TEST: Musical Fidelity M8xi

Sedan starten 1982 har Musical Fidelity legat bakom en lång rad lyckade välljudande produkter inom alla hifi-områden. Audiofiler med långa grå skägg minns den kolossalt framgångsrika A1W med 20 watt i (nästan) ren klass A från 1984. Men sedan dess har märket gjort massor av betydligt starkare förstärkare. Musical Fidelity var ursprungligen brittiskt, men hör för närvarande hemma i Österrike som en del av Audio Tuning, som även äger Pro-ject. Produkterna utformas dock fortfarande i England.

Musical Fidelity M8xi är en integrerad förstärkare i den tyngre änden, på alla sätt och vis. Med en vikt på 40 kg och ett djup på 40 cm passar den inte in i särskilt många stereomöbler. Och det krävs två vuxna personer för att packa upp bjässen ur kartongen och baxa den på plats. Även prismässigt är den en tungviktare.

Effektmässigt befinner vi oss i en klass där det är få som kan vara med: 550 watt per kanal i 8 ohms last och 870 watt i 4 ohm. Och 1,6 kW i 2 ohm i korta stötar! Och detta är i traditionell klass AB, märk väl. Inget med klass D här inte. Musical Fidelity konstaterar torrt att förstärkaren kan driva alla högtalare som finns – och ha gott om krafter i reserv.

En fråga om makt

Men femhundra watt? Vad ska man med det till?

Det handlar inte om att spela högt (fast det kan en förstärkare i den här viktklassen också!), utan om kontroll och tyngd.

Låt oss ta tillfället i akt och ta död på en seglivad myt: att man genom att välja en förstärkare med lägre effekt än högtalarens maxeffekt kan undvika att högtalaren går sönder. Det är nämligen mycket lättare att förstöra en högtalare med en för liten förstärkare än med en ”för stor”! Den stora boven är förvrängning.

Men man ska naturligtvis fortfarande låta bli att sätta i analoga kablar under tiden som förstärkaren är inkopplad och volymen är på max. Och börjar det låta illa i högtalarna så ska man nog vrida volymkontrollen ett snäpp moturs.

Men tillbaka till utseendet: M8xi är en förstärkare som tar plats, även om den gör det på ett mindre brutalt sätt än apparater från Gryphon eller McIntosh. Aluminiumfronten är 1,5 centimeter tjock och domineras av två rattar stora som ishockeypuckar: en ingångsväljare och en volymratt. En display visar vald signalkälla. Förstärkaren sätts på med en pytteliten knapp under ingångsväljaren. Förstärkarens sidor är två enorma kylflänsar. Vid full effekt ska upp till en kilowatt energi avges som värme!

Fjärrkontrollen är en blågrå plastbesvikelse som verkar ha haft en tidigare karriär som fjärrkontroll till en CD-spelare. För de här pengarna både kan och ska man kunna förvänta sig mer. Förstärkarfunktionerna sitter hopklumpade på den nedersta tredjedelen och fjärrkontrollen kan styra förstärkaren – men inte sätta på eller stänga av den!

Det finns ett brett urval av analoga ingångar. Man hittar faktiskt allt – utom en skivspelaringång. Så om man vill spela LP får man lägga till en RIAA-förstärkare ovanpå totalpriset. Däremot finns det en ”Home Theatre” -ingång, så M8xi kan användas som en förstärkare till frontkanalerna i hemmabion. Det är ett plus, men ingången ska användas med viss försiktighet eftersom den går förbi volymkontrollen. Kopplar man av misstag in en CD-spelare här så får man en halv kilowatt musik i varje högtalare!

 

Även på digitalsidan är det fullt, med två optiska ingångar, två koaxiala och en asynkron USB-port där förstärkaren fungerar som ett externt ljudkort för en dator. Det finns dock inga nätbaserade ingångar eller strömningsfunktioner, som vi hittar i Gold Note IS-1000.

Tre i ett

Musical Fidelity M8xi beskrivs som en dual mono-förstärkare med inbyggd förförstärkare. Det kan låta som en lite listig beskrivning av en integrerad förstärkare. Men de tre delarna har helt separata strömförsörjningar och lever separata liv i den rymliga lådan.

