Om man ska punga ut med mycket pengar är det ofta en lång process innan köpet, vilket kan orsaka vånda och kanske sömnlösa nätter. Å ena sidan är man väldigt glad, å andra sidan kan samvetet gnaga fram tvivel från det undermedvetna.

Då har de flesta svårt att somna.

Det kan till exempel vara ett nära förestående bilköp som handlar om mycket pengar. Eller så kan det handla om alla miljoner man måste hosta upp för att få en ny lägenhet. Många gruvar sig även om de befinner sig i slutet av en process som har tagit månader. Kanske år.

Men tvivlet försvinner ofta som dagg i solsken första gången man ger sig iväg i sin nya bil, eller stänger dörren efter sig till den nya lägenheten.

Alla som har lagt mycket pengar på hifi har ofta varit med om en liknande process. Särskilt om vi pratar om kostsam highend, där summorna snabbt kan hamna på samma nivåer som för en ny bil. Att köpa en handbyggd högtalare för ett sexsiffrigt belopp är inget som de flesta gör särskilt ofta, men när det väl händer är det oftast ett resultat av en lång process.

Flera besök i olika hifi-butiker, ändlös läsning av tester – men till sist kan det hända att man landar på det rätta högtalarparet.

Kanske. För det finns alltid utrymme för lite tvivel. Det finns ju så många andra bra kandidater också, eller hur?

Men när vi snackar KEF Reference 3 Meta finns det inte mycket utrymme för tvivel. Enligt mig är detta en av de bästa highend-högtalarna vi har testat i den här prisklassen. Ja, de är faktiskt så bra att de för många är ett mycket bättre val än den större och – mycket – dyrare Reference 5 Meta. Som vi testade nyligen.

Reference 3 Meta är en mindre version, men helt identisk när det gäller teknik. Den har två 16,5 cm baselement mot den större modellens fyra, i ett lägre kabinett men med samma interna förstärkning och dämpning – och exakt samma kvalitet på alla områden.

Den har KEFs 12:e generation Uni-Q koaxialelement, där diskanten sitter i mitten av mellanregistret. Och även KEFs MAT-teknik är implementerad i det nya Uni-Q elementet, som är framtaget med finite elementanalys för att optimera dämpningen av resonanser vid låga frekvenser.

Det fungerar över all förväntan.

MAT eller META

Det nya Uni-Q-elementet används i alla Meta-versioner av den nya Reference-serien. Precis som i Reference 5 handlar det något kortfattat om en ny membranupphängning, ett nytt talspolesystem och ny dämpning i gapet mellan diskant och mellanregister. På baksidan av elementet sitter specialplattan med Metamaterial Absorption Technology – MAT.

MAT har ett labyrintmönster infräst som absorberar olika frekvenser och dämpar resonanser. KEF kallar det för ett akustiskt svart hål som tar bort 99 procent av alla oönskade frekvenser. Främst i området mellan 620 Hz och 40 kHz.

De två 16,5 cm stora baselementen som flankerar Uni-Q-elementet har ett lätt böjt aluminiummembran gjutet i ett stycke. De två basreflexportarna på baksidan kan man själv ändra längden och effekten på. Högtalarna levereras med basrör i två olika längder, så att basen kan dämpas om man får för mycket av den varan.

95 procent Reference 5 Meta

Eftersom konstruktionen är nästan identisk med Reference 5 Meta så ska jag snarare försöka beskriva skillnaderna mellan 5:an och 3:an.

De två mest uppenbara skillnaderna är ljudtrycket och räckvidden i basen. Den större Reference 5 Meta spelar djupbas med större auktoritet och fyller lättare ett stort rum med ljudtryck. Den mindre Reference 3 Meta spelar 95 identiskt, även om det finns en del nyansskillnader som kan vara värda att notera.

3:ans känslighet på 86 decibel är 2 dB lägre än 5:ans, men det påverkade inte alls en Hegel H95 med 60 watt per kanal, som körde igång med häpnadsväckande bra kontroll över högtalarna. Det säger oss två saker: Hegel-förstärkaren är förbaskat prisvärd och högtalarna är relativt lätta att driva även för en 60-wattare.

