TEST: Elipson Horus 6B

Franska Elipson är mest kända för sina högtalare med avancerad design – vissa av dem klotrunda. Men de tillverkar även traditionella, plånboksvänliga modeller med enkla träkabinett.

Elipson Horus 6B tillhör den senare kategorin: en kompakt tvåvägs basreflexhögtalare som passar på stativ eller på en bänk.

Kabinettet är riktigt tjusigt att titta på. Alla sidor utom fronten är täckta av en valnötsliknande folie. På fronten, som är enfärgat grafitgrå, sitter ett 5-tums baselement och en 1-tums diskantdome. Den ovala basreflexporten sitter också på framsidan, vilket är praktiskt eftersom högtalarna ofta ställs mot en vägg eller i en bokhylla.

Tygfronten ”svävar” en centimeter framför fronten. Antagligen för att ge ett lättare intryck, men rent akustiskt är det en dålig idé som oundvikligen skapar en hel del diffraktion.

Högtalarna är förhållandevis lätta (fem kilo styck) och låter lite ihåliga när man knackar på dem med knogarna. Men inte mer än vad som är normalt i de lägre prisklasserna.

Ljudkvaliteten

Elipson Horus 6B befinner sig i en prisklass där det mesta som finns är bordshögtalare med Bluetooth eller mindre multiroom-högtalare. Men här får vi ett par riktiga stereohögtalare. Det gläder en gammal hifi-nörd. Under alla omständigheter får man mycket bättre stereoperspektiv från två separata högtalare som är placerade på rätt sätt i vardagsrummet.

De små Elipson-högtalarna smälter in diskret i vardagsrummet på ett sätt som borde få godkänt av även den mest kritiska partnern. De är inte osynliga, men saknar iögonfallande detaljer. ”Dom där? Dom har alltid stått där …”

Samma sak kan sägas om ljudet från Horus 6B. Högtalarna täcker sitt arbetsområde jämnt och utan att framhäva några frekvenser särskilt. Allt kommer med, men utan något särskilt fokus på detaljer. Jämnt, snyggt och neutralt – men också lite intetsägande.

Skillnader suddas ut

Stereoperspektivet och djupet i ljudbilden är godkänt, men man får inte förvänta sig några mirakel – sådant kostar extra. Instrumenten panoreras ganska snyggt mellan högtalarna, men breder inte ut sig längre än så. Vilket är helt okej när spellistan är popmusik från radion. Men skillnaderna mellan en extra bra inspelning och en genomsnittlig suddas ut. Närvaron och jazzklubbskänslan i I’m Confessing från Jazz at the Pawnshop blir mindre uttalad. Och känslan av rymd i Fishing Junks at Sunset från Jean-Michel Jarres Concerts in China krymper till vardagsrumsstorlek.

Enligt specifikationerna går Horus 6B förhållandevis linjärt ner till 55 Hz (–3 dB), men det är skillnad på att återge ett tonregister och på att ha kontroll på saker och ting. De här små högtalarna har definitivt inte det. Inte så att jag förväntar mig att känna chockvågen från tempeltrummorna i Moon Light on Spring River. Men jag hade förväntat mig lite mer kropp i conga-trummorna i MTV-liveversionen av Hotel California. Den låten kan jag helt utantill och jag kan inte minnas att jag hört den lika torr och utan dynamik.

Konkurrenter

Det kanske låter som om jag begär mycket av en högtalare som kostar väldigt lite. Och Elipson Horus 6B gör inga fel. Men trots den låga prislappen finns det faktiskt flera konkurrenter som var och en gör ett mer positivt intryck. Det gäller till exempel Wharfedale Diamond 12.1 med sin mycket upplösta diskant. Eller DALI Oberon 1 med sin mycket rena och närvarande röståtergivning. Och om det ska handla om mysiga stunder bör man också överväga Q Acoustics 3020i med sitt varma och musikaliska ljud.

Slutsats

Till ett så här lågt pris är det faktiskt imponerande att man kan få ett par snygga stereohögtalare med riktigt fin finish och ett helt rimligt ljud. Och det är vad Elipson Horus 6B levererar. Anledningen till att vi inte låter champagnekorkarna smälla är att vi har sett det göras så mycket bättre på andra ställen och till samma pris.

Elipson Horus 6B ska ha beröm för sin linjära och ofärgade återgivning i det mesta av frekvensregistret. Tyvärr är återgivningen också kliniskt befriad från engagemang och dynamik. Och basåtergivningen lägger man inte heller märke till.

Som diskret ljudkälla till diskret bakgrundsmusik kan det vara helt okej. Horus 6B kommer aldrig att låta fult. Men orkar man sätta ihop ett stereosystem med passiva högtalare när man kan få en multiroom-högtalare som gör det mycket enklare och billigare?

De små och billiga Elipson-högtalarna skulle kunna vara ett självklart val till en första stereoanläggning. Men ljudet är så oinspirerande att man riskerar att musiken blir bakgrundsljud i stället för en passion.