: KEF Q900

I  stället för att förbättra den gamla iQ-serien har KEF börjat om från början när de utvecklat den nya Q-serien. Allting är nytt, från kabinett och element till delningsfilter. Enligt KEF är tanken med den nya serien att återge musiken så perfekt att den inte går att skilja från originalinspelningen. Sådant marknadsföringssnack tar vi naturligtvis med en nypa salt, men faktum är att storebror i den nya serien har flera egenskaper som tilltalar oss.

Vårt största klagomål på föregångaren iQ9 var att den drabbades av resonanser i basportarna. Om vi minns rätt låg egenresonansen kring 400 Hz, vilket orsakade en ganska så yvig bas som maskerade mellanregistret.

Slavbas
Nya Q-serien har inga basportar över huvud taget, de har ersatts av slavelement. Q900 har två stycken, ett till mellanregisterbasen och ett till baselementet. Slavelement är passiva element som inte är kopplade till den elektriska musiksignalen, utan i stället fungerar som en tryckventil. I princip fungerar de som basreflexportar, fast man slipper resonanser från porten, samtidigt som energi från baselementen inte fortplantar sig till mellanregistret, och vice versa. Nackdelen med passiva element är en brantare avrullning i djupbasregistret, vilket kan ge en trögare transientrespons (acceleration och deceleration) och en aning lägre känslighet än vad basreflexkonstruktioner har. Det återstår att se hur KEF har lyckats med detta.

Koaxialelement
KEF har alltid hållit sig till koaxialelement, en princip de själva kallar UniQ. Tanken är att diskanten sitter i mitten av mellanregistret och att båda skickar ut ljudet från samma punkt, och längs samma axel, oavsett var någonstans lyssnaren sitter i förhållande till högtalarna. Fördelen är att avståndet till högtalarna har liten eller ingen påverkan på stereoperspektivet. Nackdelen är att tonerna från diskanten kan ändra karaktär en smula på sin färd från diskantdomen när de passerar det trögare och vibrerande mellanregistermembranet. Detta skapar en förvrängning på samma sätt som dopplereffekten. Precis som när en bil kör mot dig i hög hastighet och du upplever ljudet som högre rent tonalt ju närmare den kommer, och när den kör förbi blir tonen gradvis lägre när bilden försvinner bort från dig.

KEF hävdar att de löst detta problem med hjälp av en ny ”tangerine-vågspridare” på diskanten, och en helt ny ring runt diskantelementet som ska ge en mjukare övergång när diskantsignalen vandrar över till mellanregistret. Detta ska också förbättra fasövergången och därmed ge ett ännu bättre fokus.

Enklare delningsfilter
En annan förbättring i nya Q-serien är att delningsfiltren är mycket enklare och har färre komponenter. I stället är elementen förbättrade, med större magneter och en bättre frekvensrespons.

Små detaljer, stora intryck
Q900 har ett par detaljer som andra borde ta efter. Piggarna, som är högtalarens enda kontakt med golvet, är enklare att ställa in eftersom de har en genomgående skruv som man kommer åt från ovansidan. Man behöver alltså inte lägga sig raklång på golvet för att krångla med låsmuttrar och annat när man ska ge högtalarna så bra kontakt med underlaget som möjligt.

Vi gillar också KEFs terminaler. De är dubbla, så att högtalarna kan bi-wiras eller bi-ampas. Men det fiffiga är att byglarna, som används när man bara ska koppla in ett par kablar, är dolda. I stället skruvar man på en skruv på utsidan som ger kontakt mellan de båda terminalparen om man inte vill bi-wira eller bi-ampa, annars skruvar man ut den så att kontakten mellan de två paren bryts. Väldigt smart.

Billig finish
Vad som däremot sänker förstahandsintrycket är det billiga vinylutförandet, som inte direkt ger någon illusion av äkta trä. Föregångarna hade dessutom rundade former, medan de nya Q-modellerna är mer fyrkantiga. KEF har gjort så för att öka volymen invändigt, utan att högtalarna blir större.

Ljudkvalitet
Även om det alltid är intressant att diskutera teorin bakom en högtalarkonstruktion så är det i slutändan inget annat som räknas än hur allt låter i verkligheten.

