TEST: Martin Logan Electromotion ESL X

En helt annorlunda högtalare som Martin Logan Electromotion ESL X kan något som många andra inte kan. Och om man kan leva med ett par kompromisser så kan man få en ljudkvalitet med ett par alldeles praktfulla egenskaper.

När allt är lika lyckat som här får man både kraftfull bas och kristallklart ljud, fast det kräver några lite oortodoxa lösningar.

Den ovanliga högtalarkonstruktionen tar plats i den långa raden av hybridhögtalare från Martin Logan. De har länge byggt högtalare med två helt olika tekniska lösningar och har nästan fulländat kombinationen av konventionella baselement och elektrostatelement – så kallade XStat.

Det här är en dyrare och mer komplicerad lösning än den traditionella som går ut på att kombinera ett dynamiskt baselement som har spole, magnet och konformat membran med ett litet kalottformat diskantelement – i en enda låda.

Giftermålet mellan helt vanliga baselement och ett genomskinligt elektrostatmembran kombinerar det bästa från båda världar och skapar ett dynamiskt, fokuserat och öppet ljud som är sällsynt i den här prisklassen.

Det genomskinliga membranet är en strömledande film som är så lätt att den måste spännas upp på en vertikal, krökt ram så att den inte blåser bort när strömmen sätter membranet i rörelse.

I kabinettet som ramen är fastskruvad i sitter två kraftfulla 20 cm baselement – ett på framsidan och ett på baksidan – baskabinettet fungerar som högtalarens subwoofer. Det täcker frekvensregistret från 41 till 400 Hz. Resten av musiken kommer från det 101,6 cm långa och 21,8 cm breda XStat-elektrostatmembranet.

Svårigheten är att få de sammanlagt fyra baselementen att reagera lika snabbt som den transparenta elektrostaten. Eftersom den tunna filmen har så mycket lägre massa än basmembranet – som dessutom släpar på en talspole – har Martin Logan jobbat länge med att utveckla ett effektivt delningsfilter med bland annat kondensatorer med polyesterfilm och stållaminerade induktorer.

Bara en delning

De två baselementen är monterade rygg mot rygg i ett basreflexkabinett med porten i botten, och delas så långt ner som elektrostatelementet tillåter. Det bakre elementet är avstämt att spela från 100 Hz och nedåt och det främre delas vid 400 Hz.

Ett större elektrostatmembran, som det i Martin Logan Impression ESL 11A, har större bandbredd eftersom ytan är större, så i ESL 11A kan delningsfrekvensen sänkas till 300 Hz.

ESL 11A har aktiva basar (inbyggd basförstärkare) och rumskorrektion, men ESL X är en passiv högtalare. Elektrostatmembranet behöver ström, som det får från två små 15 V-transformatorer, i övrigt är anslutningarna tämligen konventionella, med ordentliga kabelterminaler för bi-wiring/bi-amping.

Alternativ

 

Det finns inte många liknande högtalare i den här klassen. Den något mindre och 20 000 kronor billigare Electromotion ESL (utan X) är det enda alternativet bland hybridhögtalare. Bland de konventionella högtalarna kan kanske den retro-coola JBL L100 Classic vara ett alternativ. Den väldigt lyckade KEF R11 är ett annat och Sonus fabers Sonetto-serie ett tredje.

De har alla sina givna kvaliteter, men ingen av dem har Martin Logan-högtalarnas superneutrala mellanregister och blixtsnabba transientrespons.

Placering

ESL X är 150 cm höga, 24 cm breda och baslådan sträcker sig 53 cm bakåt, men de kan placeras nära bakväggen. Det transparenta elektrostatiska membranet är en designbonus eftersom man ser bakväggen genom högtalarna. Alltså verkar inte högtalarna lika dominerande i rummet.

Eftersom elektrostaten är öppen på fram- och baksidan strålar ljudvågorna bakåt också. För att timingen ska bli så optimal som möjligt är det viktigt att avståndet från högtalarna till bakväggen är detsamma för höger och vänster högtalare.

