TEST: LG SN8YG

LG är kompetenta på flera områden, särskilt på TV-fronten kan de slå sig för bröstet som en av de allra bästa. Men en TV behöver ljud också och det enklaste och snyggaste sättet att nå målet är med en soundbar. Och just när det gäller sådana högtalare tycker vi inte att LG alltid har träffat mitt i prick. Vi behöver inte gå längre tillbaka i tiden än till i fjol för att hitta en synnerligen medelmåttig toppmodell i SL10YG. Stor och kraftfull, jodå, men tonkvaliteten som kom ur den höll inte måttet.

”Musikupplevelsen blir för platt och grov. Och det trots att självaste Meridian har stått för den digitala signalbehandlingen”, skrev jag den gången.

I årets serie är det återigen Meridian som ligger bakom processningen som ska skapa en illusion av surroundljud. Bara det borde få hifi-intresserade att höja på ögonbrynen. Meridian är nämligen experter på digitalt hifi-ljud och deras ingenjörer ligger bakom det smått geniala ljudformatet MQA, som packar ihop högupplöst ljud till strömningsbara filstorlekar.

Chromecast

SN8YG är en soundbar i premiumklassen och dessutom LG:s billigaste med streaming via inbyggt Chromecast och stöd för smarta hem-systemet Google Home och röststyrning. I övrigt är den utrustad med allt man behöver. En enda HDMI-ingång räcker, eftersom utgången stöder utökad ljudretur (Enhanced Audio Return Channel, eARC). I korta ordalag innebär detta att alla källor kopplas till TV:n, sedan hämtar man ut ljudet tillbaka genom HDMI-utgången på soundbar-högtalaren. eARC betyder att SN8YG stöder högupplöst ljud, inklusive Dolby Atmos och DTS:X från Blu-ray.

Optisk ljudingång finns också på plats, däremot ingen analog ljudingång.

Användning

LG SN8YG är enkel att koppla in. Att strömma musik via Chromecast fungerar som en dröm, och med högtalaren tillagd i ett rum i Google Home-appen är det smidigt att spela musik i den. Den medföljande fjärrkontrollen funkar också fint, man måste bara veta att källvalet görs med knappen märkt F (som i Function).

Men det finns ett par saker att tänka på. För det första är det inte ljudläget Movie du ska använda, inte ens när du tittar på film. Dialogerna betonas för mycket i förhållande till resten av ljudbilden, dessutom låter de vasst. Visserligen blir talet tydligare när man spelar på låg volym, men jag skulle ändå inte rekommendera detta läge.

Dessutom finns det en funktion som heter Bass Blast. Undvik den. Den har ingenting med bas att göra, utan komprimerar allt ljud till helvetet och tillbaka, så att allting låter vasst och obehagligt. Usch och fy! Använd i stället Standard-ljudläget till film, det är mest balanserat. Musik låter vanligtvis bäst i Music-läget.

Ljudkvaliteten

Det är trevligt att kunna konstatera att ljudet – med de bästa ljudlägena – är fylligt och fint.

Film låter bäst, med en överraskande stor ljudbild. Atmos-ljudspåret ger en extra illusion av höjd och effekten fungerar bäst när jag ställer in takkanalerna på maximal ljudnivå (6) i menyn. Det känns som om storleken på lyssningsrummet växer och jag sitter i en fin bubbla av ljud.

Dialogerna låter tillräckligt tydliga, med bra tryck i bröstklanger. Det är ös i subwoofern, en bildörr som smäller igen eller en bomb som exploderar har bra tryck. Jag hade kanske velat ha max ljudnivå ännu ett snäpp upp, men det här är ganska bra.

Musik finkar fint. Pop och rock uppskattar fylligheten i basen och även om mellanregistret är en aning dämpat jämfört med bas och diskant så är det mer välbalanserat än vad jag upplevde med den dyrare toppmodellen i förra generationen. Resultatet är att dialogen är tydligare och att det rent allmänt låter mer realistiskt. Subwoofern ligger lite efter jämfört med de bästa, men den funkar.

Det aningen dämpade mellanregistret innebär att sopransångare hamnar lite längre bak, detsamma gäller piano som saknar lite attack i mittre registret. Men det löser sig, sammantaget tycker jag att det här är riktigt skapligt. Bara inte lika balanserat som med exempelvis Samsung HW-Q66T. Och vill du lägga mer pengar på en soundbar så är Sonos Arc mer välgjord – även utan subwoofer.

Usel app

En sak till, avslutningsvis. Det finns en app som du kan ladda ner. Gör inte det. Den heter LG Wi-Fi Speaker och är bland det sämsta jag har stött på. Appen kan – om du har tur – genomföra en rumsoptimering, så att soundbar-högtalarens ljudkaraktär anpassas efter rummet. Problemet är att språket är på usel engelska, helt obegripligt.

Det verkar som om LG har kört något genom Google Translate och bara räknat med att det som kommit ut är engelska. Det är det inte. Till sist fick jag högtalaren ansluten till appen genom att ställa in SN8YG till Wi-Fi-läge. Men det hjälpte inte mycket, för det går inte – åtminstone för mig – att förstå hur appen fungerar. Man skulle inte tro att en av världens största elektronikjättar kunde tillåta det här.

Slutsats

LG SN8YG är en soundbar som ger lite blandade känslor. När den är som bäst är ljudkvaliteten hög. Tydlig dialog med film, ganska tuffa ljudeffekter och en ganska stor ljudbild med Dolby Atmos och DTS:X. Musik är inte favoritsysselsättningen, men det funkar.

Det finns ett par skavanker du måste vara medveten om för att inte få dåligt ljud. För det första måste du undvika Movie-ljudläget och för det andra är Bass Blast en ljudinställning som är rena skämtet, det låter bara platt och vasst.

Värst är den tillhörande appen. Du behöver den för att sätta igång automatisk rumskalibrering, men du kommer inte att fatta någonting av den. Bara glöm den.

Trots detta är SN8YG ett respektabelt försök till en premium-soundbar.

OBS! Sedan detta test gjordes har vissa butiker sänkt priset på LG SN8YG , vilket naturligtvis gör den till ett ännu bättre köp.