TEST: Revival Audio Atalante 3

Revival Audio är ett helt nytt högtalarmärke. Inte bara på svenska butikshyllor, utan över huvud taget. Företaget grundades i slutet av 2021 och de första produkterna har precis blivit klara.

Vi har fått in den minsta av märkets två modeller för test: en medelstor stativhögtalare som heter Atalante 3.

Revival Audio har som mål att bygga vidare på det ljudmässiga arvet – och skapa sitt eget. Och med sitt rödbruna valnötskabinett ser Atalante 3 ut som något som kunde ha skapats i en mer civiliserad tidsålder.

Franska delikatesser

Bakom märket står Daniel Emonts, före detta chefsakustiker på Dynaudio and Focal, och Jacky Lee, som varit säljchef på Dynaudio. Båda har lång erfarenhet av branschen och Revival Audio säger själva att de är nya – men har nästan fyra decenniers erfarenhet bakom sig. Alla produkter är designade och byggda i Alsace, Frankrike, och högtalarelementen är egenutvecklade från grunden.

Och det är riktigt läckra element som Daniel Emonts och kompani har utvecklat. Diskanten i Atalante 3 är en 28 mm textildome. Om det väcker minnen av Dynaudio så är det inte så konstigt, eftersom chefsdesignern på sin tid låg bakom Dynaudio Esotar-diskanten.

Bas/mellanregisterelementet är på sju tum och gjort av ett svartbrunt vävt fibermaterial som visar sig vara tillverkat av vulkanisk basalt som har smälts och spunnits. Membranet är en sandwichkonstruktion med filt på baksidan. Elementet är dessutom utrustat med en av de största och mest potenta magneter jag har sett på en sjutummare.

Delningsfiltret är ett helt tjusigt 12 dB/oktav-filter med precis så många komponenter som behövs, men inte fler. Och delarna är av god kvalitet. Kablarna är Van den Hul Skyline Hybrid. Det här är med andra ord ett par högtalare som tål att synas i sömmarna.

Utsidan är minst lika läcker som insidan. Kabinettet är fanerat med valnöt, vilket i sig är ett nöje att titta på. En inlagd horisontell rand och logga i ett annat träslag gör intrycket extra raffinerat. Om man inte vill se de snygga högtalarelementen kan man dölja dem bakom tygfronten som är tudelad och sätts fast med magneter.

Placering

Med en höjd på 39 cm och en bredd på 24 cm står Atalante 3 bäst på stativ. Och inte på – eller gud förbjude, i – en hylla.

I den utmärkta manualen rekommenderar Revival Audio att högtalarna placeras minst en halv meter från bakvägg och hörn och att de vinklas in mot lyssningsplatsen. Men att det inte finns några fasta regler och att man bör prova sig fram.

Om basen blir för stark på grund av placeringen kan man tämja den genom att trycka i den medföljande skumgummipluggen i basreflexporten på baksidan.

I mitt fall gav en placering en halvmeter från bakväggen och en dryg meter ut från hörnen en bra balans. Högtalarna vinklades inåt, men inte så mycket att de pekade rakt mot lyssningsplatsen.

Ljudkvaliteten

Byggkvaliteten och designen är så välgjord att endast tvångsmässiga simple living-fanatiker kan undvika att bli förälskade i Revival Audio Atalante 3. Rent ljudmässigt tar det lite längre tid att drabbas av samma förälskelse.

Högtalarna har omedelbart en välformad, men också lite tunn ljudbild. Basen går tillräckligt djupt, men om man är van vid aktiva högtalare som har en populär voicing med varm och fyllig bas så är det bara att ställa in öronen på att det här är något helt annat.

När man fortsätter lyssna avslöjas att vi har att göra med ett par väldigt neutrala och linjära högtalare. De har inget typiskt monitorljud som framhäver detaljer och brister. Men allt finns med. Och vad som till en början verkade vara en lite livlös återgivning reproduktion visar sig vara en förbluffande frånvaro av egenljud. Om det beror på extra väldämpade kabinett, den extrema magnetdämpningen eller membranmaterialet i vävd lavasten, vet vi inte. Men resultatet är magiskt.

Exemplariskt rent ljud

Diskanten är fin och hanterar detaljer på cymbalerna och hi-hat med glans. Men den verkliga stjärnan är bas/mellanregistret, som är befriad från förvrängning på ett sätt jag inte har hört på länge. Inte sedan Q Acoustics Concept 500 har jag faktiskt hört en högtalare där ”brusgolvet” av egenljud och dito resonanser i mellanregistret är eliminerat lika mycket.

Jag har testat massor av högtalare under de nästan sex år som gått sedan Concept 500. Många av dem betydligt dyrare än Revival Audio Atalante 3 (och för den delen också dyrare än Concept 500). Några av dem har jag höjt till skyarna – och jag skulle vilja påstå att de förtjänade det. För de var bättre på många andra områden. Vissa var charmigare i ljudet och fick musiken att gnistra, medan andra var lättare att leva med.

Revival Audio Atalante 3 pockar inte på uppmärksamhet för egen del, utan nöjer sig med att förmedla det som finns i inspelningen. Och det kan vara både fascinerande och störande. En bra inspelning låter nämligen himmelskt, medan en tråkig inspelning låter lika platt och ointressant som den är. Och just förmågan att demonstrera skillnaden mellan inspelningar är ett kvalitetsmått – åtminstone om man hyllar principen comparison by contrast, som till exempel Audio Note-ägaren Peter Qvortrup förespråkar.

Högt i tak

Är det högt i tak och långt till väggarna på inspelningen blir ljudbilden stor, hög och bred. En kul och vacker låt som Hans Hansens och Zhao Congs Moon Light on Spring River låter som den blandning av högkvalitativ studio- och liveinspelning som den är. Och om man är lagd åt det hållet så kan man nörda ner sig och gallra ut vilka som är vilka. För det är lätt att höra.

Skjälvtin från det multinordiska bandet Afenginn, i samarbete med Teitur och Danish String Quartet, är en låt jag ofta återkommer till, eftersom inspelningen verkligen är transparent och snyggt producerad. Ett sådant stycke är en fröjd att lyssna på genom Atalante 3.

Men det finns också album som man efteråt önskar att man inte hade spelat. I förtjusning över att höra nya detaljer fortsatte lyssningen längre än planerat. Jag var bara tvungen att höra liveinspelningen från Genesis konsert i Herning den 14 maj 2007. Jag var själv på den konserten och det var en vacker och minnesvärd kväll. Men jag måste konstatera att inspelningen från mixerbordet den dagen aldrig borde ha släppts på CD!

Konkurrenter

Det finns massor av stativhögtalare i samma prisklass som Atalante 3. Den dynamiska Dynaudio Evoke och den vackra Sonus faber Sonetto II är några av de mest lyckade. Hurivida den relativt diskreta spelstilen i Atalante 3 passar den personliga smaken är en fråga om temperament. Men dess förmåga att servera inspelningarnas i deras eget ljus är något man i vanliga fall får betala mycket mer för.

Slutsats

Revival Audio Atalante 3 är en debutmodell från en liten fransk tillverkare. Men vilken debut! Även om det inte råder någon brist på valmöjligheter i klassen för passiva stativhögtalare i mellanklassen så förtjänar de seriöst övervägande. Den verkligt genomförda finishen är en fröjd för ögat. Men den stora styrkan är ljudet. Högtalarna charmar inte vid första öronkastet, men ger man dem lite tid så belönar de lyssnaren med ett rent och ofärgad ljud som inte är vardagsmat i den här prisklassen. Återgivningen kan däremot bli lite väl frisk i all sin nakenhet, så kombinera dem inte med den allra kallaste klass D-förstärkaren.