: Pioneer S-3EX

Det är väl inte så många som längtar efter riktigt stora högtalare. Men det finns begränsningar för hur mycket ljud ett par små högtalare lyckas fylla vardagsrummet med. Därför är Pioneers High End-högtalare S-3EX av den fullvuxna sorten. Allt för att få en utsträckt och oansträngd djupbas som mindre högtalare helt enkelt inte har någon chans att leverera. Tricket för att få uppehållstillstånd av hustrun är i stället att satsa på eleganta kurvor och högglanslack. Och många håller nog med om att detta är en läcker historia.

S-3EX är en lite mindre variant av S-1EX som vi testade i mars 2006, en riktig mastodonthögtalare som kostar 66 00 kronor. Den lät helt enkelt sagolikt och hade ett knivskarpt fokus och en superb upplösning. Men storleken innebär nog problem för många. Därför är kanske lillebror S-3EX en intressantare modell. Om den kan bjuda på 90 procent av vad storebror mäktar med, fast i en mindre förpackning, så börjar det bli spännande.

Smakar det så kostar det
Det är inte så många av oss som kan eller vill lägga 44 000 kronor på ett par högtalare. Men oj, vad man går miste om mycket! Vill man ha musik som strömmar ut, ofärgad och fri och med dynamiken bevarad i ett kosmos av energi, så koster det därefter. Och de bästa golvhögtalarna i den här prisklassen är på god väg att leverera just detta.

S-3EX är en högtalare som inte känner till ordet ”kompromiss”. Allt börjar med kabinettet, som är huvudingrediensen i varje lyckad högtalarkonstruktion. Pioneers kabinett är tungt och superstyvt, så det gör ont i knogarna om man knackar på det. Och det låter knappt något alls, vilket är en indikation på att det är väldigt väl dämpat. Fronten är en aning böjd för att vinkla in högtalarelementen pyttelite mot varandra, vilket innebär att de kopplas ihop ungefär vid lyssningsplatsen. Och det är ju ingen nackdel att baffeln är hela 10 centimeter tjock på det tjockaste stället!

Inga parallella ytor
Fronten har inte samma vinkel som baksidan, och det finns inga parallella sidoytor. Inte en enda parallell yta finns på insidan av högtalarna, allt för att förhindra att ljudvågor studsar tillbaka åt samma håll de kom från och därmed orsakar utfasningar (stående vågor). Detta sker som regel någonstans mellan det övre basregistret och det nedre mellanregistret, och är alltså speciellt skadligt för återgivningen av röster. De få stående ljudvågor som uppstår inuti kabinettet blir enligt Pioneer fullständigt absorberade av en inre resonator.

Elektronik
En High End-högtalare ska låta bra vilken slags musik den än blir ombedd att spela. Det är viktigare med tonala kvaliteter än en förmåga att spela rungande högt, men en högtalare av den här storleken ska kunna skaka om kroppen rejält också. Av den anledningen har vi plockat in den senaste versionen av Chapter Audios integrerade förstärkare Précis. Sedan vi testade den i nummer 10-2006 har chassiet och kabinettet bytts ut, men det mest väsentliga är att strömförsörjningen arbetar ännu snabbare. Kraften har också ökat från 130 till 200 watt per kanal. Förstärkaren är med andra ord synnerligen neutral, snabb och kraftfull. Under testets gång växlar vi mellan CD-spelarna Yamaha CD-S2000 (14 000 kr) och Esoteric SA-10 (30 000 kr). Den förstnämnde är ganska så varm i klangen, medan den senare är ohyggligt neutral och dynamisk.

Kvinnoröster
Få saker är så krävande som kvinno-röster. De sträcker sig högt i frekvens och ställer större krav på samspelet mellan diskant- och mellanregistret än manliga. Men även kvinnors röster får klang av bröstkorgen och det finns mycket energi även i det nedre mellanregistret, så de sätter både kabinettresonanser och samspelet mellan bas- och mellanregistret på prov.

Som representant för kvinnliga singer/songwriters är Sophie Zelmani idealisk. Låten ”Memories” från albumet ”Love Affair” är fint inspelad och har både gitarren och rösten nära mikrofonen. Sophies röst är viskande och ytterst luftig. Pioneer får fram klangen från gitarrlådan på ett frodigt och känslosamt sätt. Medan den större släktingen S-1EX visade sig vara ytterst ärlig, välupplöst och mycket energisk i vårt förra testrum, är lillebror lite annorlunda i klangen. Åtminstone i våra relativt nya lokaler dit vi flyttade i januari 2007. Den större modellen var in-kopplad till den förra versionen av Précis-förstärkaren, som rent klangmässigt är tämligen lik den nya, fast inte var fullt lika energisk i basen och hade en aning mindre upplösning i toppen. Intrycket av den mindre högtalaren är att den är fylligare i det nedre mellanregistret. Den är varmare och man kan faktiskt få en känsla av att den låter större. Vi var tvungna att flytta ut den en bra bit från bak- och sidoväggar för att undvika alltför mycket mellanbas. S-3EX kan lätt bli lite ”bumlig” om det inte får tillräckligt med spelrum. Det slutade också med att vi lutade högtalaren en aning framåt, genom att justera längden på fötterna, för att inte ljudet skulle träffa för högt.

