TEST: Google Nest Mini

Ända sedan Google Home-högtalarna kom har de haft sina givna platser hemma hos oss. Vardagsrummet, gillestugan och barnrummet har var sin, systemet fungerar nämligen bäst när varje rum har sin egen högtalare med mikrofon. Så man slipper flytta på sig varje gång man vill något. Det hade kunnat bli dyrt, men inte när instegsmodellen är så här billig.

Vi använder Google-högtalarna varje dag. I egenskap av föräldrar till två småbarn är det nämligen inte alltid så lätt att veta var fjärrkontrollerna håller hus hela tiden, de kan lika gärna ligga i leksakslådan som i någon av pappas stinkande skor. Men ännu så länge har Googles smarta högtalare fått stå kvar där de är, och då är det trevligt att kunna styra saker genom dem. Åtminstone till en viss grad: ”Hey Google, starta dammsugaren”, ”Hey Google, dra för persiennerna”, ”OK Google, spela vaggvisor för barn”. Sådana saker.

Och det är Google Home Mini, inte den större Google Home, som är högtalaren vi gillar bäst. Och inte bara för att den är så liten att den försvinner i inredningen. För även om man skulle kunna tro att den fysiskt större Home låter bättre så har den så luddigt ljud att röstkvaliteten drabbas. Mini-högtalaren pratar mycket mer begripligt. Men visst, ljudet är tunt och ganska vasst, och den passar inte för att spela musik annat än i nödfall. Just därför har jag kopplat in en Chromecast Audio till min stora anläggning så att jag kan be Google Home spela musik på stereon i stället. Möjligheterna är nämligen stora.

Nya Nest Mini

Den nya Mini-högtalaren är väldigt lik sin föregångare, bortsett från ett par inte obetydliga detaljer. För det första är namnet nytt, eftersom Google nu har valt att göra sina högtalare till en del av deras smarta hem-märke Nest. Därav namnet Google Nest Mini. Som för övrigt är en ypperlig förlängning av systemet om du redan har smartskärmen Nest Hub.

Storleken på Nest Mini är densamma som föregångaren Home Mini, även utseendet är nästan identiskt. Men materialen är nu i nästan 100 procent återvinningsbar plast. Även fronten, som ser ut att vara av tyg men som i själva verket är gjord av återvunna plastflaskor!

Väggfäste

Nest Mini skiljer sig från mängden genom att ha ett nyckelhålformat väggfäste på baksidan, så att den enkelt kan hängas på väggen. Då kan den sitta mer centralt, och den hör dig också bättre än om den sitter i en bokhylla eller bakom en blomkruka. Genom att hänga den på väggen får du också lite fylligare ljud. Väggen hjälper nämligen till med att förstärka de lägre frekvenserna. Högtalaren är dessutom avstämd med mer bas än föregångaren, vilket också hörs när den ligger på ett bord.

Beröringspanel

Med Nest Mini kan du pausa och starta en låt genom att röra vid toppen på högtalaren. Till skillnad från föregångaren, där var tvungen att pricka rätt ställe på en av sidorna. Det måste du göra på den nya också, när du ska höja eller sänka volymen. Men nu lyser en lysdiod när du håller handen nära högtalarens sida. Nest Mini har nämligen fått ultraljudssensorer som berättar för högtalaren när ett föremål är i närheten.

Den sista förändringen är själva strömkontakten, som nu är en rund strömplugg i stället för mikro-USB. Detta har ingen praktisk betydelse förutom att den sitter mer fast. Och att du inte längre kan använda vilken USB-laddare som helst för att förse högtalaren med ström.

Så låter Nest Mini

Home Mini har ett tunt ljud men talar tydligt och den större Home har mer bas men väldigt instängt och mumlande ljud, så det är trevligt att Nest Mini lägger sig någonstans mittemellan. Den har en fylligare återgivning av sångröster och instrument, och något som påminner om bas. Betydligt bättre att lyssna på musik med än Home Mini, på samma gång som Google har lyckats hålla röstljudet tydligt. En klar förbättring.

