Finska Genelec, som är en av få tillverkare som fortfarande bygger allting själva i sin egen fabrik, är vida kända i studiobranschen för sina aktiva monitorhögtalare. Monitorer är högtalare som har inbyggda effektförstärkare som driver elementen, efter delningsfiltret. Den aktiva driften gör att man kan välja element med minimal förvrängning, medan impedans och frekvensrespons är mindre viktigt. Sådant kompenserar delningsfiltret och effektförstärkarna för – utan förlust av dynamik!
Redskap
Studiomonitorer är högtalare med ytterst linjär frekvensrespons och som tack vare inbyggd förstärkning har en dynamik som är få förunnat. De är främst avsedda för studiobruk men många audiofiler har också fastnat för dem. Men de är inte gratis.
Kompakt 3-vägshögtalare
På begäran har Genelec släppt en kompakt 3-vägshögtalare för närfältslyssning. I förhållande till 2-vägsmonitorer har 3-vägsmodeller fördelen av ett klarare och mer dynamiskt mellanregister, samt en mer slagkraftig basåtergivning, eftersom dessa båda frekvensregister återges av var sitt element. Och i 8260A:s fall, var sin förstärkare! Bas, mellanregister och diskant har nämligen var sin förstärkare som lämnar 150, 120 respektive 120 watt.
Maximalt ljudtryck är häftiga 113 dB på en meters håll, men högtalarna kan blåsa ut musiken med 123 dB i korta intervall. Ljudtekniker måste nämligen kunna lita på sina högtalare och under ljudproduktionen utsätts monitorer för stora påfrestningar. Som jämförelse dundrar en trummis loss med ljudtryck uppemot 130 dB, och då måste högtalarna kunna tåla en del. I hifi-sammanhang är tålighet inte heller någon nackdel, eftersom det innebär att högtalarna kan hålla kontrollen över extremt dynamisk musik. Kanonerna i Tjajkovskijs 1812-ouvertyr är ett klassiskt exempel på sådant.
Koaxialprincipen – en utmaning
Enligt Genelecs grundare och chefskonstruktör Ilpo Martikainen var konstruktionen av 8260A knepig. Målet var att göra högtalaren så liten som möjligt, men hur skulle de gå tillväga?
Högtalaren var helt enkelt tvungen att utrustas med ett koaxialelement, där diskanten sitter i mitten av mellanregistret. Dessvärre hade principen förkastats av Genelec för länge sedan på grund av de problem den medför. I upphängningen mellan diskanten och mellanregistrets membran kommer det nämligen alltid att finnas en liten glipa som orsakar problem i fasövergången mellan de båda frekvensregistren. Mellanregistret fungerar som ett horn för diskanten, och upphängningen runt mellanregistret skapar förvrängning i diskantens övertoner.
Tillbaka till ritbordet
De började om från början. Till sist lyckades Genelec, enligt Ilpo, lösa problemen och resultatet blev 8260A. Koaxialelementet har en helt sömlös övergång från diskanten till mellanregistrets membran. Detta är gjort av aluminium men är klätt med ett slags skummaterial, allt för att orsaka så lite förvrängning som möjligt när diskantens övertoner passerar dess yta.
När koaxialelementets problem är lösta återstår bara fördelar. Den mest uppenbara är att man får plats med en trevägskonstruktion i ett kompakt kabinett. En annan är att diskant- och mellanregistret återges från exakt samma punkt, vilket gör att studioteknikerna kan sitta hur nära som helst eftersom ljudbilden är likadan från i stort sett alla avstånd (om man bortser från rummets påverkan på ljudet).
Imponerande frekvensrespons
8260A är ingen billig högtalare. Priset ligger på 40 000 kronor – per högtalare! Men för den summan får du en tämligen kompakt högtalare med 10-tums bas och ett imponerande frekvensomfång från 29 till 21 000 Hz (mätt med +/–1 dB). Den har dessutom inbyggd DSP-teknik som gör att du via en PC eller Mac exakt kan korrigera frekvensresponsen efter lyssningsrummets akustik. Då kan den manipuleras så att den går hela vägen ned till närmare 20 Hz i basen, fast med begränsad ljudnivå. Ett kit med specialanpassad programvara och mätmikrofon måste då köpas till. 8260A har dessutom en balanserad digitalingång (AES/EBU) så att en digital källa kan överföra signalen direkt.