Gitarren är stor. Det är rösten också. Sophie låter fylligare än vi är vana vid. Allting låter synnerligen sammanhängande och ljudbilden har en behaglig värme.

Mansröster
Djupa mansröster bekräftar värmen i det nedre mellanregistret och det övre basregistret. Hör bara på hur Leonard Cohen trycker till i basen i ”Waiting for the Miracle”. Här finns det massor av energi som gör att rösten låter större än den brukar.

Pioneer mot Audiovector
Väl medvetna om att den mycket mindre – men lika kostsamma – Audiovector S3 Avantgarde är både rik på bas och superluftig i diskanten, kopplar vi upp den bredvid för att höra skillnaderna.

Något väldigt speciellt händer när Sophie Zelmanis spelar ”Memories” på nytt. Rösten är markant luftigare. Klangen från bröstkorgen är lite tunnare men i gengäld får tonerna en bättre sammanhållning i det ljusa röstregistret. Gitarren är lite tunnare i sitt mittersta register, men det finns gott om bas här också. Till att börja med framstår S3 Avantgarde som avsevärt mer detaljerad. När vi byter tillbaka till S-3EX är det som det finns en maskerande puckel i nedre mellanregistret och det finns inte heller lika mycket nyanser i toppen. Till en början blir vi ordentligt besvikna. Audiovector har helt enkelt en öppnare spelstil och ljudbilden svävar mer i luften. Pioneer presenterar musiken på ett mer kompakt sätt. Men ju mer vi lyssnar på S-3EX desto mer positiva blir upplevelserna. Den riktigt korrekta ljudmässiga sanningen ligger nog någonstans mellan Pioneer och Audiovector, och det handlar väldigt mycket om personlig smak vilken man föredrar. På den här musiken.

Klassiskt
Med klassisk musik à la Mozart har S-3EX en fyllig och engagerande spelstil som alla instrument tjänar på, i synnerhet kontrabas och cello. Fioler är inte lika luftiga som med S3 Avantgarde, men frågan är om inte Audiovector lurar oss genom att lägga till lite extra i toppen. Pioneer-högtalarna låter synnerligen sammanhängande och fint. Samt har en tyngd i basen som inte Audiovector kan mäta sig med. Pioneer kan dessutom spela mycket högre. De har inte samma placeringsförmåga eftersom ljudbilden inte presenteras med lika mycket luft och rymd mellan instrumenten, särskilt i bredden. Samtidigt återges varje instrument lite väl luftigt av Audiovector, så de blir mer abstrakta. Med Pioneer är varje instrument definitivt fysiskt.

Rock
Ska det festas så är det utan tvekan Pioneer som drar det längsta strået. Med en välljudande rockplatta, som exempelvis Rage Against the Machines debutskiva, blir det mer tryck och allmänt roligare med Pioneer än med Audiovector. S-3EX har en bättre sammanhållning från nedre mellanregistret ned till basregistret, där S3 Avantgarde är lite tunn. Det betyder att rytmerna återges mer kraftfullt från Pioneer, och att distade gitarrer är fetare och har ett bättre driv. Men känsligheten är beskedliga 88,5 dB, så det krävs en ganska så kraftfull förstärkare för att högtalarna verkligen ska blomma ut.

Slutsats
Pioneer S-3EX är stora golvhögtalare med ett ganska så sexigt yttre. De låter både musikaliskt och synnerligen tufft. De kombinerar hifi-egenskaper med ett ordentligt rocktryck på ett övertygande sätt. De ligger på den fylliga sidan om helt neutralt och behöver stå i ett stort rum för att basen inte ska bli väl dominerande.

S-3EX låter naturligt och sammanhängande. De försöker inte imponera genom att pressa ut detaljer, utan förmedlar musiken till lyssnaren på ett oansträngt sätt. Det finns högtalare som har mer luft i diskanten och Pioneer-högtalaren kan verka lite överdrivet energiska i det nedre mellanregistret. Den som föredrar elektrostater låter sig därför kanske inte förföras av S-3EX. Men de som vill ha en rejäl High End-högtalare som får fram musiken på ett fysiskt och rytmiskt sätt, med dynamiken bevarad i en stor ljudbild, bör låna ett öra till Pioneers nya högtalare.