Eftersom det inte finns några inbyggda nätverksfunktioner är det enkelt att komma igång, så länge man har någon som hjälper till att bära. Jag lyckades palla upp förstärkaren på ett par tomma högtalarkabinett, men om man inte har några gamla högtalare över så går det att använda ett litet soffbord. Om det är stadigt.

Det här är inte första gången vi testar en monsterförstärkare från Musical Fidelity. 2011 testade vi föregångaren M6 500i, som klarade sig utmärkt.

Ljudkvalitet

En förstärkare med så här maffiga specar – och en prislapp som ligger en bra bit utanför bekvämlighetszonen – måste leva upp till höga förväntningar. Och det var förmodligen anledningen till att jag, efter att ha lyssnat på ett par låtar, tänkte: ”Var det inte mer än så?” Men det var då jag upptäckte hur högt jag faktiskt spelade.

Med femhundra watt i ryggen och förmågan att driva vad som helst utan att klaga, drabbas man fort av akustisk fartblindhet.

Musik som spelas genom M8xi låter förmodligen lite skarpare än du är van vid. Inte för att förstärkaren låter vasst, utan helt enkelt för att den låter så rent att du utan att märka det kommer att höja volymen mer än normalt – och därför kommer upp i en ljudstyrka där örats frekvenskänslighet blir en annan. När volymknappen vrids tillbaka till realistiska ljudnivåer faller allting på plats på vackraste vis.

Dynamikresurser

En av styrkorna med Musical Fidelity M8xi är dynamiken. Den kan inte bara spela högt, utan bemästrar den explosiva spänningen mellan helt tyst och öronbedövande.

Jag har ofta använt Jonas Hellborg och Ginger Bakers ”Time Be Time” från albumet Middle Passage som dynamiskt test. Jag trodde därför att jag kunde låten väl – och hade faktiskt funderat på att hoppa över den eftersom den inte var tillräckligt dynamisk. Jag hade fel! När den spelades genom M8xi visade det sig att den gav ännu mer tryck för pengarna än jag anade. När samspelet mellan den excentriske basisten och den galna trumguden sätter igång blir det rent rytm-magi. Inte ens den lika muskulösa Emotiva XPA-DR2 har lyckats sparka igång mina högtalare på samma sätt.

Men allt är inte hård, mäktig rock. När en konsertinspelning spelas så öppnar sig en vacker akustisk scen som är både djup och hög. Det är lätt att placera instrument och sångare i rummet. Och det gäller oavsett om det handlar om en jazzkvartett eller en hel musikal. Med det sistnämnda får man en möjlighet att njuta av den ytterst nyanserade återgivningen av mellanregistret.

Återigen överraskade Musical Fidelity M8xi mig genom att hämta fram lite mer ur mina välbekanta testlåtar. ”Right Hand Man” från Hamilton har tre sångare (Lin-Manuel Miranda, Christopher Jackson och Leslie Odom jr.) vars röster ligger nära varandra, men som ända ska låta som tre olika i den snustorra inspelningen. Aldrig har det varit enklare att urskilja de tre.

Hifi-förstärkare i den här effektklassen är sällsynta, och de flesta av de som finns är ännu dyrare än Musical Fidelity M8xi. Undantaget är Emotiva XPA-DR2, som levererar precis samma effekt för en tredjedel av priset. Fast den är bara en ren effektförstärkare. Kan man ”nöja” sig med 400 watt i 8 ohm så är danska Gato DIA-400S ett alternativ. Den har inte riktigt samma dynamiska förmåga, men har å andra sidan trådlösa anslutningar.

Slutsats

Musical Fidelity M8xi är lika ljudmässigt imponerande som den är fysiskt överväldigande. Har du plats och råd med bjässen får du en omutlig tyngdpunkt i anläggningen. Man kan inte klaga på något i återgivningen, men det som gör det mest outplånliga intrycket är de dynamiska förmågorna som är oöverträffade. Även bland supertunga highend-förstärkare. Med mer än en halv kilowatt per kanal kan man välja högtalare helt fritt. Ska man sätta fingret på något (bortsett från den fula fjärrkontrollen) så måste det vara bristen på skivspelaringång och trådlös anslutning.