Att använda smart hem

Användarvänligheten är densamma som i föregångaren. Det är samma röstassistent (som nu även finns med en manlig röst) och du kan ha samma antal andra smarta enheter. Och det är många! Styrningen är smart, men fortfarande inte helt smärtfri.

När jag testade föregångaren för precis ett år sedan var jag förtjust över att det äntligen fanns ett system som pratade och förstod svenska. Och jag var säker på att de många barnsjukdomarna med att assistenten ofta missförstod, blandade sig i samtal mellan människor och helt enkelt inte hanterade komplexa kommandon, snabbt skulle åtgärdas.

Jag gick nästan i taket och snudd på beordrade läsarna att köpa Home Mini, eftersom jag såg fram emot en nära framtid när Google-systemet skulle vara mycket mer sömlöst.

Lite har hänt

Nåväl, ett år har gått och jag måste säga att jag är lite besviken över att upplevelsen fortfarande är mycket samma, samma. Visst, Google har börjat förstå flera kommandon för att justera ljusstyrkan och ändra färgen på vår Philips Hue-belysning, men det finns fortfarande många tredjepartsprodukter som kan anslutas utomlands men som ännu inte har stöd här hemma i Norden (till exempel vår Liftmaster-garagedörr).

Man kan fortfarande inte be Google boka flygbiljetter (även om assistenten kan berätta om du redan har några flygresor i kalendern), men i andra länder kan du göra så kallade rutiner, som ännu så länge inte går här hemma. Det handlar om att kunna skapa ett kommando som sätter igång flera saker samtidigt – ett makrokommando. Till exempel: ”Hey Google, barnen har lagt sig.” Då sänks projektorn ner från taket, ljudsystemet går i fullt surroundläge, och hemroboten glider fram ur sitt gömställe med en iskall öl i klon … Nejdå. Jodå. Nejdå.

Men seriöst, rutiner är något jag verkligen ser fram emot. Att bara kunna säga: ”Okey Google, Netflix.” Så sätts TV:n på, Netflix startar, ljudanläggningen väljer rätt ingång och de motorstyrda persiennerna hissas ner. Eller: ”Okey Google, god natt.” Så släcks lamporna i huset, värmen sänks till lägsta nivån, ytterdörren låser sig och sovrums-TV:n sätts på (men är inställd på att stängas av automatiskt efter en halvtimme).

Nu måste man i stället säga sakerna en och en, Google-assistenten är inte tillräckligt smart för att förstå om man ger flera kommandon i en mening. Man måste säga ”Hey Google” eller ”OK Google” varje gång man ska göra något. Det är lite jobbigt.

Perfekt för småsaker

För småuppgifter emellanåt är Google-systemet perfekt. Som att starta robotdammsugaren, få en väderprognos och nyheter, fråga vad klockan är, be högtalaren att sätta en timer om man lagar mat, pausa filmen och starta musiken. Fast det är klart, det där med musik – som den borde vara allra bäst på – är inte så bara. Det är inte alltid assistenten förstår vilken artist och låt man ber om. Och om du gillar klassisk musik så är det bara att glömma att försöka få Google att hitta just rätt inspelning. Det blir för komplext.

Slutsats

Google Nest Mini kan exakt samma sak som Home Mini, fast har lite bättre ljud och går att hänga upp på väggen. Och så gör den lite mindre skada på miljön eftersom den är gjord av nästan 100 procent återvunnen plast. Det är bra, för det kommer att säljas ett par miljoner exemplar av högtalaren över hela världen.

Det är mycket som kan göras med Google Home, och det finns väldigt många produkter som kan kopplas in för att göra hemmet smart. Röststyrning på svenska är väldigt trevligt och fungerar i stort sett bra. Men ett år efter den svenska lanseringen finns det fortfarande en hel del som man inte kan göra. Till exempel göra makrokommandon – eller rutiner. Och så finns det fortfarande en hel del apparater som fungerar med Google Home utomlands, men inte här hemma.

Det finns fortfarande inte något egentligt alternativ till Google Home här i Sverige, om man inte vill prata engelska med Amazons Alexa-assistent. Och det är fortfarande väldigt billig att installera ett smartsystem med Google-högtalare. Ur den synvinkeln kan Nest Mini rekommenderas klart om man vill göra hemmet smart.