Fast det måste sägas att ZiiSound T6 är en aning mer väldesignat än Corsairs SP2500, även om det inte direkt ser ut som någon designdröm. Ganska så traditionellt, med andra ord.

Systemet har två satelliter med två element vardera. Det är en praktisk detalj eftersom man då kan få optimal ljudeffekt hur rummet än ser ut. Den övre delen kan vridas 40 grader. Förutom satelliterna har T6 en subbas, som kan vara både en frälsare och en förbannelse, men det ska vi återkomma till. Det enda vi ska avslöja för närvarande är att allt verkligen spelar tillräckligt högt, och det är inte något vi kan säga om alla högtalarsystem.

Ett intressant koncept är att Creatives anläggning har bluetooth via en egen dongel. Man kan säga mycket om ljudkvalitet via bluetooth, och det mesta elakt som sägs stämmer. Poängen är hur som helst att möjligheten finns. Och tack vare Creatives egen kodek Apt-X låter det en aning bättre än det hade gjort utan.

Ljudkvalitet
Så till det mest väsentliga. Låt oss börja med subbasen. I och med att ZiiSound T6 kan spela extremt högt är det lätt hänt att ljudet förvrängs på hög volym, och det gör det här också. Vad som är etter värre är om du vrider upp subbasen lite extra. Gränsen mellan rolig hög musik och trist ljudgröt är en delikat balansgång. Om du däremot nöjer dig med måttliga lock för öronen är detta faktiskt en ganska så bra ljudanläggning. Vi tycker inte att den låter riktigt lika bra som Corsair SP2500, som det är naturligt att jämföra med, men ljudet är ändå inte dumt alls.

När vi sätter på testskivan med Flying Pickets måste vi medge att det låter bra, även om rivaler som Amphion och Focal befinner sig i en helt annan klass. Skulle bara fattas annat med tanke på priset. Det klockrena ljudet och den sagolika separationen som de dyrare testdeltagarna har blir mer hoptryckt med Creative och det går inte att höra varje enskild röst lika väl. Och när vi vräker på med isländska Dimmur Borgir och vrider upp subbasen blir det ljudgröt av alltihop. Håller man sig däremot till en sansad nivå mellan högtalare och subbas så låter det betydligt bättre. Vi tycker att det är olyckligt att en liten feljustering av subbasen kan innebära att ljudet går från himmel till helvete – och det är inte Dimmur Borgirs fel.

Slutsats
Detta är en typisk pojkrumsanläggning. Den kan orsaka frustration i hela grannskapet om du vill, fast kvaliteten hänger inte med på höga volymer. Med lite måttfullhet är detta dock en ganska så fin anläggning som kan användas till det mesta i form av musik och film, och häftiga spel emellanåt. Ingen dålig anläggning för lite drygt tretusen. Om du letar efter något sublimt vackert när det gäller både utseende och ljud finns det däremot bättre alternativ.

Också i detta test: