test: Dynaudio Xeo 20

Dynaudio var bland de första som hade aktiva högtalare med trådlös anslutning. De senaste åren har vi testat åtskilliga modeller i serien och de flesta har imponerat på oss. Faktiskt så mycket att vi utsåg Xeo 4 till Årets bästa stativhögtalare 2014–2015.

Nu har det kommit en helt ny generation Xeo-högtalare. De är naturligtvis fortfarande trådlösa och aktiva, men Dynaudio har gjort en del finputsningar och justeringar på både in- och utsidan. Här ska vi titta närmare på Xeo 20, som är efterträdaren till Xeo 4.

Det handlar om en tvåvägs stativhögtalare i silkesmatt MDF-kabinett med fasade hörn. Baselementet är 14 cm stort och försett med ett membran av Dynaudios eget material, MSP (Magnesium Silicate Polymer). Diskanten är – givetvis – en 28 mm softdome som härstammar från märkets långa serie ”Esotar”-diskanter.

Med kabel …

Tidigare generationer av Xeo har behövt en extern kopplingsdosa, ett ”nav”. Så är det inte längre, även om man fortfarande kan välja att köpa en Dynaudio Connect-box som också kan användas med Focus XD-serien.

På baksidan hittar man lite fler anslutningar och kontroller än på en passiv högtalare. Speciellt på ”master-högtalaren”, där man förutom ström kan koppla in två analoga signalkällor och en optiskt digital. Med tre reglage kan man välja om varje högtalare ska vara vänster eller höger, placera den i en av tre zoner samt fintrimma basåtergivningen så att den passar placering mot vägg, i hörn eller fristående ute på golvet.

… och utan

En stor andel av användarna kommer dock att säga farväl till signalkablar helt och hållet när de ställer in ett par Xeo 20 i vardagsrummet. En nyhet är nämligen att högtalarna har inbyggd trådlös streaming via Bluetooth. Direkt från mobiltelefon eller bärbar dator. Och även om Bluetooth handlar mer om bekvämlighet än ljudkvalitet så fungerar det någorlunda tack vare aptX, som ger den komprimerade signalen en ljudkvalitet som påminner lite om CD.

Mer ”akustiskt” delningsfilter

Eftersom detta är en äkta aktiv högtalare har den en förstärkare till varje element: 65 watt till både bas och diskant. Jämfört med föregångaren har Dynaudio lagt till extra hästkrafter i signalprocessorn, och delningsfiltret (eller snarare de matematiska formlerna som får det att fungera) har förenklats. ”Vi har gjort ett delningsfilter som tillsammans med elementens egen avrullning beter sig mer som ett traditionellt filter”, säger Stephen Entwistle som är akustikingenjör på Dynaudio.

Så låter Dynaudio Xeo 20

Med tiden har vi vant oss vid att små, aktiva högtalare med DSP-styrning har en förvånansvärt stabil och kraftfull bas. Xeo 20 är inget undantag. Det lilla bas/mellanregistret på fem tum levererar Jonas Hellborgs och Ginger Bakers Time Be Time med en fast hand som skulle ha krävt en golvhögtalare för bara ett par år sedan. Man kan spela högt, men inte gränslöst högt. Det sätter förstärkareffekten och baselementets slaglängd stopp för.

Nyanseringen är fin, utan att sätta rekord. Rösterna som är inspelade på nära håll i Right Hand Man från Hamilton är klara, men skillnaden mellan de tre sångarna markeras inte. Diskanthögtalaren är exakt och ren, men inte lika viktlös som med bra banddiskanter – båda principerna har dock sina anhängare.

Rumsåtergivningen är utmärkt och man anar konsertsalen i Banditen Galopp (Telarc Straussfest) och Fishing Junks at Sunset (The Concerts in China). Men känslan är inte helt övertygande, och det är heller lika högt i tak och långt till bakväggen som med den dubbelt så kostsamma Focus 20 XD.

Bekvämlighet

Det samlande intrycket av Dynaudio Xeo 20 är att den är en varm och behaglig ljudåtergivare som är lätt att lyssna på, och tack vare Bluetooth-anslutningen är den lika lätt att använda. De flesta lär älska att lägga upp benen på soffan och låta sig underhållas av strömmande musik från mobilen. Men om de sista detaljerna ska med så är det fortfarande en fördel att dra en kabel från CD- eller nätverksspelaren till den optiska ingången. Däremot är det slöseri att investera i en extern DAC och ansluta den till den analoga ingången, eftersom signalen där konverteras tillbaka till digital form alldeles efter ingången.

De första Xeo-högtalarna hade i stort sett inga direkta konkurrenter. I dag finns det flera stycken, varav de flesta intressant nog också är danska. DALI Callisto 2C har högre förstärkareffekt och bättre integration med strömningstjänster, men ligger prismässigt mittemellan Xeo 20 och Focus 20 XD. Och B&O har gjort aktiva högtalare lika länge som Dynaudio – fast där får man lägga dubbelt så mycket om man ska ha råd med ett par BeoLab 18.

Slutsats

Dynaudio Xeo 20 är ingen revolution, utan sund och välgjord evolution. Att jämföra den med passiva högtalare är knappast meningsfullt. Det blir åtminstone svårt att hitta ett par som ger samma ljudkvalitet när halva priset ska vigas åt en integrerad förstärkare med digitalingång och Bluetooth-strömning. Xeo 20 spelar dynamiskt och rent, och tack vare förbättringar i både digitalteknik och anslutningar – framför allt Bluetooth – får man riktigt mycket för pengarna.