Studiomonitor
Vi börjar testa 8260A som studiomonitor. Lägligt nog befinner jag mig i mixningsstadiet med mitt eget bands debutskiva. Vi spelar ganska så hård metall med lite inslag av industri, så musiken kräver en del av monitorerna. Man måste kunna höra hur skivan låter på både hög och låg volym.
Vi upptäcker snabbt att högtalarna uppför sig märkligt likt oavsett om vi spelar högt eller lågt, vilket är viktigt för att man ska kunna höra hur mixningen blir. Om man höjer eller sänker ett instruments nivå med en enda decibel gör det stor skillnad, och då MÅSTE man kunna höra det så att man kan rätta till eventuella skevheter innan låtarna förevigas på mastern. Ur den synvinkeln är 8260A de grymmaste monitorerna vi har fått äran att mixa med. Och det är UTAN att vi har aktiverat rumskorrektionen! När den aktiveras avslöjas ännu fler lager av instrumental information, särskilt i basregistret. Nu hör vi på allvar om bastrumman och basgitarren krånglar i samma frekvensområde, eftersom alla slöjor har lyfts från ljudbilden. Det blir tråkigt att gå tillbaka till något annat efter det här …
Hifi-högtalare
Väl tillbaka i lyssningsrummet ställer vi högtalarna på sina stora (och, om jag får lov att säga det, fula) stativ. Det är helt uppenbart att det antagligen bara är särskilt intresserade som vill ha 8260A i vardagsrummet. För även om de är kompakta för att vara trevägsmonitorer så är de inte små. De ser faktiskt en smula vulgära ut där de står. Men den som har ett särskilt hifi- eller hemmabiorum bör absolut låna ett öra till Genelec-högtalarna.
Maken till ljudbild har vi sällan hört. Även utan aktiverad rumskorrektion är det en enorm storlek på mellanregistret. Maria Solheims röst på den strålande singer/songwriter-plattan ”Barefoot” (utgiven av KKV 2001) är så stor att det låter som om hon är tre meter lång. Låten ”Suspicion” har en exceptionellt rapp bas samtidigt som trumvisparna leker i diskanten och gitarren målas upp i en stor ljudbild där rösten svävar i mitten. Det här låter bra!
DSP-korrektion
Rumskorrektionen styrs från en PC eller Mac, som bara fungerar som en fjärrkontroll för högtalarna. Musiken passerar inte genom datorn, och själva DSP-processningen görs i varje högtalare. Har du ingen förförstärkare kan ljudnivån justeras från datorn. Mätningarna kan göras från en eller flera punkter och du kan välja om båda högtalarna ska korrigeras likadant eller var och en för sig. Står de symmetriskt kan det vara bra att kalibrera dem likadant men om de har olika förutsättningar bör de absolut bearbetas individuellt. Och vi rekommenderar att man mäter på flera platser i rummet för att få så mycket kännedom om de akustiska problemen som möjligt.
Ljudkvalitet med DSP
När högtalarna har korrigerats lyfts en större slöja från musiken än vi trodde fanns där. Marias röst framträder tydligare i musiken, ljudbilden växer på bredden och på djupet, och basgitarren blir mycket ”krispigare”. Alla instrument urskiljs bättre från varandra och upplösningen är mycket god. Vi tycker måhända att det låter lite väl ”krispigt” nu, och då har rumskorrektionen ett par praktiska finesser. Du kan dämpa med 2 eller 4 dB vid 6 eller 8 kHz. Vi valde att dämpa med 4 dB vid 8 kHz. Har du ett stort rum kan det i stället vara en fördel att använda en så kallad ”Modified X-Curve”. Den tar med i beräkningen att mätmikrofonen inte skiljer på direkt ljud från högtalarna och på reflekterat ljud från väggar och tak, och att rumskorrektionen därför höjer diskanten mer än den ska. ”Modified X-Curve” kompenserar för detta.
När alla inställningar är som vi vill ha dem så låter det sjukt bra. Ljudbilden faller på plats och 8260A besitter dynamiska egenskaper som gör att även hiphop och elektronika låter orubbligt. Och även om det finns många välljudande hifi-högtalare som kan spela ännu högre så är det tillräckligt med krut i Genelec-högtalarna för att man ska kunna hota husfriden. Nackdelen är att ljudet blir lite hårt.
