Danska Lemus har på ganska kort tid gjort sig ett namn inom högtalarsegmentet. Deras produkter är nämligen ett slags korsning mellan traditionella högtalare och en soundbar. Med ett stort träkabinett och ordentliga högtalarelement inbyggda ger Lemus-produkterna ett fylligare ljud utan att man behöver en extern subwoofer, och de flesta av modellerna har dessutom ett utrymme på insidan som är tillräckligt stort för att rymma en TV-box eller en Apple TV, och kanske och med en trådlös router. Med en sådan här på ett tillhörande golvstativ slipper du alltså ha en TV-bänk. Smart!
Home Piano är namnet på Lemus billigaste modell. Den är ändå inte den minsta, det är Home Artistic. Skälet till att Artistic är dyrare är att den har en mer påkostad högtalarlösning, med mellanregister och diskanter placerade parvis på varje sida – som ett par stativhögtalare monterade inuti en möbel.
Home Piano har däremot ett element på varje sida, som återger både diskant och mellanregister. På undersidan sitter ett stort, åttatums baselement som utnyttjar volymen inne i kabinettet för att skapa en stor och fyllig bas.
För vägg eller golv
Home Piano kan hängas på väggen som en soundbar med ett medföljande väggfäste i trä. Då bygger den inte mindre än 36 cm ut från väggen, vilket i mina ögon blir för våldsamt.
Då tycker jag att det är bättre att investera i ett tillhörande golvstativ, som höjer totalpriset med mindre än tio procent. Det ser mycket bättre ut och förvandlar ljudmöbeln till en TV-bänk där du enkelt kan ställa en 55-tummare ovanpå – eller hänga på väggen ovanför Home Piano.
Golvstativet är minimalistiskt och snyggt, hela produkten uttrycker minimalistisk skandinavisk design. Läckert.
Versionen jag fick låna till testet har en nedtonad grön färg, som jag tycker ser mycket bättre ut i verkligheten än på bild.
Gjord för Google Home
Lemus Home Piano kan kopplas till TV:n med en HDMI-kabel och förbättra ljudet avsevärt. Dessutom kan ljudmöbeln streama musik från mobilen utan problem.
Detta görs genom att koppla den till det trådlösa nätverket via Google Home-appen på mobilen, sedan är det enkelt att streama okomprimerad musik via Chromecast eller AirPlay 2. Använder du Spotify ansluts mobilen trådlöst med Connect-funktionen. Under testperioden tycker jag att Spotify betedde sig mer stabilt än exempelvis Tidal via Chromecast, som då och då kopplade bort sig mellan låtarna.
Om du vill använda Home Piano utan nätverk kan du också bara använda Bluetooth. Fast då missar du ett viktigt trick, nämligen rumskorrektion. Mer om den alldeles strax.
HDMI
När du ansluter Home Piano till TV:n så se till att använda ingången som är märkt ARC eller eARC. Då skickas ljudet baklänges från TV:n och ut till högtalaren. Då kommer du inte heller att reagera på Home Pianos totala brist på fjärrkontroll. TV:ns fjärrkontroll kan i stället styra volymen upp och ner.
Tänk bara på att Lemus Home Piano inte stöder något av filmljudformaten från Dolby eller DTS. Du måste därför gå in i TV:ns meny och ställa in utsignalen på PCM. Ren stereo, alltså.
Rumskorrektion
Så till rumskorrektionen. Ingen högtalare beter sig likadant i två olika rum, därför har Lemus utrustat sina produkter med rumsanpassning via DSP. Den anpassar klangkaraktären efter rummet och ser också till att den ytterst djupa basåtergivningen, som sträcker sig ända ner till 20 Hz vid normalt ljudtryck, anpassas och inte blir alltför mullrande och dominerande.
Både ljudmöbeln och en iPhone måste vara anslutna till samma nätverk och du måste ladda ner och öppna Lemus Home-appen. Mikrofonen i telefonen mäter pink noise som kommer från högtalarna under processen. Du förflyttar dig runt i rummet med telefonen medan processen pågår. Då korrigerar en 4-kärnig DSP för ojämnheter i frekvensregistret. Ljudet kan sedan justeras efter egen smak med en 3-bands tonkontroll i samma app.
Ljudet av Lemus Home Piano
Direkt ur kartongen, utan rumskorrektion, präglas ljudet från TV och film av fylliga dialoger med mycket pondus. Ljudet är milsvida bättre – och mycket större – än vad du får från någon TV. Skulle bara fattas. Du kan också glömma att få den här basresponsen från någon soundbar som inte har en separat subwoofer. Ett bra exempel är Sonos Arc, som låter mycket tunnare än så här om du inte kopplar ihop den med en subwoofer. Anledningen är dels 8-tums baselementet på undersidan av Piano, men också den stora kabinettvolymen som subwoofern kan använda för att skapa rejäla bastoner.
Ljudet man hör är dock inte det mest linjära. Mellanregistret är lite tunt och tillbakadraget, och diskanten saknar luft. Basen uppfattas inte heller som tillräckligt tight, och lider av färgningar och svulstigheter både här och där. Stereobredden är snäv. När jag höjer volymen önskar jag också att dynamiken var bättre, det låter lite platt.
Samma sak händer även när man lyssnar på musik i stereo. Det blir lite tråkigt, och ganska långt ifrån riktig hifi.
