Mellanregisterbasarna är monterade ovanför och under diskanten i en så kallad d’Appolito-konfiguration, vilket vi ofta märker ger en bred och väldefinierad ljudbild. Vart och ett av elementen är dessutom drivet av världens kraftigaste magnetmaterial, neodym, vilket ger en stram och bestämd basåtergivning utan att magneterna behöver vara särskilt stora. Diskanten är av typen superdiskant som sträcker sig upp till 40 kHz, vilket är dubbelt så hög frekvens som det mänskliga örat kan höra.

Kabinettet är rundat för att orsaka färre resonanser i basregistret. Väggarna verkar dock vara lite tunna och knacktestet avslöjar att det med fördel hade kunnat vara bättre dämpat. Välj mellan utförande i valnöt eller i mer exklusiv vit eller svart pianolack.

Ljudet
En jazzkvartett låter förförande varm och fyllig. Särskilt kontrabasen är stor och mäktig. Högtalarna ligger på den varma sidan om neutralt, vilket resulterar i att ”mellanregisterinstrument” som gitarr och piano hamnar en bit längre bak i ljudbilden, och det gör sångaren också. En akustisk gitarr får en jättestor låda eftersom högtalarna har ett mycket bra fokus i det övre basregistret.

Audio Pro har inte fullt lika mycket nyanser i kvinnliga röster som Tannoy och B&W eftersom de ligger i det mellanregisterområde som Audio Pro är lite tillbakadragna i. Däremot är A.90 mycket behagliga att lyssna på, även när man spelar högt. Och de låter bättre än både DALI och Patos.

Popmusik à la Bertine Zetlitz, med suggestiva basrytmer och mycket synthar, ger en stor ljudbild med mycket punch. Men den manliga rösten som ligger under Bertines i låten ”500” är inte lika tydlig som hos B&W. Detta har återigen med det aningen tillbakadragna mellanregistret att göra. Basrytmerna är däremot stora och hårtslående och går djupt.

Också i detta test: