TEST: DALI Oberon 9

I en tid då stora högtalare allt oftare får ge vika för små, trådlösa boxar i hemmet är det trevligt att se att det fortfarande finns de som går mot strömmen. Danska DALI tillhör de som fortfarande tycker att stora högtalare är bäst, senaste tillskottet är den största modellen i Oberon-serien: Oberon 9. Med två rejäla 9-tummare som dundrar loss i basen!

Eftersom många tillverkare har slutat med stora, fyrkantiga högtalare ser DALI att de får allt större marknadsandelar på det här området – som nästan har blivit en nisch på senare tid. Men som Lars Worre, VD och chefskonstruktör på DALI, säger: ”Det finns massor av människor som tycker att det är okej att bra ljud är en klart synlig del av en cool livsstil med musik och boy’s toys.”

DALI har lång erfarenhet av det här segmentet sedan många år tillbaka, själv växte Lars Worre upp i företaget under tiden det fortfarande var en stor licenstillverkare för Cerwin-Vega under åren 1983–1997. Så DNA:t med lite mer fysiska uttryck har nog fastnat ordentligt.

Oberon 9: Bodybuilder i smoking

Med Oberon 9 har DALI velat bygga en muskulös atlet – eller, som DALI-chefen beskriver den: en bodybuilder iklädd smoking. Alltså en högtalare som kan spela högt, hårt och fysiskt, men som ända har sobra, musikaliska kvaliteter som fundament.

För 17 000 kronor får Oberon 9 betraktas som en påkostad högtalare för de som inte accepterar något halvdant, men som ändå vill hålla sig på en rimlig prisnivå. Här behöver man inte alls vara rik eller gå i stora lånefällor för att köpa. Tänk bara på att så stora och fysiska högtalare behöver en ordentlig förstärkare. Tillgången på starka men billiga förstärkare har krympt mycket den senaste tiden och det börjar bli svårt att komma under 20 000 kronor. Men det finns undantag, till exempel NAD C388.

Ny magnet

Oberon-serien är DALIs billigaste hittills där elementen är utrustade med en magnetteknik som kallas SMC och som vi såg och hörde först i den dyrare Epicon-serien. Bokstäverna står för ”Soft Magnetic Compound” och är ett material som liknar keramik. Det krossas först till pulver och bakas sedan i en ugn, varpå det stelnar och får egenskapen att vara magnetiskt, utan att nästan inte leda någon ström alls. Andra högtalarmagneter är gjorda av järn, som också är mycket magnetiskt men också leder ström. Nackdelen är att järn leder olika mycket vid olika frekvenser, vilket innebär att magnetfältets styrka varierar med musiksignalen. Resultatet är att SMC-material har mycket mindre harmonisk distorsion än järn.

Oberon-serien har en enklare variant av SMC än de dyrare serierna, men om vi ska tro på DALI så är fördelarna bevarade i hög grad.

Trevägs med träfiber

Oberon 9 är en trevägshögtalare, förutom de stora 9-tummarna har den ett 7-tums mellanregister. Detta ger bättre dynamiska förhållanden eftersom varje högtalarelement får mindre att göra. Membranmaterialet är träfiber, som DALI anser är en bra kombination av lätt och styvt, samtidigt som de resonanser som uppstår beter sig mer naturligt och öronvänligt än i exempelvis aluminiummembran.

Stor diskant

Diskanten på toppen är nästan en halv centimeter bredare än normalt. Det bör innebära att den kan hantera ett större frekvensregister än en mindre diskant.

När det dessutom finns ett särskilt mellanregister som tar hand om frekvenserna mellan 780 och 3400 Hz så får varje element bra arbetsförhållanden, så att de tål att spela riktigt högt utan förvrängning.

Spikes och grillar

Det ingår piggar (spikes) som rekommenderas om ditt golv tillåter. De är väldigt små och lite spinkiga för en så stor högtalare, men gör jobbet. Är du däremot rädd för repor i golvet kan du använda de medföljande gummifötterna. Högtalarna vilar på en robust fot av aluminium.

Grillen som täcker elementen är fin, men jag hade velat ha magnetfästen så att man slapp de mindre fina hålen som syns när grillen tas bort.

Placering

Ju större högtalarna är desto svårare kan det vara att placera dem. Men egentligen är det viktigare hur djupt de går i basen, för det är de djupaste basfrekvenserna som kan vara knepiga. Oberon 9 går faktiskt inte särskilt djupt, 35 Hz med en linjäritet på –3 dB är ganska standard bland golvhögtalare, även de som är lite mindre. Detta innebär också att Oberon 9 fungerar bättre även i mindre rum än vad de skulle göra om de till exempel gick ner till 20 Hz.

