TEST: KEF LS60 Wireless

De flesta förknippar trådlösa högtalare med Bluetooth, i en demokratisk prisklass som de flesta känner sig hemma i. Men det betyder inte att det inte finns trådlösa högtalare på en smalare marknad, och i en helt annan prisklass. Titta bara på Bang & Olufsens råläckra Beolab 28, som övertygade stort i vårt test nyligen.

Det sexsiffriga priset gör förmodligen Beolab 28 ouppnåelig och kan verka avskräckande för alla som tror att en Bluetooth-högtalare sällan har fler än fyra siffror på prislappen.

Men det finns ett stort segment mellan de billigaste och de dyraste trådlösa högtalarna. I premiumklassen, alltså. Där har engelska KEF regerat de senaste åren, med högtalare som LSX och LS50 Wireless, bland andra framträdande tillverkare som även bygger trådlösa högtalare. Som DALI, Devialet, Bowers & Wilkins, Piega och Dynaudio, för att nämna några vi har stor erfarenhet av.

De bästa av dem är faktiskt så bra att de kan övertyga även de mest inbitna hifi-puristerna.

Man kan nämligen inte bara streama musik trådlöst med Bluetooth – i all enkelhet – utan via Wi-Fi när man vill ha bättre, högupplöst ljud från Tidal eller Qobuz. Man kan också koppla in andra ljudkällor, som en CD-spelare eller skivspelare, eller (om högtalaren har en HDMI-ingång) TV:n.

Allt detta kan KEF LS60 Wireless. Och med en ljudkvalitet som är så övertygande att den nästan är en sensation.

KEF LS60 Wireless

Golvhögtalaren LS60 Wireless uppfyller inte bara en önskan vi har haft länge: en golvstående version av LS50 Wireless. Nej, KEF har gått ännu längre och gjort en aktiv, trådlös och fantastiskt potent golvhögtalare, som mest påminner om en KEF Blade Light. Eller åtminstone en Reference 5 Light.

Den har fyra sidomonterade baselement, kombinerade med KEFs senaste koaxiala Uni-Q-element på framsidan. På insidan sitter en 500-watts klass D-förstärkarmodul som driver de fyra 13 cm stora baselementen som tillsammans har en yta motsvarande två 10-tummare.

Koaxialelementet på framsidan en 100-watts klass D-modul till vart och ett av membranen: det 10 cm stora mellanregistret och en 2,5 cm diskant i centrum.

Anslutningar

Vrider man på den ena högtalaren hittar man alla anslutningarna för externa ljudkällor. Som digital koaxialingång, en optisk Toslink-ingång, Ethernet för trådbundet nätverk, USB-A för mobilladdning och service, samt RCA-ingång för analoga ljudkällor. Till exempel en skivspelare med phonosteg, en CD-spelare eller något annat som har en analog ljudutgång.

TV:n kopplas direkt till högtalaren med en HDMI eARC-ingång, sedan styr man ljudet med TV:ns fjärrkontroll som även sätter på högtalaren när man sätter på TV:n.

Den andra högtalaren har bara en Ethernet-ingång för trådbunden anslutning mellan högtalarna, samt naturligtvis en trepolig nätkontakt för ström till de inbyggda förstärkarna. Det finns även en subwooferutgång på båda högtalarna och att installera en sådan är väldigt enkel. Speciellt om man har en nyare KEF-subwoofer. Då räcker det att välja KEF-subben i appen, så ställs delningsfrekvens och nivå in automatiskt. Det går givetvis att ansluta andra subwoofers också och att själv justera lågpass- och högpassfrekvens, nivå och fas.

Trådlös med DAC

Förutom Bluetooth, som anses vara lågupplöst och inte ”hifi” eftersom Bluetooth komprimerar ljudfilen så mycket, stöder LS60 Wireless förlustfritt och okomprimerat ljud via Wi-Fi och Ethernet. Det betyder också att man kan spela Tidals Master-filer med MQA-kodning, eller ta emot upp till 24 bit/384 kHz PCM-ljud när högtalaren är ansluten till nätverket med kabel.

HDMI-ingången stöder 24 bit/192 kHz, detsamma gör den digitala koaxialingången medan den optiska begränsar 24-bitarsfiler filer till 96 kHz. Det händer även när man streamar via Wi-Fi, då får man upp till 24 bit/96 kHz. Men det är ändå en betydande kvalitetsförbättring jämfört med Bluetooth.

Användarvänlig app

Högtalarna har dessutom stöd för uppspelning via Roon, för alla de som så smått börjat samla musiken i Roons överskådliga gränssnitt.

Det är enkelt att styra musiken med den medföljande fjärrkontrollen, som är just det: enkel. En liten plastig sak med fyrvägsknapp för volym och källval samt knappar för uppspelning. Den är tillräckligt behändig och fungerar tillräckligt bra till vardags, men det är i KEF Connect-appen man hittar innehåll på Spotify, Tidal, Qobuz, Deezer eller Amazon Music. Konstigt nog ingår inte Apple Music i appen. Varför vet vi inte.

Appen har även internetradio och poddar integrerade, och en egen flik för musik som finns på en dator som är ansluten till samma nätverk som högtalarna.

Det är också i appen man hittar inställningarna som kan ge ännu bättre ljud. Där kan man justera bas och diskant, samt välja mellan tre basprofiler: begränsad, standard eller utökad. Högtalarna kan justera balansen i ljudet efter sin placering i rummet. Antingen mot väggen eller ute på golvet. Min erfarenhet är att Wall Mode bör väljas oavsett var högtalaren står. Jag återkommer strax till detta.

Låt mig bara tillägga att man kan spara sin egen ljudprofil under ”egen användare” i appen.

Dynamisk och välbalanserad

Högtalarnas 12:e generations Uni-Q-element har samma META-teknik som i LS50 Wireless II, Reference 5 Meta och Blade Meta.

Det speciella Uni-Q-elementet har en ny membranupphängning och talspolesystem, med bättre dämpning av gapet mellan diskanten och mellanregistermembranet. Förvrängningen är reducerad från 0,1 procent till 0,07 (THD vid 90 dB).

En rund platta bakom Uni-Q-elementet har ett intrikat mönster infräst. Det labyrintliknande mönstret ska absorbera oönskat ljud från baksidan av elementet. KEF kallar det Metamaterial Absorption Technology (MAT) och de hävdar att tekniken tar bort 99 procent av oönskade frekvenser i intervallet 620 Hz till 40 kHz. MAT ska också ge 40 procent mer linjär frekvensrespons i ett större frekvensregister.

Det märks, och vi minns fortfarande vår förundran när de första tonerna flödade ut ur LS50 Wireless II med MAT-teknik. Musiken lät bättre definierad, med större detaljrikedom och utan betoningar.

Så är det här också, men LS 60 Wireless kan mycket mer än så. De kan nämligen spela mycket högre och mycket djupare och de är mer dynamiska och öppna än LS 50 Wireless II.

Naturligtvis går de mycket djupare i basen, och det märks. Det blir helt enkelt för mycket av det goda, så man måste gå in i appen och välja ”Wall Mode” oavsett var i rummet de står, samt dämpa basen i steg om 0,5 dB. Tills man får optimal balans i ljudbilden. Man får prova sig fram – somliga gillar ju lite extra fet bas, medan andra föredrar en tunnare bas till förmån för mer fokus i mellanregistret.

Basen var definitivt tvungen att dämpas på Santanas och legendariske Steve Winwoods tolkning av Whiter Shade of Pale. När trummorna kom in efter ett par verser fick jag rusa till vitrinskåpet och hindra vinglasen från att begå harakiri. Med basen dämpad med 1,5 dB blev det också lättare att få mer information i mellanregistret.

Den ofta använda öppningen av Keith Jarretts konsert i Köln lät rörande vackert genom KEF-högtalarna. Ljudsignaturen kändes igen väl från Reference 5 Meta och Blade Meta, och jag vågar påstå att det nya UNI-Q-elementet är ett av det mest neutrala, öppna och snabba koaxialelementen i hela branschen. Om inte det allra bästa.

Basen på Sades Soldier of Love dundrade ut i lyssningsrummet, perfekt kontrollerad och så fysisk att jag kände den i kroppen. Ljudbilden växte med volymen och sångrösten var fokuserad, distinkt, luftig och kristallklar, men med en klädsam antydan till värme. Ry Cooders gitarr i Get On Board, med Taj Mahal, sköt ut i rummet som en pil, tydligt definierad och med en dynamisk bakgrund som fick gitarrtonerna att lysa mot en svart bakgrund helt utan förvrängning.

Om jag ska gnälla på något så är det att en AMT-diskant, en bra sådan, eller en Piega-banddiskant, kan uppfattas som lite luftigare och med större räckvidd, men den övergripande bilden av LS 60 Wireless är att den är en enastående välkonstruerad högtalare som knappt behöver tänka på att det finns konkurrenter där ute.

Konkurrenter

Men det gör det ju. Bowers & Wilkins Formation Duo befinner sig i samma klass, om man lägger till stativen. De går inte lika djupt och man behöver en extra Formation-box om man vill koppla in fler ljudkällor, som en TV.

Golvstående DALI Rubicon 6C, och den trådlösa versionen av Piega Premium (Wireless) 701, har inte heller KEF-högtalarnas enastående räckvidd och dynamik i basen. DALI-högtalarna är dessutom betydligt större än de slimmade KEF-högtalarna som är 13 cm breda, sockeln är 21 cm bred och djupet på de 109 cm höga högtalarna är knappt 40 cm.

Slutsats

Trådlösa KEF LS 60 Wireless är kanske den bästa i sitt slag för under 100 000 krono per par. Den passar kanske inte för de som har många signalkällor de vill koppla in, åtminstone inte för de som helst leker med rör och hornhögtalare. Men för alla de som kan tänka sig en enklare lösning i stereo, utan alla boxar och med en mer bekväm styrning, kan vi inte komma på någon bättre trådlös, golvstående och användarvänlig högtalare än denna. Även om den har en billig fjärrkontroll och vi hellre hade sett att högtalarna hade en ordentlig display som visade källval och volym i stället för en flerfärgad lysdiod.