test: Devialet Phantom Reactor 600

Jag blev mäkta imponerad av Devialet Phantom Reactor 900 när jag testade den i vintras, det var otroligt hur mycket kraft den lilla trelitersklumpen kunde trycka ur sig. Det borde helt enkelt inte vara möjligt för något så litet att nå ända ner till 25 Hz i basen, det är det nästan bara stora golvhögtalare som klarar. Men Devialet har lyckats med bragden att ge baselementen en vansinnig slaglängd och massor av förstärkareffekt (900 watt) och genom att kontrollera slaglängden kan högtalaren dessutom spela med ljudtryck på hela 98 dB. Det är högt, ungefär som en slagborr.

 

Se vår presentation av Phantom Ractor 600

 

Läs också: 7 vägghögtalare – musikaliska alternativ till en soundbar

En av få svagheter var att man inte kunde koppla in två stycken i stereo, men det har Devialet nu löst med den senaste firmware-versionen. Men att köpa två stycken Reactor 900 är inte gratis, de kostar 15 000 kronor styck. Man får en riktigt tung stereoanläggning för 30 000!

Läs också: 5 trådlösa högtalare – lika enkelt, fast bättre

Bara lite svagare

Därför är kanske Reactor 600 lite mer intressant. Den är identisk med 900, men effekten sjunker från 900 till 600 watt. Det maximala ljudtrycket minskar då från 98 till 95 dB, men det återställs genom att köpa två högtalare. Priset för ett par är 6 000 kronor lägre än om du skulle göra detsamma med Reactor 900.

Läs också: Devialet Expert 140 Pro – högteknologisk drömförstärkare

Liten men grym

Devialet Phantom Reactor 600 är något för dig som är villig att betala för att få ett häftigt ljud men som vill att det ska se diskret ut. Om du till exempel funderar på en kostsam och bra soundbar så bör du kanske hellre överväga ett par Reactor 600. Du får musikaliska stereokvaliteter som ingen soundbar vi hört kommer i närheten av, och ljudet från TV och film gör dig inte besviken. En bra bonus är att du inte behöver någon subwoofer, så installationen blir ännu mer diskret.

Installation

Att installera en Phantom Recator är enkelt, det upptäckte jag när jag testade 900-modellen. Förvånansvärt nog är det inte krångligare att installera två. Plugga in båda i väggen och ladda ner Devialet-appen till mobilen så är allt barnsligt enkelt: välj en av högtalarna i appen, bestäm ett namn på rummet och tryck på Connect. Gör samma sak med den andra högtalaren och välj Create a stereo pair.

Trådlös musik

De större Phantom-högtalarna Classic, Silver och Gold strömmar musik genom Devialets Spark-app, som har flera musiktjänster inbyggda, men Reactor har ingen egen strömnings-app. Den har däremot Spotify Connect inbyggt, som styrs direkt från mobilens Spotify-app. Du kan även spela musik med förlustfri kvalitet via AirPlay med Apple och UPnP med Android. Eller så kan du använda Bluetooth med komprimerad ljudkvalitet.

Den enda fysiska ljudanslutningen är en kombinerad optisk digitalingång och 3,5 mm-minijack. En Ethernet-kontakt finns också på plats om du vill ha en stabilare nätverksanslutning än wifi.

Inkörningsproblem

Med Reactor 900 färskt i minnet har jag stora förväntningar. Jag minns väl hur Lily Allens Trigger Bang dundrar fram med häftiga beats. Men det är något som inte stämmer här. Basen är tunn. Väldigt tunn. Ljudbilden drar sig mot högra högtalaren, som om högtalarna inte spelar i fas. Jag jobbar med placeringen. Ut på golvet. Intill väggen. Hela tiden symmetriskt placerade i förhållande till lyssningsplatsen. Högtalarna bör stå ganska så nära väggen för att basen inte ska bli helt från frånkopplade från rummet. Men det blir ändå inte helt bra.

Lyxljud

Mobil-appen informerar om en firmware-uppdateringen. Sagt och gjort. Och då. Plötsligt sitter allt mycket bättre. Lily Allens röst är mycket bättre placerad i centrum. Och basåtergivningen är snyggare, med bättre kontroll över rytmerna.

Ändå är det inte riktigt så tufft som jag hade hoppats. Jag sätter soffan närmare högtalarna och minskar avståndet mellan högtalarna från 3,5 till 2 meter.

Så där ja! Där satt den! Plötsligt blir basen stram som en soldat i givakt. Innan hade basen en klar återklang som inte ville samarbeta med rummet (och var ärligt talat ganska så monoton) men nu är den en naturlig del av ljudet, med pigga rytmer som dansar sig genom låten. Som i Esperanza Spaldings lekfulla jazzlåt Unconditional Love, förut målades Esperanza med en bred och diffus pensel, nu är väl planterad i mitten som hon ska. Basgitarren låter inte längre digital och spretig, utan hård och kul.

Kompromisser

Det finns kompromisser här om man jämför med exempelvis KEF LS50 Wireless, som är mer flexibla och har fler funktioner, men som också har en bättre och mer bestämd mellanbas. KEF-högtalarna låter inte tunnare i basen när man spelar högt, som Phantom Reactor gör. Detta lade jag märke till med Reactor 900, och då är det inte förvånande att den svagare 600 gör samma sak. Den är dessutom lite mindre dynamisk och spänstig än 900. LS50 Wireless tål också att spela i ett större rum. Det saknas liksom en extra växel i Reactor 600, och även om den låter mycket sammanhängande och bra vid närfältslyssning så hade jag kunnat tänka mig lite mer dunder och brak.

Smått är ordet

Men att LS50 Wireless är större innebär också att KEF-högtalarparet är mindre snyggt. Phantom Reactor 600 rekommenderas om du vill ha en pyttliten högtalare som låter som en större. Fast om du kan gå upp i storlek så blir det färre kompromisser.

Reactor 900 har mer dynamik och tryck än 600. Men den kostar mer, faktiskt nästan lika mycket som Classic Phantom, som är en hel del större och har ännu mer kraft. Ska du bara ha en enda högtalare så skulle jag ha valt Reactor 900, men Reactor 600 är ett mer förnuftigt alternativ om du ska ha två. Vilket jag tycker att du ska. Vem vill spela i mono om det går att undvika?

Slutsats

Devialet Phantom Reactor 600 är en cool liten högtalarkrabat som är dubbelt så cool i stereo.

Priset är som för en ganska så hyfsad stereoanläggning, så egentligen är det inte svårt att hitta ett system med större högtalare som låter mer fysiskt och övertygande. Fast det är inte poängen med Phantom Reactor. Det här är en högtalare för de som vill ha det så smått som möjligt och är villiga att betala för att kompromisserna ska vara lika små.

Folk som kanske trodde att de var tvungna att nöja sig med en halvplastig soundbar har nu plötsligt ett riktigt hifi-alternativ i en av de coolaste och minsta högtalarna vi känner till.