: Dynaudio Xeo 5

Xeo är High End, står det svart på vitt på Dynaudios hemsida. Och det betonar att den danska konstruktören har höga ambitioner med sin trådlösa golvhögtalare Xeo 5.

Och vem vill inte slippa högtalarkablarna? Främst av estetiska skäl, men även av praktiska anledningar. Utan kablar slipper du vara begränsad av avståndet till signalkällan och kan ställa högtalarna var du vill. Du slipper till exempel oroa dig om det finns en dörröppning mellan högtalarna, för det ligger aldrig några kablar man kan snubbla på. Det enda som behövs är en stickkontakt. Och som bonus behöver du inte bege dig ut på jakt efter en förstärkare. Den sitter nämligen redan inbyggd i högtalaren.

Trådlöst är svårlöst
Anledningen till att inte alla bygger trådlösa högtalare är att det krävs en hel del för att de ska låta bra. Varje liten påverkan på den elektriska signalen innan den når förstärkaren gör stora utslag på ljudkvaliteten. Och när signalen dessutom är trådlös så är den mottaglig för mycket störningar. Många trådlösa högtalare av det billigare slaget ger ifrån sig ett elektriskt brus, ungefär som en billig trådlös router. Och det duger inte i hifi-sammanhang!

Aktiv drift
Får man däremot bukt med elektriska störningar i trådlösa högtalare så kan man verkligen njuta av den flexibla lösningen. Dessutom kan aktiv drift, med en förstärkare till basen och en till diskanten, eliminera behovet av ett passivt delningsfilter, vilket kan förbättra dynamiken och rappheten ordentligt.

I Dynaudios Xeo-serie har de inbyggda förstärkarna klass D-drift, som drar mindre ström och utvecklar mindre värme än klassiska klass A/B-förstärkare. Man slipper alltså kylflänsar på baksidan av kabinettet. Nackdelen kan vara ett vassare ljud om inte förstärkaren är gjord på ett mycket kompetent sätt. Men vi vet att stativmodellen Xeo 3 – som har samma förstärkare – lät väldigt bra, så vi räknar med att tekniken ska fungera i Xeo 5 också.

För en något annorlunda publik
Den något tunna tekniska beskrivningen av Xeo-serien på Dynaudios hemsida ger en antydan om att högtalarna vänder sig mot en något annorlunda publik än övriga serier. Här handlar det om att erbjuda en praktisk lösning med bra ljud, och som ser bra ut, till en kundgrupp som har lite mer pengar – men som inte är lika hifi-indoktrinerade som vissa andra är. För med de här högtalarna kan man inte experimentera med olika förstärkare och kablar. Antingen gillar du ljudet eller så gör du det inte.

Exemplaren vi har fått till test är oerhört läckra i vit pianolack. Bortsett från att jag absolut anser att högtalare av den här kalibern borde ha fått en front som sätts fast med magneter för att slippa se de fula hålen i baffeln när fronten tas bort. Det skulle ha gjort Xeo 5 mycket snyggare i ett stilrent hem. Dynaudio är ett av få högtalarmärken som inte har fattat detta ännu, och jag börjar bli tämligen trött på att behöva ta upp det gång på gång.

Utrustning
Dynaudios Xeo-system sänder trådlöst ljud i en egen kanal på 2,4 GHz-bandet, med en påstådd räckvidd av 50 meter – eller 100 meter i miljöer helt utan hinder mellan sändare och mottagare. Avståndet kan sjunka betydligt om det finns många andra trådlösa nätverk som påverkar, till exempel i ett tätbebyggt område. Sändaren har tre ingångar, en linjeingång med minijack- och RCA-ingång, en optisk ingång (som stöder 24 bit/44,1–48 kHz) samt en USB-port för PC och Mac (16 bit/44,1–48 kHz). Ingen ingång stöder högupplöst ljud. Om du använder USB-porten behövs inte strömförsörjningen som ingår eftersom sändaren då tar ström från USB-kabeln. Du kan välja mellan tre olika kanaler för att överföra ljudet, vilket innebär att det går att spela musik i tre olika zoner. Har du till exempel ett annat par högtalare i köket eller i gillestugan kan de kopplas in till en annan sändare med en annan kanal, och när det vankas fest kopplas alla högtalare in med samma kanal så att de spelar samma musik. Under förutsättning att de befinner sig inom sändarens räckvidd.

Konverteringen till analogt görs i varje högtalare. Där sker också volyminställningen, och högtalarna är utrustade med ett IR-öga som fångar upp signalen från fjärrkontrollen som ingår. Med en omkopplare på baksidan väljer du om högtalaren ska återge vänster eller höger kanal, eller om den ska vara en monohögtalare som spelar båda kanalerna. Det senare kan vara käckt om du till exempel vill koppla upp extra zoner med bara en högtalare i varje.