Och en sak är säker: KEF Q900 har en vansinnigt stor ljudbild, och en rapp och bestämd basåtergivning. Spända framför Musical Fidelitys integrerade förstärkare Mi6 (23 500 kronor) målar högtalarna upp en enormt stor och fyllig basgitarr på Dave Matthews Bands ”Crush” från det välljudande albumet Before These Crowded Streets från 1998. När de jazziga trummorna kommer in hamrar bastrumman på hårt och trivsamt. Detta är en av de mest energiska högtalarna vi har hört i prisklassen. Och basen känns aldrig trög. Även om den saknar ett par av klanglagren som finns i High End-klassen (Gallo Reference 3.5, Audiovector Si3 Avantgarde Arreté). Jämfört med dem är Q900:s basåtergivning förhållandevis enkel. Men det betyder inte att de inte spelar akustisk musik med övertygelse – även om du har en begränsad budget eftersom högtalarna är lättdrivna och låter riktigt bra även med en billigare förstärkare som Cambridge Azur 740A för 6 500 kronor – fast det är klart att Q900 svarar med ett ännu bättre ljud när de drivs av något rejält (undertecknad satt och dreglade när de fick prova på Hegels nya H30-kombination, men det är en historia vi ska få be att återkomma till).

Q900 hänger med fint längre upp i frekvensregistret. Virveltrumman smattrar till bestämt och kantslagen är krispiga och naturliga. Dave Matthews röst framträder svävande i mitten av ljudbilden och det är på gränsen till att vi får gåshud.

Bra sammanhållning
Oberoende av musikstil njuter vi av den strålande sammanhållningen mellan diskant- och mellanregistret, särskilt mansröster känns fysiska och närvarande. När en trumpet eller saxofon trycket till för fulla muggar är högtalarna med på noterna och presenterar instrumenten med stor kropp.

En silkeslen kvinnoröst behandlas lika varsamt. Det verkar som om orenheterna som orsakas av att diskantfrekvenserna reflekteras av det större mellanregistret har reducerats markant. Vi hör åtminstone ingen märkbar förvrängning eller någon brist på upplösning i toppen, även om det finns högtalare i den här prisklassen som har ännu bättre upplösning i övertonerna.
Jämfört med de billigare, men ändå väldigt prisvärda Monitor Audio Bronze BX6 (8 500 kronor), är KEF Q900 bättre på alla områden. Övergången mellan bas och mellanregister är mer sömlös, det finns ännu lite mer upplösning i toppen och ljudtrycket kan inte jämföras.

Kompromisser
Jämför vi däremot Q900 med högtalare i samma prisklass kan vi konstatera att man måste offra något för det otroligt feta ljudet. Det finns en liten maskering i mellanregistret som gör att musiken är en smula beslöjad om man jämför med de mest vidöppna rivalerna. Men för att vara så pass stora golvhögtalare, som ändå inte kostar flera månadslöner, är vi imponerade av hur lite fel KEF-högtalarna faktiskt gör.

Det går inte att undvika att ett så stort kabinett har resonanser. Du får en ännu prydligare ljudbild med B&W CM8 (15 000 kr), Audiovector Ki3 Signature (16 000 kr) och Elac FS207 (14 000 kr) och de har även en ännu bättre upplösning. Ingen av dem har däremot samma fysiska framtoning som KEF Q900, och de är långtifrån lika underhållande. Ur den synvinkeln hamnar Q900 närmare amerikanska Klipsch än någon av de ovan nämnda konkurrenterna. Der handlar alltså om högtalare som har ett massivt bastryck utan att det går ut över övriga musikaliska kvaliteter.

Det bör nämnas att om du gillar att spela klassisk musik på hög volym så kan KEF-högtalarna låta lite röriga när de försöker pressa en hel orkester genom nyckelhålet. Om det händer för mycket på en gång så förstärks kabinettresonanserna, vilket påverkar fokus. Men återigen: med tanke på prislappen är vi väldigt nöjda med Q900.

Slutsats
Sammanfattningsvis är KEF Q900 stora högtalare som har ett stort ljud. De är enkla att driva och behöver ingen stor förstärkare för att låta bra. Å andra sidan trivs de bara bättre ju mer kraft de får, så vi rekommenderar att man hostar upp 15 000 eller 20 000 förstärkarkronor.

Dynamiken är bra och särskilt med enklare produktioner utan alltför många instrument som spelar samtidigt får man en vansinnig kontrast mellan viskande sångare och instrumentens största utblåsningar. Det kan låta lite grötigt när en hel orkester ska få plats samtidigt, men det är inte värre än att Q900 är en väldigt bra och prisvärd kompromiss. Det finns minsann inte många högtalare där ute som ger mer underhållning för 16 000 kronor!