: Dynaudio DM 2/7 Stativhögtalare

Jag är alltid lite skeptisk när High End-tillverkare lanserar billiga högtalare. Danska Dynaudio har inte direkt varit kända för att bygga så stora stativhögtalare som DM 2/7 trots allt är, för så här lite pengar. Inte heller har de för vana att bygga högtalare med så förhållandevis låg vikt, och medan de i normala fall använder sig av kabinett med äkta träfaner har DM 2/7 fått nöja sig med vinylbeklädnad.

All skepsis försvinner dock när högtalarna får lite musik att vältra sig med. Med Bel Cantos integrerade förstärkare e.One S300iu, som är en kraftig motor som lämnar 2 x 300 digitala watt i 4 ohm, visar sig högtalarna inte direkt från latsidan när Dvoraks ”Slaviska danser” trycker till med full kraft. För även om DM 2/7 inte har ­til­­­l­­­­­­r­äckligt drag i botten för att få fram fundamentet i kontrabas eller tuba, finns det massor av energi från mellanbasregistret och uppåt, så att själva tonerna i basregistret markeras mycket tydligt. Och trots ett tämligen stort kabinett och en ganska så låg vikt, är det en ytterst städad ljudbild vi presenteras för. Balansen är utomordentlig, utan den lite rumlande återgivning av mellanregistret (själva huvudregistret) som man kan förvänta sig av högtalare av den här stor­leken. Detta beror främst på kombinationen stor talspole och ett välstagat kabinett. Vad Dynaudio än har gjort så är det helt klart att DM 2/7 är en sagolikt fin högtalare i sin prisklass.

Old school
Undertecknad hittade en gammal festskiva från 2000 med bland annat hiphop av den gamla skolan: Public Enemy, Del tha Funkee Homosapien, De La Soul, med flera. Och helsicke så bra Dynaudio-högtalarna får fram det rytmiska drivet. Jag blir sittande och diggar i en halvtimme, och frågar mig själv vad som egentligen hände med hiphopen. Och hur bra det var en gång i tiden, jämfört med det diskutabla R&B-krafs som spelas på radio nu för tiden. Dynaudio-högtalarna får nämligen fram känslorna i parti och minut. Och när det gäller lite tvivelaktiga inspelningar, från exempelvis 80-talet, kan högtalarna glädja med en lite extra mjuk återgivning av mellanregistret, utan att det påverkar dynamiken nämnvärt. Försök få högtalarna att tappa andan, så märker du att det behövs mer än du trodde!

Lite ”snälla”
Vad jag saknar är lite mer fokus i röstregistret. Kvinnliga artister som Maria Solheim och Kari Bremnes saknar lite energi, och detsamma gäller naturligtvis även instrument som har mycket energi i detta område. Gitarr, altviol, trumpet och virveltrumma är inte fullt så livliga som jag hade föredragit.

Men det tar högtalarna igen med en mycket luftig återgivning av övertonerna, hör bara på tvärflöjt och fiol! Ljudbilden är dessutom väldefinierad, luftig och har en exakt placering av instrumenten.

Lättdrivna?
Med en billigare och svagare förstärkare, till exempel Marantz PM7003, bevisar högtalarna att de är relativt enkla att driva. De behåller nämligen samma ljudbild – fast utan riktigt samma dynamiska gnista. Personligen tycker jag att det är just denna gnista som gör DM 2/7 så spännande och underhållande, så jag rekommenderar en ordentlig förstärkare!

Slutsats
Dynaudio visar att deras expertis inom High End-högtalare även kommer billigare modeller tillgodo. DM 2/7 är nämligen en av de mest kompletta stativhögtalarna vi har hört i denna prisklass. Det de saknar i djupbas tar de igen med en dynamik och en rytm som lär imponera på alla. För när de drivs med en kraftfull förstärkare krävs det mycket om de ska tappa andan. De har få begränsningar när det gäller musikstilar, oavsett om de laddas för festmusik eller klassisk njutning så är den rena tonstrukturen oerhört tydlig. Vi saknar måhända lite mer energi i övre mellanregistret, men med tanke på helheten tillhör DM 2/7 avgjort våra favoriter i prisklassen.