TEST: Klipsch The Fives

Var försiktig med dessa högtalare. De spelar högre än du tror, och lägger konkurrenterna bakom sig i ett öronbedövande dynamiskt ljud, där Decibel alltid skrivs med stort D.

Detta är inte högtalaren för dig som föredrar en lövtunn soundbar precis under TV: n, men Klipsch The Fives är definitivt högtalaren för dig som är less på din ljudplanka. Inte för att vi har något emot ljudplankor. Inte alls. De bästa bland dem kan fungera bra som huvudhögtalare i vardagsrummet.

Och så kan många av dem ge en viss surroundeffekt, vilket är imponerande för film, tv-program, spel och sport, men hopplöst för musik. Det är där The Fives kommer in. De ger dig inte Dolby Atmos eller surround, men de ger dig mycket bättre ljudkvalitet och riktig stereo.

För två är som bekant bättre än en, och ett stereopar är alltid att föredra framför en högtalare. Även om bordshögtalare som Naim Mu-so2 och B&W Formation Wedge spelar över alla förväntningar, så blir ljudlandskap större och mer tredimensionellt med två högtalare.

Trådlösa högtalarpar som Dynaudio Xeo 10, KEF LSX och Klipsch The Sixes är tre välspelande alternativ både till ljudplankor och stereoanläggningar. Det är även Klipsch The Fives, som är en mindre version av The Sixes, men med uppdaterade element och något fler funktioner.

De två trådlösa Klipsch-högtalarna har mycket gemensamt. Båda är aktiva högtalare med Bluetooth, fysiska ingångar som digital optisk, USB och två analoga, och de har inbyggd skivspelaringång. The Fives har även en HDMI-ingång med ljudretur, som ljudplankor har, så att man kan ansluta dem till TV:n och styra ljudvolymen med TV-fjärrkontrollen.

Totalt sex ingångar alltså.

Fives levereras också med fjärrkontroll, och har volymkontroll och ingångsväljare ovanpå ena högtalaren. Liksom Sixes finns det en utgång för subwoofer.

Skivspelaringång

Det är inte många ljudplankor du kan ansluta en skivspelare till, men det kan du göra här. Om spelaren inte har inbyggt phonosteg, som exempel Rega Planar 1+, kan du använda högtalarens inbyggda. Det kan enkelt användas som en vanlig ingång för en annan analog ljudkälla, bara ställ om brytaren på baksidan för att byta. Alternativt kan en annan analog ljudkälla anslutas till minijack-ingången baktill.

Här kan du också ansluta en digital ljudkälla via antingen optisk ingång eller via USB. Vilket kan vara lämpligt om du vill spela musik från en bärbar dator. Då kan du använda högtalarens inbyggda 24-bitars digitalomvandling, vilket ger ännu bättre ljud än strömning via Bluetooth.

Installation

Högtalarna mäter drygt 30 cm i höjd och är mycket nättare och lättare att placera än The Sixes. De kan inte hänga på väggen eftersom de har basportar på baksidan, men annars är det i stort sett fritt fram. I bokhyllan, på en bänk eller på stativ, möjligheterna är många.

The Fives finns i svart fanér med grå grillar i Klipsch Heritage-design, eller valnötsfanér med offwhite grillar.

En högtalare måste vara ansluten till ström. Den andra högtalaren ansluter till den, och ljudkällor är också anslutna till huvudhögtalaren. Resten är en barnlek. Ljud- och ingångsalternativen kan som sagt styras från ena högtalaren, eller från fjärrkontrollen, men till skillnad från B&W- och KEF-högtalarna finns det ingen appstyrning med strömningstjänster som Spotify, Tidal eller Deezer här.

Dynamisk bas-eq

The Fives ser bättre ut i verkliga livet än på bild. Kvalitetsintrycket är förtroendeingivande, och det matta valnötsfanéret är snyggt.

Liksom de flesta Klipsch-högtalare, har dessa horndiskant för högre effektivitet. En 25 mm diskant med titanmembran sitter i mitten av Klipsch Tractrix-horn, och under en 11,5 cm bas med ett kompositmembran. Trots relativt blygsamma mål hävdar Klipsch att The Fives kan uppnå ett ljudtryck på 109 dB. Det visar sig att de håller sitt ord.

De små högtalarna spelar långt över sin viktklass, och får till och med KEF LSX att låta klena. De andas de större Sixes i nacken, men klangen från Fives är mer raffinerad, ljudbilden är bättre balanserad och de är mer behagliga att lyssna på när man spelar högt. Högtalarna gjorde ett lysande jobb med Dagnys Somebody, och rockade med de bästa när volymen skruvades upp.

Det finns en sak att vara uppmärksam på. Högtalarna har en automatisk loudness-funktion som är på hela tiden. Den vet inte om högtalarna står nära en vägg, så då kan du få för mycket bas. Lösningen är att hålla ned SUB-knappen på fjärrkontrollen i tre sekunder tills det blinkar en gång i den vita lysdioden ovanpå högtalarna. Om du vill ha tillbaka EQ är det bara att upprepa och vänta på två blink från lysdioden.

Som på Sixes är inte phono-ingången något att skryta om. Det är högtalarens svagaste punkt. Med Bluetooth spelar den svepande dynamiskt och det är verkligen tryck i musiken.

Ännu bättre blir det när jag ansluter till en Mac med Tidal via USB, då växer ljudlandskapet på djupet och detaljnivån i de små högtalarna ökade märkbart. Akustiken i pianoinspelningar med Keith Jarret blev bättre, och basen blev bättre definierad. Basen går tillräckligt djupt enligt min mening, men det är alltid möjligt att ansluta en sub för dem som vill ha mer djupbas.

Högtalarna har en liten begränsning, som den delar med många andra aktiva högtalare, och det är att den begränsar nivån på basen när du spelar riktigt högt. Då kan en sub vara lösningen, men då spelar man samtidigt så högt att grannarna garanterat klagar.

Slutsats

Den nya The Fives är ett snäpp upp från Sixes i ren ljudkvalitet. Du får mer raffinerat ljud i KEF LSX, och fetare bas i Sixes, men The Fives spelar högre än LSX och är bättre balanserade än Sixes. Jag är inte nöjd med phono-steget. Men det går inte att komma från det faktum att The Fives är en enorm uppgradering från de flesta ljudplankor, och att dess många ingångar gör högtalarna mycket mer användbara för de allra flesta. Tuffare och roligare högtalare får man inte till det här priset.