: PMC Twenty5.23

Om du diggar att basen känns i kroppen så brukar det inte finnas någon annan utväg än en stor högtalare. Eller en subwoofer. Men här är ett undantag som båda öronen och kroppen kommer att älska.

Ska man betala en förmögenhet för ett par rejäla högtalare är det lockande att köpa något maffigt. Men de flesta har begränsat med plats, vilket begränsar hur stora högtalarna kan vara. Oavsett budget.

För hela poängen med att spendera mycket pengar på högtalare är att få bättre ljud. Då vill man helst ha allt på en gång. Alltså djupbas, ljudtryck, detaljrikedom och välbalanserat ljud.

Vilket som regel inte är något problem så länge man betalar tillräckligt.

Ta till exempel prisklassen strax över 30 000 kronor paret. Där finns det mycket smaskigt att välja mellan. Några exempel är Bowers & Wilkins CM10 S2, Sonus fabers golvstående Venere-modeller och DALI Rubicon.

Alla är relativt kompakta och eleganta för att vara golvhögtalare. Men de går inte så våldsamt djupt i basen. Då behöver man betydligt större högtalare – eller en subwoofer.

Tar man med platsbegränsningar i beräkningen så är alternativen försvinnande få. Om man inte räknar med engelska PMC.

Transmissionslinje

PMC har varit ett slags dark horse. De har inte varit särskilt lättåtkomliga för gemene man. Deras huvudsakliga verksamhet är högtalare för professionellt bruk. Till studior och utsändningar.

PMC-högtalarna har en speciell sak gemensamt. De har inte traditionella basreflexkabinett utan något som kallas för transmissionslinje. En basreflexkonstruktion har öppen port i kabinettet som släpper ut bas, medan en transmissionslinje är en lång kanal på insidan. Med en mynning som ger ifrån sig låga frekvenser. Fast djupare bas än vad basreflexen åstadkommer.

En sådan kanal har sina fördelar, särskilt i små kabinett som ju är ökända för brist på djupbas.

Men medan en basreflexport kan sitta nästan var som helst i en högtalare är en transmissionslinje betydligt mer komplicerad. Den måste avstämmas på samma sätt – utan ytterligare jämförelser – som ett instrument, så att inte porten spelar med. Den ska uteslutande öka räckvidden i basen. Ofta med så mycket som en hel oktav.

I praktiken innebär detta att en högtalare som går ner till 45-60 Hz med en basreflexport kan nå ner till 30 Hz med en transmissionslinje.

Hos PMC har de arbetat kontinuerligt med att fullända tekniken och deras bästa konstruktion hittills hittar vi i den relativt nya Twenty5-serien.

Basmuller från avgrunden

Slanka Twenty5.23 är seriens minsta golvmodell. En 16,2 cm bred och 90 cm hög tvåvägshögtalare med PMC:s ATL-transmissionslinje.

Med andra ord: en av de mest kompakta golvhögtalarna vi har testat, och den överlägset minsta i den här prisklassen. Men tro för all del inte att den låter som en liten högtalare.

Den är bestyckad med PMC:s egna högtalarelement. En 14 cm bas med glasfiberbaserat membran och PMC:s 27 mm-diskant. Med ett flätat tygmembran bakom ett skyddande galler.

Högtalarens transmissionslinje är hela 2,4 meter lång och drar ner basen till 28 Hz! Enligt PMC:s specifikationer, märk väl, men det är inte mycket som tyder på att de överdriver.

Det är tämligen onaturligt att en så liten högtalare kan återge trummor, ståbasar och kyrkorglar på det här sättet. Efter att ha lyssnat på olika orgelverk framförda av min favoritorganist, Marie-Claire Alain, fanns det inga tvivel om de små högtalarnas räckvidd i basen.

De låga orgeltonerna dånade ur högtalarna som om slutet var nära! Inte på samma jordskälvande sätt som en stor subwoofer, men starkt övertygande för en sådan liten högtalare.

Det saknas inte finess i basen heller. Cellisten Truls Mørks senaste album lät varmt, stramt och ovanligt fylligt. Utan att tonerna saknade vare sig klang eller fokus. Samma sak upplevde jag med Mozarts ”Don Giovanni”. Här var barytonen sällsynt klangrik och sopranstämmorna vittnade om ett oerhört vältrimmat mellanregister.

Jag tycker ofta att man kan höra var någonstans ingenjörer har satt delningsfrekvensen till diskanten. Det hörs på hur tenorers eller sopraners klangbotten låter i ljudbilden. Det är särskilt tydligt med barytoner, men här går det knappt att höra att Twenty5.23 delar vid 1 800 Hz. Det tyder på ett väl avstämt delningsfilter.

De små högtalarna låter mycket mäktigare än storleken antyder, och återskapar musik med enastående djup i en oerhört klangrik ljudbild. Skulle jag önska mig något mer så är det ännu öppnare diskant och mer luft i toppen. Just där saknar jag lite finess. Det kan hända att detta är bättre på den större modellen Twenty5.26, där belastningen på diskanten är mindre på grund av ett 50 mm mellanregister som går upp till 4 kHz, plus ett större 17 cm baselement.

Med en känslighet på 86,5 decibel är Twenty5.23 relativt lättdrivna. En 75-watts Hegel H80 har inga problem, och ännu mer kraft ger bara ännu bättre kontroll. Även i basen.

PMC-högtalarna kan för övrigt ställas nära bakväggen, men lämna 10-15 cm i bakkant och flytta gärna ut dem en meter när du ska ha de mest maxade konsertupplevelserna. Då blir nämligen ljudbilden ännu bättre balanserad och rummet växer i skala.

Enastående kvalitet

PMC:s små golvhögtalare är anmärkningsvärt bra. Ingen annan i den här storleksklassen kan leverera så potent djupbas av så hög kvalitet. Att resten av konstruktionen, från kabinettkvalitet till ljudkvalitet, är så välgjord innebär att Twenty5.23 är ett av de bästa högtalarköpen i prisklassen. Speciellt för dem som vill ha ljudet från en stor högtalare i ett litet kabinett.