Jag skulle ändå inte ställa högtalarna alldeles intill bakväggen, utan hellre ge dem lite luft. I vårt testrum funkade det bra med ungefär 1 meter från bakväggen, mätt från frontplattan. Och ungefär 70 cm till sidoväggen, mätt från mitten av diskanten. Men alla rum är olika, det gäller att prova sig fram. Och helst att hitta den bästa platsen innan man sätter på spikes.

Ljud med tryck!

Det här är högtalare som är gjorda för att fylla ett stort rum med ljud, eller att spela ännu högre och mer fysiskt i mindre rum. I vilket fall som helst vill man inte ha en spinkig förstärkare till Oberon 9. Tyvärr har jag inte ovan nämnda NAD C388, som jag gissar är den perfekta matchningen, till förfogande. I stället använder jag Hegel H390, som för 55 000 kronor egentligen är alldeles för dyr för de här högtalarna, men som är en utmärkt matchning när det gäller kraft och kontroll, och får fram dess potential. Man kommer långt med H190 också, men om man vill komma ner i pris mer än så hade jag alltså satsat på NAD C388.

Med Billie Eilish och låten Therefore I Am är allt dukat för Fest med stort F. När volymratten på H390 är uppvriden rejält är bastonerna längst ner stora och fysiska. Man känner rytmerna i kroppen, samtidigt som Billies lågmälda och konsonantfokuserade röst kittlar skönt i hörselgången. Typiska partyhögtalare slår ofta hårt, men låter både skarpa och odefinierade, men DALI-högtalarna har ett bra grepp om ljudbilden. Stereoperspektivet presenteras stabilt och man får ett förvånansvärt prydligt ljud. Jag var lite rädd för att det skulle mullra för mycket i kabinetten, men det fungerar förvånansvärt bra. Även när man spelar lägre, med akustisk musik som ställer högre krav på kvalitet.

Tori Amos flygel i låten A Nightingale Sang in Berkeley Square från TV-serien Good Omens, klingar stort med fint drag i basen. På samma gång finns det en lätt och ledig snärt i de ljusare tangenterna och både tryck och luft i Toris röst. Stråkarna framträder också fint och fyller ut ljudbilden på ett mästerligt sätt.

Smågrovt?

Det finns naturligtvis en anledning till att det finns väldigt dyra högtalare av den här storleken, och när det gäller att få fram de minsta nyanserna i ljudbilden målar Oberon 9 med lite väl bred pensel. Och vassare rockproduktioner – som det finns väldigt många av – låter lite platta och på gränsen till grova i toppen. Det gör att detaljerna kommer fram, men ska man spela högt med distade gitarrer och hårda cymbaler så föredrar jag ännu mer nyanserade högtalare. Eller att de åtminstone är lite mer dämpade i toppen än de här.

Men det är ett lågt pris att betala, för det här är verkligen superbra allroundhögtalare som fungerar nästan lika bra till bakgrundsmusik under en middag för två som för att plåga ”halva grannskapet” om man känner för det.

 

Konkurrenter?

Att komma på direkta konkurrenter till Oberon 9 börjar bli svårt. Högtalarna i den här prisklassen har ju blivit så små och snygga. Bowers & Wilkins 603 och Audiovector QR3 är mer nyanserade och ”korrekta”, men de kan inte alls dundra loss Oberon 9. Samma sak gäller Focal Aria 926. Fast på mer måttliga ljudnivåer låter de alla bättre än DALI. Men jämförelsen är orättvis, för om man tar en mindre högtalare i DALIs Opticon-serie får man samma resultat.

Direkta rivaler till Oberon 9 är till exempel KEF Q950 och Klipsch RP-8000F. Tyvärr har jag inte testat dem ännu och kan därför inte uttala mig mer ingående, men Oberon 9 låter mer nyanserat än KEFs föregångare Q900.

Slutsats

DALI Oberon 9 är nästan allt man kan önska sig av en stor högtalare. Den låter balanserat och bra oavsett musikstil, den har dynamik och kontroll – och den kan dundra loss med ett beroendeframkallande bastryck när man vill. Här är det full kontroll – det låter stort, fysiskt och skönt.

Tack vare känsligheten på över 90 dB är det inga problem att spela högt med de flesta förstärkare, men för att få högtalarna att fungera med bra kontroll behöver man fortfarande ganska så kraftfulla doningar. Inte mindre än 150 watt är mitt tips. Det kan bli kostsamt, men är värt det.