Praktisk
Det är väldigt enkelt att koppla upp högtalarna, ställa in rätt zon och välja vänster samt höger kanal. Fjärrkontrollen är emellertid en ganska så bedrövlig historia som ligger dåligt i handen, har tröga knappar och måste pekas rakt mot en av högtalarna för att den ska fungera. Och då är det extra dumt att det inte ens går att använda högtalarna utan fjärren. Står högtalarna på full volym efter en fest så är det klippt om man måste fumla med fjärrkontrollen för att sänka ljudet.

Ljudet
Det hörs inte mycket susningar från diskanten, inte ens på hög volym. Det gör det på mycket hög volym om du inte spelar någon musik, men inte vid normal användning. Det hörs inte heller några störningar från sändaren, precis som när jag testade lillebror Xeo 3.

I vårt testrum låter de flesta golvhögtalare bäst ungefär 1,2 meter från bakväggen och 1 meter från sidoväggarna. Inte Xeo 5, den kan uppfattas som en aning olinjär i basen om den inte får hjälp av bakväggen. Kring 70 cm från bakväggen är basen jämnare.

Mellanregistret är fylligt och fint och får fram omfånget i Johnny Cashs röst när han tolkar ”Hurt”. Klangen från gitarren är också stor och fyllig, och naglarnas raspande mot strängarna klingar ut fint.

Elektronisk musik
Med en mer mättad ljudbild, som med Susanne Sundførs mörka och rytmiska ”White Foxes” och dess djupa bas och skorrande synt, har Xeo 5 en fyllig och stor bas. Övergången från mellanregister till diskant känns bra, så att Susannes röst framträder ganska så tydligt i musiken. Men basen är nog lite i mesta laget, klangbalansen är en aning mörkare än med den billigare stativmodellen Xeo 3. Jag tycker inte att övertonernas upplösning markeras lika tydligt i golvmodellen, med dess lite svulstiga basåtergivning. Jag tycker inte att det är lika god kontroll på de två baselementen som det var på Xeo 3:s enda, kanske beror det på att Xeo 5 bara har hälften så mycket förstärkarkraft till varje element och därför inte håller kontrollen i lika hög grad. Det låter stort och snyggt, men fokus är inte lika skarpt och allt flyter ut en smula mer med Xeo 5.

Jämförelse
Som jämförelse har de aktiva men inte trådlösa stativhögtalarna Elac AM 180 (se test i oktobernumret) bättre fokus från mellanregistret och uppåt, och upplösningen i diskanten är en helt annan. Den dynamiska kontrasten är också bättre hos Elac, den är snabbare och har bättre rytmisk kontroll. Med AM 180 får du visserligen ingen volymkontroll, utan behöver även en DAC med volymkontroll eller en förförstärkare. Ändå är 27 000 kronor för Xeo 5 ett mycket mer kostsamt köp, utan att för dess skull låta bättre.

I skuggan av lillebror
Sammantaget är Dynaudio Xeo 5 en högtalare som låter mycket behagligt och har generöst med bas, plus fördelen att alla kablar är bortplockade. De spelar högre än de mindre Xeo 3, utan att vara någon framfusig rockhögtalare. Dessutom låter den aningen mer behärskade basåtergivningen i Xeo 3 mellanregistret och diskanten framträda mer i ljudbilden, och är i mina öron en bättre kompromiss. Särskilt när slantarna ska lägga på disken. 15 000 kronor för Xeo 3 och 27 000 kronor för Xeo 5 innebär att storebror hamnar i skuggan av lillebror.

Slutsats
Dynaudio Xeo 5 är en trådlös golvhögtalare för dem som kan satsa lite mer pengar och som vill ha en högtalare som både låter bra och ser bra ut. Utseendet är läckert och när det gäller användarvänlighet kan vi bara klaga på den lite plastiga och ganska tröga fjärrkontrollen.

Ljudbilden är stor och har en behaglig klang. Basen är i fylligaste laget emellanåt, vilket innebär att sångröster inte framträder lika fint som i lillebror, stativmodellen Xeo 3. Den mindre högtalaren ger också ett bättre intryck av upplösning i övertonerna.

Våra favoriter bland Dynaudios billigare högtalarserier har brukat vara de minsta stativhögtalarna. Dynaudio gör ett gott försök med Xeo 5 men lyckas inte riktigt vända på trenden. Den trådlösa golvhögtalaren ger mer ljud och djupare bas än lillebror men inte nödvändigtvis en högre ljudkvalitet. Och eftersom den kostar så pass mycket mer är den inte alls ett lika bra köp.

Vad Dynaudio än säger så är Xeo 5 inte äkta High End. Förhoppningsvis kommer konstruktörerna att göra trådlösa modeller av högtalarna i Focus-serien, för oss som har riktigt höga krav på ljudkvalitet.