite lättare att tillfredsställa. Det kan låta som en kompromiss, men i så fall är det åtminstone på en mycket hög kvalitetsnivå.

Atalante 4 är en högtalare som sannolikt kommer att lyfta fram detaljer i din favoritmusik som du inte har hört förut – eller inte har haft råd att höra hemma. Diskreta är de inte, men hantverket är så fint att man måste vara en fanatisk minimalist för att inte betrakta de ståtliga valnötskabinetten som en prydnad i vardagsrummet.