Jag hade inte den 70 watt starka V 70 SE från Octave med vakuumrör tillgänglig. Inte heller den muskulösa Rotel Michi X5 på 2 x 350 watt, men däremot hade jag en McIntosh MA9500 till mitt förfogande. Det är en uppdaterad version av MA9000 med förbättrade kretsar och en ny DAC-modul – och 300 oansträngda wattar.

Man kan lugnt säga att den sparkar igång i högtalarna på ett sätt som den lilla Hegel-förstärkaren inte orkar – fast så kostar den ju tio gånger så mycket också.

Naturligtvis var jag tvungen att blasta ouvertyren från Puccinis La Boheme på Reference 3 Meta också. Det var lika bländande tufft som på Reference 5 Meta. Basen från de grövsta stråkarna hade samma massiva tryck och till och med på en svindlande volym var det full kontroll hela tiden. Man kunde höra unge Luciano Pavarotti röra sig på scenen i en enorm tredimensionell ljudbild och följa hans rörelser mellan högtalarna. Känslan av atmosfären från inspelningen var  skrämmande trovärdig. Men det lät aldrig skarpt, hårt eller tråkigt att lyssna på.

På det stora hela var det en uppmuntrande upplevelse att lyssna på opera genom KEF-högtalarna. Speciellt eftersom de besitter den eftertraktade förmågan att inte stå i vägen för musiken.

Samma liveinspelning med Keith Jarrett-trion som jag testade Reference 5 Meta med, Up For It, lät även här fylligt och engagerande. De små nyanserna i klangerna från kontrabasen var skarpt definierade och det är sällan jag hör Jack DeJohnettes trummor så väl fokuserade och dynamiska.

Djupbasen i James Blakes Limit To Your Love kan tvinga ner de flesta högtalare – och förstärkare – på knä på nolltid. Det är bara att vrida upp volymen och vänta på att baselementen ska skjutas ur kabinetten. Eller att förstärkaren smälter. Men med den potenta McIntosh-förstärkaren och Reference 3 Meta är det bara att hålla fast sig i fåtöljen.

Man känner de djupa tonerna gräva sig ner under huden och sätta nervbanorna i larmberedskap. Högtalarna har en häpnadsväckande kontroll i basen. De flesta högtalare börjar någon gång tappa greppet, men här finns det stålkontroll även vid ljudtryck som kan skrämma vettet ur vem som helst.

Men det är inte bara brutal muskelstyrka och bastryck som kan lyftas fram som högtalarnas styrkor. De har också samma öppna och fokuserade ljudbild som de stora Reference 5 Meta – och KEF Blade One Meta. En ovanligt upplöst och raffinerad ljudbild som är len som silke hela vägen upp i de högre frekvenserna.

Konkurrenter

Reference 3 Meta saknar inte alls konkurrenter i den här klassen. Sonus faber Olympica Nova III är en av de vackraste och mest välljudande högtalarna vi har testat. De har mycket av samma varma fyllighet och upplösning, men inte riktigt samma dynamik som KEF-högtalarna. De ännu dyrare Bowers & Wilkins 803 D4 tillhör våra favorithögtalare, men ställer snarare upp i samma klass som Reference 5 Meta. Färgrika Focal Sopra No 2 är kanske det närmaste man kommer Reference 3 Metas egenskaper, den är definitivt värd att jämföra med.

Slutsats

De mindre Reference 3 Meta är ett av de bästa högtalarköpen i den här prisklassen. De levererar på alla fronter och låter så snarlikt den större Reference 5 Meta att vi inte tvekar att kalla dem för ett fynd. De är lättare att placera i rummet, gör en betydligt mindre buckla i budgeten och är helt i nivå med dyrare högtalare som det inte är naturligt att jämföra dem med. KEF Reference 3 Meta kan vara en högtalare för resten av ditt liv, så bra är den verkligen.