Rumskorrektion gör hela skillnaden
På det stora hela var jag lite besviken, eftersom jag hade förväntat mig en hel del bättre ljud. Men så kom jag på rumskorrektionen.
Upp med appen och kör!
Efter att ha gått runt i rummet och mätt pink noise i ett par minuter kalibrerar högtalaren sig själv. Skillnaden är dramatisk.
För det första är ljudbilden mycket bredare nu. Plötsligt breder effekter ut sig bortom bredden på själva ljudmöbeln. Det är inte surroundljud, men filmljud som skulle ha kommit bakom lyssnaren i ett surroundsystem sprids ut bra åt sidorna.
Dialogerna är mycket renare, bas och mellanregister låter betydligt mer samspelt. Bröstklangen är fortfarande stor, men nu finns det också ett tryck längre upp i tonregistret. Konsonanter är tydligare, diskanten luftigare. Allt är bättre.
Upplevelsen av film är imponerande, här är det bara att leva sig in i handlingen. Och man slipper hitta plats för en subwoofer bredvid. Härligt!
Musikalisk i stereo
Musik går som en dröm med Spotify Connect, och låter förmodligen ännu bättre i hög upplösning från Apple Music eller Tidal via AirPlay eller Chromecast. Med Tidal upplevde jag emellanåt att mobilen kopplade från ljudmöbeln, så att när jag startade nästa låt spelades den genom mobilhögtalaren i stället. Lösningen är då att öppna Google Home-appen, avbryta casting och sedan byta låtar i Tidal-appen. Det är inte första gången jag upplever det här med Tidal, så jag tror inte att Lemus bär skulden.
Akustisk musik av det lugna slaget låter väldigt bra genom Home Piano. Basgitarren är stor och fyllig, både kvinno- och mansröster kommer fram klart och tydligt, och stereobredden är imponerande bred.
Hårdrock med framträdande elgitarrer har bra bett, inte minst tack vare det tydliga mellanregistret som ligger precis lagom långt fram. Det blir ändå en kompromiss att diskant och mellanregister återges av samma element, för gitarrerna saknar lite dynamik och överskott, samtidigt som diskanten inte låter lika luftig som med mer lågmäld musik.
Även baselementet får ibland mycket att göra när man spelar högt, jag misstänker att Lemus gott hade kunnat stoppa i en ännu kraftfullare förstärkare för att få full dynamik när man spelar högt. Det saknas lite kraftresurser, både med rock och partymusik. Men en sådan kompromiss!
Konkurrenter?
Det är svårt att hitta konkurrenter och mäta dem efter samma kriterier som Lemus Home Piano. Om du ska hitta något som kan göra samma sak måste du nämligen ha en separat subwoofer, vilket både gör placeringen av den problematisk och dessutom riskerar att inte kunna integreras riktigt lika väl i ljudbilden som med Home Piano.
Om jag ändå skulle försöka så är Sonos Arc tillsammans med Sonos Sub en värdig kandidat. Den är inte lika varm och fyllig med musik, men den har en mycket större ljudbild med film, tack vare många fler högtalarelement, avancerad DSP och Dolby Atmos. Du kommer också att höra att Samsung HW-Q995B har betydligt mer kraft, och ger en mycket större biokänsla med film. Men även Samsung får ge upp med musik i stereo.
Om musik i stereo är allra viktigast är kanske Lemus sin egen största konkurrent, med modellen Home Artistic. Den är faktiskt mindre, även om den är något dyrare och har ingen subwoofer. Däremot har den två högtalarkanaler, var och en med separat diskant- och mellanregisterbas. Det låter ännu bättre och renare i stereo tycker jag. Kompromissen ligger i en lite mindre hård bas, även om den på papperet går lika imponerande djupt (20 Hz).
Slutsats
Lemus Home Piano är en ljudmöbel som trycker ner vilken soundbar som helst i stövlarna. Den låter stort och fylligt och återger både dialoger och ljudeffekter på film med övertygelse. Den är också väldigt mycket mer musikalisk än de flesta soundbar-högtalare, och sträcker sig imponerande djupt ner i basen – trots att den saknar en separat subwoofer.
Vad man inte får är surroundljud, men det är en kompromiss man bör fundera på att göra för att få så bra ljud som här.
Se bara till att aktivera rumskorrigering, annars blir det för färgat i bas- och mellanregistret för att låta särskilt bra.
1 reaktion på ”Lemus Home Piano”
Skriv en kommentar
Läs hela artikeln med LB+
Black Week erbjudande
70% På LB+ Total i 12 månader! (Spara 1 665 kr)
LB+ Total månad / 185 kr
Full tillgång till allt innehåll i 1 månad
LB+ Total 12 månader / 156 kr
Full tillgång till allt innehåll på Ljud & Bild och L&B Home i 12 månader
- Tillgång till mer än 7500 produkttester!
- Stora rabatter hos våra samarbetspartner i LB+ Fördelsklubb
- Nyhetsbrev med senaste nyheterna varje vecka
- L&B TechCast – en podd med L&B
- Inaktiverade annonser
Man blir ju lite förvånad att du inte nämner tyska Spectrals 3 olika ”soundsystems” under ”Konkurrenter?”, även om du kanske inte har hört dessa. Åtminstone de 2 större av dem borde gissningsvis spela skjortan av danskarna. Kanske dags att testa även dem?