TEST: Genelec 6040R

Finska Genelec är mest kända för sina studiomonitorer, alltså högtalare till professionella ljudstudior, men vissa av modellerna är så ”civila” att de går att använda hemma också, utan att helt dominera inredningen.

Genelec 6040R är en sådan högtalare. En aktiv tvåvägskonstruktion som med lika stor eller liten rätt kan kalla sig för antingen en golvhögtalare eller en stativhögtalare. Stativet är nämligen en fast och integrerad del av högtalaren. Man kan hävda att högtalarna lika gärna kunde ha haft större volym, eftersom golvytan ändå är upptagen, men ett mindre kabinett innebär mindre diffraktion och mindre risk för kabinettvibrationer. Två problemområden som Genelec har gjort mycket för att minimera i sina högtalare.

Genelec 6040R har, liksom andra Genelec-modeller, ett hus med rundade former. Inte för att se raffinerade ut utan för att formen innebär både mer styvhet i kabinettet och mindre diffraktion (som uppstår när ljudvågorna träffar en vass kant), vilket i slutändan leder till en jämn frekvensgång.

Resonansdött kabinett

Kabinettet är gjutet i aluminium och så gott som helt resonansdött. När man knackar med knogen på högtalaren hörs det praktiskt taget ingenting. Den enda högtalaren jag har sett som haft ett mer dött kabinett är Jern 14, som också är gjuten i metall.

De två elementen är en 6,5-tums bas/mellanregister och en 19-millimeters domediskant med metallmembran. Diskanten är infälld i en waveguide för att garantera en jämn spridning av ljudet. Det sitter två inbyggda klass D-förstärkare på 150 watt vardera. En DSP ser till att elementen bara förses med en effekt de tål. Genelec 6040R uppges kunna leverera ljudtryck på 118 dB i korta pulser. Men de kan ”bara” spela med 100 dB ljudtryck kontinuerligt. Vilket är mer än tillräckligt högt för att orsaka hörselskador om man lyssnar länge.

Professionella kontakter

Genelec 6040R är aktiva men inte trådlösa. Eftersom Genelec har sina rötter i den professionella världen har alla ingångar professionella XLR-kontakter. Både den analoga, som givetvis är balanserad, och den digitala som följer AES/EBU-standarden. Det är inte så stor skillnad i praktiken, men man måste se till att ha rätt adaptrar. Det finns även två RJ45-ingångar, men inte för nätverksanslutning. I stället används de till Genelecs eget nätverk, som heter GLM och som kan koppla ihop flera högtalare och subwoofers och dessutom styra dem från en dator via en speciell adapterbox.

Alla anslutningar görs på baksidan av högtalarfötterna. Under fötterna hittar man även en rad dipswitchar och en vridknapp som kan användas för att fintrimma frekvensgången i basen och diskanten. Detta gör det möjligt att korrigera för placering mer eller mindre nära bakvägg och hörn.

Rumskorrektion

Bäst resultat får man dock genom att i stället använda Genelecs egen GLM-rumskorrektion. Liksom andra sådana system används en mätmikrofon och man kan antingen beräkna en generell korrigeringskurva, som ger ett användbart medelvärde på flera lyssningsplatser, eller en ”egoistisk” inställning som ger bästa möjliga ljud på en enda lyssningsplats. Vårt lyssningstest utfördes med egoist-rumskorrektion.

Eftersom elektroniken i högtalarna är helt digital, och signaler från den analoga ingången digitaliseras, lyssnade vi främst genom den digitala ingången för att undvika onödigt många konverteringar.

Så låter Genelec 6040R

I kraft av mitt arbete har jag förmånen att lyssna på många högtalare och många av dem är riktigt bra. Genelec 6040R är inte perfekt på alla sätt, men när det gäller renhet och avsaknad av färgningar från kabinettet är de bättre än de flesta.

Om man bortser från det verkligt ihåliga ljudet från väldigt billiga högtalare med alltför tunna kabinett så lägger man inte märke till hur mycket själva lådan på även en ganska så bra högtalare färgar ljudet. Tills man upplever en högtalare där så inte är fallet. Det kan bäst beskrivas som tystnad. Som om ett omärkligt sorl i rummet tystnar och man lyssnar på själva musiken.

Genelec 6040R är en förhållandevis kompakt tvåvägshögtalare (om man inte räknar med foten) med en 6,5-tums bas. Men det begränsar inte möjligheten att spela bas i någon nämnvärd grad. Den djupaste oktaven får man klara sig utan – eller köpa en subwoofer. Men från lite drygt 40 Hz (den djupaste strängen på en elbas) finns både tyngd och kvalitet i återgivningen.

Monitor utan monitorljud

Begreppet ”monitorljud” används om högtalare som framhäver detaljerna – ofta på bekostnad av helheten – och gör det lättare att höra småfel i en inspelning. Genelec 6040R passar visserligen slom monitorer, men något monitorljud har de inte.

Lyssnandet är behagligt fritt från skarpa kanter och framfusig diskant, vilket många klassiska motorhögtalare har. Men ljudet är inte mindre exakt bara därför. Högtalarna har en imponerande förmåga att få fram alla detaljer i inspelningen och det är väldigt lätt att höra skillnaden på olika låtar. Vilken mikrofon används och hur nära sitter den läpparna? Vilken studiorumsklang har använts till gitarren? Om detaljerna finns med på inspelningen så framträder de tydligt.

När musiken återges genom Genelec 6040R kommer det fram nya detaljer om kända inspelningar. I vilken bra kombination av förstärkare och högtalare som helst bör det gå att höra att sången i Disturbeds cover av ”The Sound of Silence” är uppbyggd av flera lager. Men skillnaden i spåren blir tydlig. Detsamma gäller en testklassiker som Roger Waters ”Three Wishes”, där små, fas-förtrollade detaljer dyker upp överallt i ljudbilden. Jag har definitivt hört den här låten mer imponerande på dyra highend-högtalare, där känslan av att titta in på en enorm akustisk scen har varit mer uttalad. Men jag har sällan hört den här och mina andra testlåtar så rent återgivna.

I kontrollrummet

På det stora hela känner man sig förpassad till kontrollrummet i inspelningsstudion, snarare än konserthuset. Vilket kommer att tilltala de som har en ljudtekniker i sig (och eventuellt en studio i sovrummet). Andra kommer att efterlysa spänningen och den rock and roll man får med en old school-monitor som JBL L100 Classic (och en förstärkare).

En mer direkt jämförelse kan vara DALI Rubicon 6 C, som också är aktiv. Här får man dubbelt så många högtalarelement, som drivs av dubbelt så många watt inbyggda förstärkare. Och trådlöst ljud. Men även om Rubicon levererar en mer imponerande ljudbild med mer utsträckt frekvensgång så hade jag ändå föredragit Genelec 6040R som arbetsredskap i studion.

Slutsats

Genelec 6040R är en ganska ovanlig högtalare vars utseende och materialval är en vattendelare. Den kostar också en hel del pengar och i en hifi-värld där aktiva högtalare oftast är trådlösa kan de professionella XLR-kabelanslutningarna verka krångliga. Någon fjärrkontroll har de inte heller. Vad de däremot levererar på ett fulländat sätt är en nyanserad och ovanligt ren och färglös återgivning. Vissa högtalare spelar så att man känner för att stampa takten med foten. Genelecarna gör att man blir sugen på att arbeta med mixningen av låten. För de är skapade för ljudteknik. Men vill du lära känna din favoritmusik grundligt så är de ett riktigt bra köp.