test: Piega Premium 501

Det bästa ljudet kommer ofta från stora högtalare i höga prisklasser. Men hur gör man om man har rätt budget men ont om plats? Man kompromissar.

Det kan vara så enkelt att de stora högtalarna är för stora för rummet. Att akustiken inte är optimal för stora högtalare. Eller så kan det vara svårt att hitta plats i ett litet vardagsrum. Oavsett anledning så slutar det med att man måste göra en kompromiss.

Då är gärna en liten en högtalare lösningen. I högre prisklasser betyder det en stativhögtalare. Sonus faber Olympica I eller Electa Amator III om budgeten tillåter. Bowers & Wilkins 805 D3 är en given kandidat. Detsamma är Dynaudio Contour 20 och kanske KEF Reference 1, för att inte glömma Piegas smala aluminiumhögtalare i Coax- och Premium-serierna.

De har fördelen av att vara enkla att placera rätt och är en fin kompromiss mellan highend-ljud och utrymme i ett litet rum.

Men vad gör man när till och med stativhögtalare tar för mycket plats?

Man väljer en smal golvhögtalare.

Premiumkonstruktion

Det givna svaret från Piega är kanske Premium 701, som vi har testat. Coax 711 är för stor (och dyr?), så den är utesluten. Men svaret är: ingen av dem. Det finns nämligen en ännu smalare och mer lättplacerad högtalare i Premium-serien: 501.

Den ser ut som 701, fast är ännu slankare och har två 12 cm baselement och samma enklare diskantelement som i stativhögtalaren 301. Testad, den också.

För många kan alltså 501 vara en perfekt kompromiss. Den är nämligen 16 cm bred och inte mer än 21 cm djup. Höjden är ju inget problem, och fötterna som ingår och som skruvas in under högtalarna sticker inte ut så mycket att det påverkar.

Som vanligt är de välgjorda kabinetten gjorda av extruderad aluminium och de tunna väggarna ger större inre volym än man skulle kunna tro. Ändå är kabinetten 30 procent styvare än tidigare enligt Piega, som sympatiskt nog har placerat basreflexporten på framsidan. Så att det ska gå att ställa högtalaren intill bakväggen utan att få luddig och dånande bas.

Premium 501 finns även i svarteloxerad eller vitlackad aluminium, med infälld, tygklädd grill som hålls på plats av magneter.

Handbyggda i Schweiz

De två baselementen överlappar varandra, så att det ena går lite djupare än det andra, medan diskanten – förlåt, Linear Drive Ribbon-elementet – sträcker sig långt över det hörbara frekvensregistret. För oss människor, åtminstone.

Det platta bandelementet är Piegas varumärke. I den här högtalaren sitter nya LDR 2642 mk II. Ett handbyggt element som drivs av starka neodym-magneter, som sätter fart på det 26 x 42 mm stora aluminiummembranet där platta spoltrådar ligger fastetsade.

Det tunna membranet väger bara 7 milligram och är 20 mikrometer tjockt.

Med den kraftiga magnetmotorn säger det sig själv. Så låg massa ger extremt snabb respons, men kan också orsaka ett problem. För som alltid när man kombinerar bandmembran med vanliga högtalarelement så kan de tyngre elementens tröghet förstöra ljudets sammanhållning.

Hos Piega är de fullt medvetna om detta och har därför en egen konstruktion för att trögheten i de dynamiska elementen ska vara så liten som möjligt. Måttfull dämpning, styva och rundade aluminiumkabinett med basreflex bevarar energin i elementen och ger bättre dynamisk respons.

Ställ dem var du vill

Oroa dig inte. Det finns inte en tillstymmelse till aggressivitet. Ingen anledning att oroa dig för skarp eller vass diskant, eller trög basdynamik. Högtalarna är blixtrande snabba. Den dynamiska kontrasten är fenomenal. Musiken känns fokuserad, ljudbilden är öppen och diskanten är luftig och skönt befriad från missljud.

Men de behöver en del kraft för att vakna till liv. En Hegel H190 med 150 watt sparkar mer liv i högtalarna än en 60-watts Hegel H90, vilket får mig att misstänka att Premium 501 inte är fullt lika känsliga som Piega påstår (90 dB).

Jag började testa med att högtalarna placerade 10 cm från bakväggen, eftersom jag tror att det är den mest aktuella placeringen för målgruppen till högtalare som denna. Det är en praktisk lösning som fungerar fint, men inte om du vill spela högt. Då skapar närvaron till väggen en väldigt framträdande och trög bas. Dra ut högtalarna från väggen så faller allt på plats.

Fyllig bas och skön klang

Då fick jag en stor, fyllig ljudbild med en nästan varm klangbalans som klädde röster perfekt. Allt från Placido Domingo till Guy Clark Jr. lät magnifikt. Rösterna trivdes i samspelet mellan de små baselementen och den platta banddiskanten, till och med tonerna från Keith Jarretts flygel lät fullvuxna och engagerande genom de smala högtalarna. Ur den synvinkeln påminde de mig faktiskt lite om B&W 805 D3.

Det mest förbluffande var hur hård basen lät i Lil Halimas Hold Me, trots blygsam bestyckning i basdepartementet. Khalids Eastside med Benny Blanco och Halsey groovade seriöst när jag vred upp volymen och vittnade om att Piega inte backar för en förfest heller. Det finns mer tryck här än i ett par Olympica I, till exempel.

Premium 501 går inte riktigt lika djupt som siffrorna säger. De levererar en bestämd och fysisk bas i registret 50–100 Hz, men under 40 Hz finns inte mycket kvar. De är på samma nivå som en stativhögtalare som Contour 20. Jag tror också att de rullar av relativt tidigt i diskanten för att ha så stort frekvensomfång. Strängar och sopraner tappar lite av sitt övertonspektrum hos Piegorna, som annars är superfokuserade och nyanserade i diskanten.

Det finns en gräns för allt. Högtalarna fyller enkelt ett vardagsrum på 30 kvadratmeter med mer än tillräckligt med ljud. Behöver man mer än så är nästa steg uppåt Premium 701, även i ljudkvalitet. Dessvärre även i pris. Premium 501 är alltså en oerhört bra kompromiss.

Slutsats

Piega Premium 501 är lätta att placera, spelar all musik med glädje och engagemang, och är en otroligt lockande kompromiss för musikälskare som har ont om plats. Fast inte direkt om pengar. Premium 501 kostar relativt mycket men i prisklassen finns det få konkurrenter som har samma praktiska fysiska dimensioner och design. Högtalarna visar varför Piega är så högt ansedda – och hur mycket man kan få ut ur ett litet kabinett när det är gjort av tunn aluminium.