Under baskabinettet sitter gummerade fötter, där gummitoppen kan tas bort om man föredrar att använda piggarna för att få bättre stabilitet på en matta.

Martin Logans användarmanualer är bland de bästa som finns, de beskriver väl varför de rekommenderar att högtalarna vinklas in mot mitten av soffan. Då får man den bästa balansen i ljudet och undviker oönskade reflektioner från sidoväggarna.

Devialet ​​Configurator

Vårt testpar spelade med olika förstärkare, från nya Hegel H120 till Rotels nya highend-förstärkarkombination i Michi-serien. De testades också med Devialet Expert 220 Pro, som har högtalaranpassad digitalbehandling. Där man korrigerar för timing i frekvens mellan höger och vänster högtalare, skyddar baselementens talspolar från överbelastning och korrigerar basresponsen.

Devialet kallar tekniken för SAM och även om högtalarna låter bra med alla bra förstärkare så stramar en Expert Pro med SAM till fokus pyttelite och ger basen lite bättre räckvidd.

Oavsett vilken förstärkare man föredrar så finns det en poäng med att tänka på att högtalarnas impedans på 6 ohm inte är konstant. Den ändras med frekvensen och sjunker till 1,6 ohm vid 20 kHz. Det kan ge problem för en del rörförstärkare och strömsvaga förstärkare med måttlig dämpfaktor.

Blixtsnabb dynamik

Efter en noggrann placering i testrummet och några dagars inspelning var det dags för ännu en djupdykning i hybridhögtalarens kvaliteter.

Men låt oss ta bristerna först.

ESL X har märkbart kraftigare och mer dynamisk basåtergivning än Electromotion ESL, och även om den spelar lite högre så når den inte samma volym som ett par KEF R11 eller Audiovector R3 Arreté. Gillar man fet bas och hög musik är detta knappast högtalaren man ska välja.

Elektrostaten har bara 30 graders horisontell spridning av ljudvågor, så de måste vinklas inåt för att lyfta diskanten på plats i ljudbilden. Men det betyder också att den optimala lyssningsplatsen är en aning begränsad. Två, tre personer kan sitta bredvid varandra och lyssna, men bara den som sitter i mitten får balansen i ljudet helt perfekt återgiven.

När allt klaffar – förstärkaren, placeringen, musiken – och man känner sig upplagd för musikalisk underhållning, är det få högtalare som kan matcha det kristallklara ljudet från en elektrostat.

I Khalids Better känner man basen tydligt i magen och rösten är perfekt fokuserad mitt i ljudbilden. Byter man till Mirella Frenis sopran i Puccinis La Bohème märker man omedelbart hur fantastiskt ofärgat ljudet är. Sångrösten är så skarp att den kan användas som kniv, men den är aldrig obehaglig.

Högtalarens diskantrespons kan mycket väl sägas vara avslappnad i de översta oktaverna, det kan vara anledningen till att man sällan känner obehag när man spelar opera så högt som den bör spelas.

Det är nästan omöjligt att hitta någon förvrängning på normal lyssningsvolym. Keith Jarretts trio i Inside Out, eller Pat Methenys liveinspelning av Are You Going With Me, är glasklar och ren. De sammanlagt fyra baselementen spelar stramt och mäktigt, och elektrostatens öppna och transparenta återgivning ger pianoklangen massor av nyanser och detaljer.

De dyrare R3 Arreté är ännu mer upplösta och detaljerade, men inte riktigt lika neutrala i mellanregistret. Perspektivet är bergfast och ljudbilden övertygande djup, och förmågan att skapa den eftertraktade holografin i rummet mellan högtalare och lyssnare är enastående och något man ofta bara upplever med en lyckad elektrostatkonstruktion.

Slutsats

Martin Logans Electromotion ESL X har kanske det mest naturliga och ofärgade mellanregistret av alla högtalare i den här klassen. Den har dessutom blixtsnabb dynamik och ytterst generös basåtergivning. Andra högtalare spelar högre, men få spelar lika kristallklart, rent och fokuserat – och parar man ihop ESL X med en riktigt bra förstärkare så är allt dukat för musikupplevelser som konventionella högtalare får svårt med att matcha.