TEST: Dynaudio Emit 30

Jag var inte riktigt säker på vad som väntade mig. Senast jag testade en högtalare från Dynaudio kostade ett par 300 000 kronor. De här kostar en bråkdel av det. Faktum är att de flesta högtalare jag har testat från Dynaudio har legat i högre prisklasser, men det beror inte på att Dynaudio inte gör billigare högtalare.

De har bara inte lanserat något nytt i de lägre prisklasserna på väldigt länge.

Men det har de nu. Nya Emit-serien presenterades i somras och av seriens fem modeller har vi testat det näst största golvaren, Emit 30. En kompakt, slimmad och snygg golvhögtalare.

Emit 30 ligger i samma prisklass som Klipsch RP-8000F, och DALI Oberon 7, men Dynaudiorna är de klart minsta och mest lättmöblerade med tanke på storleken.

De finns i svart och vit lack och som vårt provexemplar, med topp- och sidoplattor av valnötsfaner.

Dynaudio berättar att den nya Emit-serien – två golvhögtalare, en centerhögtalare och två stativhögtalare – är designade och utvecklade av dem. I Danmark. Den avancerade mätriggen som kallas för Jupiter har använts till både den kostsamma Confidence-serien och Emit och.

Naturligtvis är materialen och elementen av en helt annan kvalitet i ett par Emit 30, men målet har varit att högtalarna ska kunna kännas igen som ett par Dynaudio-högtalare.

 

Så är Emit 30 byggda

Efter att ha monterat fast de medföljande fötterna under högtalarna lät jag dem stå och spela i 60 timmar. Mest för att vara på den säkra sidan. Min erfarenhet av bland annat Dynaudio är nämligen att det inte skadar att spela in högtalare lite.

Det gav mig gott om tid att studera litteraturen och konstruktionen. Som berättade att Emit 30 har Cerotar-diskanten från Evoke-serien som lanserades för ett par år sedan och som befinner sig i premiumklassen. Dem har vi har mycket goda erfarenheter av från tester, Evoke 20 vann till och med ett grupptest av premium-stativhögtalare.

Det bådar gott för testet, tänkte jag, och studerade de två bas-/mellanregisterelementen. De är 14 cm i diameter och överlappar varandra en aning. Det ena spelar mellan 44 och 1000 Hz, det andra till 3 550 Hz. Resten är Cerotar-diskantens domän.

De två elementen har Dynaudios välkända MSP-membran (Magnesium Silicate Polymer) och två ferritmagneter som innehåller strontiumkarbonat, samt en lättare talspole med kopparpläterad aluminiumlindning.

Allt detta är placerat i ett kompakt basreflexkabinett som är hopsatt av 18 mm tjocka MDF-skivor, med portarna bak och de ovan nämnda fötterna undertill. En grill som hänger fast med magneter ingår.

Så låter de

De är lite mer tungdrivna än jag hade hoppats på. En känslighet på 87 decibel och en nominell impedans på 4 ohm kräver lite mer av förstärkaren än vad en gammal receiver brukar kunna ge ifrån sig. En liten Rotel-förstärkare på 40 att, eller ännu hellre en Hegel H95/H190, har däremot inga problem att få liv i ett par Emit 30.

Då kan du precis som jag få en riktig uppenbarelse. Jag hade inte trott att de små högtalarna kunde spela så tufft och högt. Åtminstone inte med två 14 cm-basar där. I normala fall brukar högtalare som liknar Emit 30 spela snyggt, med tillräcklig bas men aldrig med mycket djup eller dynamik att tala om.

Jag kan inte säga detsamma om Emit 30. De spelar högre än man tror, ​​och det finns faktiskt gott om både bas och dynamik här. Det slår inte gnistor om musiken på samma sätt som från ett par Klipsch-högtalare, men ljudet är mer raffinerat, polerat och behagligt i längden, om du spelar högt.

Inspelningen från Leonard Cohens konsert på O2 Arena i London är långt ifrån perfekt, men högtalarna lyckas enkelt förmedla atmosfären. Man dras närmare scenen och hör enkelt nyanserna i refrängen i Tower of Song. Den lika avslappnande My Foolish Heart, tolkad av Al Jarreau, låter mer som ett uppträdande i en salong där möblerna är klädda i velour, så nu förstår du kanske vart jag är på väg: Högtalarna är superbra på att förmedla stämningen i musiken.

Togsang är ganska utsliten i hifi-sammanhang, men inspelningen på Kari Bremnes skiva är ändå ändlöst bra. Tyngden som trummorna har i basen överträffade mina förväntningar på vad ett par 14 cm-element kan åstadkomma i en så liten låda. När basen blir fysisk vet man att konstruktionen inte är misslyckad.

Nyanser, detaljer och klangfärger tycker jag kommer fram vackert i ljudbilden från Emit 30. Som låter öppet, balanserat och väldigt naturligt och behagligt. Även när man är sugen på att spela högt.

Det är kanske då som begränsningarna visar sig. För de slår inte lika hårt eller dynamiskt som sina dyrare släktningar. Det gnistrar lite mer av dynamiken i DALI Oberon-serien, men det kan hända att de inte är lika raffinerade och välpolerade som ett par Emit 30.

Slutsats

De smala, golvstående Emit 30 är lekande lätta att tycka om. Ställ dem inte för långt från bakväggen, men inte för nära heller, och förbered dig på att de kommer att låta mycket större och tuffare än du hade föreställt dig. Kanske inte vårt förstaval för liveinspelningar med ett maffigt death metal-band, men de spelar snyggt balanserat och raffinerat med allt annat. Det är de här du ska välja om du har bred musiksmak och begränsat med plats och du egentligen bryr dig mer om att spela musik än att leka med hifi.