TEST: Devialet Mania

Franska Devialet är berömda för sin kompromisslösa och väldigt annorlunda hifi. Både i form av de klotrunda Phantom-högtalarna och de stiliga och häpnadsväckande dyra Expert-förstärkarna.

En bärbar trådlös högtalare är därför inte en produkt man förväntar sig att se från Devialet. Men det är ändå precis vad Mania är.

Devialet Mania ser ut som en ännu mindre version av de redan kompakta Phantom-högtalarna. Högtalaren är nästan klotrund och klädd med ett grovt vävt tyg. På toppen är den plastring som löper hela vägen runt, och även ger plats åt styrknapparna, förlängd så att den bildar ett bärhandtag.

Den testade versionen har grå finish, men högtalaren finns även i svart samt i en version som heter Opéra de Paris, som också är klädd i grått tyg men där metalldelarna är förgyllda. Självklart kostar det extra (2 500 kronor). Och är man riktigt sugen på att låta kreditkortet jobba så finns det speciella designversioner som kostar ännu mer extra.

Sex högtalarelement

Devialet Mania är inte helt sfärisk, utan lite plattare på sidorna där de två baselementen är placerade. Precis som de större Phantom-högtalarna. Storleken på högtalarelementen nämns inte i specifikationerna, men basarna är cirka 4 tum i diameter. Bakom fronttyget skymtar fyra fullregister på ungefär 2 tum. Två av dem pekar framåt och två bakåt.

Det sitter sex effektförstärkare inuti Devialet Mania: 2 x 38 watt till baselementen och 4 x 25 watt till fullregistren. Det är aningen mer blygsamt än de tusentals watt som Devialet frossar med i Phantom, men Mania måste kunna klara sig på det interna 3 200 mAh-batteriet.

Det finns en inbyggd mikrofon som kan stängas av med ett skjutreglage. Och om målet är att använda den med röststyrning så kan man lika stänga av mikrofonen direkt, för högtalaren stöder bara Amazon Alexa, vilket i Skandinavien är ungefär lika utbrett som pingviner.

Automatisk rumskalibrering

För att få den lilla högtalaren att återge ljudet linjärt i rummet använder Devialet sin egen rumskorrektion, kallad ASC (Active Stereo Calibration), där fyra mikrofoner lyssnar på ljudet från högtalaren och automatiskt kalibrerar frekvensgången. Systemet påstås fungera oavsett var man placerar högtalaren i rummet. Jag provade på ett antal mer eller mindre idealiska platser – på ett skrivbord, på en fönsterbräda och på ett stativ på ”korrekt” avstånd från bakvägg och hörn. Och resultaten var riktigt övertygande.

Bara Spotify

Mindre övertygande var utbudet av musikkällor. Medan de flesta erbjuder integration av ett antal musikstreamingtjänster stöder Devialet bara Spotify Connect. En enda tjänst är helt enkelt inte tillräckligt bra. Och att välja lo-fi-tjänsten Spotify i en hi-fi-produkt är helt uteslutet.

 

Bristen på inbyggda musiktjänster brukar kunna lösas genom att streama via Wi-Fi från mobil eller dator. Men även här lägger Devialets krokben för musiknjutningen.

Bara för Apple-användare

Devialet Mania stöder bara Wi-Fi-streaming via Apple AirPlay. Inget Chromecast här. Tillhör man den halva av befolkningen som har valt Android är Bluetooth det enda trådlösa streamingalternativet som finns till Devialet Mania. Och ja, visst kan man använda Bluetooth för musikströmning i någorlunda kvalitet. Men med en så här kostsam produkt med uppenbara hifi-ambitioner är det helt enkelt oseriöst att stänga ute hälften av de potentiella kunderna från bra ljud.

Ljudkvaliteten

Lyssningstestet genomfördes därför med musik streamad via Bluetooth – och alltså inte i den bästa upplösningen och lika befriat från komprimering som Devialet Mania är tekniskt kapabel till. Men det är ändå uppenbart att den rent ljudmässigt är en av de bästa mellanstora bärbara högtalarna.

Ingen är så bra som Devialet på att spela djupbas i omöjligt små kabinett. Det visste jag redan, men jag baxnade ändå när den djupa, rungande orgeltonen i Koyaanisqatsi strömmade mot mig med full volym från det lilla klotet på skrivbordet!

Och ljudet är rent. Röster låter naturliga och det finns tillräckligt med luft i toppen. Ett spår som Eagles Hotel California i MTV Unplugged-version är en fröjd att lyssna på.

Ett slags stereoperspektiv

Högtalaren är lika stor som en nätmelon och fullregistren som täcker merparten av tonomfånget är placerade med några centimeters mellanrum. Därför är det omöjligt att åstadkomma ett riktigt stereoperspektiv. Men det finns ändå en bra känsla av rymd.

Devialet har möjligtvis fuskat med fasförhållandena mellan ljud som spelas framåt och ljud som spelas bakåt, för det finns en förvånansvärt bra känsla av djup i ljudbilden på inspelningar som har rumsinformation. I Telarc-utgåvan av Banditen Galopp får man en bra känsla av att konserthuset i Cincinnati är stort och djupt.

Devialet Mania är trots allt en liten högtalare. Enligt tillverkaren kan den avge ett maximalt ljudtryck på 95 dB på en meters avstånd, vilket faktiskt är ganska högt. Men DSP:n börjar av nödvändiga skäl begränsa nivån i basregistret innan dess. Man hör att dynamiken begränsas, men hur mycket som beror på brist på effekt och hur mycket som måste tillskrivas Bluetooth-formatets begränsningar är omöjligt att säga.

Konkurrenter

Antalet likvärdiga konkurrenter är begränsat, eftersom de flesta bärbara högtalare kostar mycket mindre än Devialet Mania. Men en av dem är Bang & Olufsen Beosound A5. Den har inte samma avgrundsdjupa bas, men ändå ett utmärkt ljud – och ett komplett utbud av streamingtjänster och möjligheter att spela förlustfritt trådlöst ljud.

 

Slutsats

Devialet Mania är en snyggt designad bärbar högtalare med ett ljud som överträffar de flesta. Inte minst i basen, som är djup och solid på ett sätt som bara Devialet kan.

Priset är också högre vad de flesta kan föreställa sig för en så kompakt, batteridriven högtalare. Men Devialet betraktar sig själva som ett lyxmärke, och då får det gärna kosta en del. Vill du imponera ännu mer med din köpkraft så går det att köpa en version som är stylad av Silvia Venturini Fendi – och därför kostar tre gånger så mycket! Men visst, låt de som tycker att det italienska modehusets namn motiverar priset betala för det.

Vad som däremot inte är okej är bristen på stöd för aktuella standarder. Tillhör man den hälft av befolkningen som använder Android får man helt enkelt sämre ljud än iPhone-ägarna. Att bara lo-fi-tjänsten Spotify stöds är också för dåligt. Och röststyrning med Amazon är inte relevant för de nordiska marknaderna.