TEST: DALI Menuet SE

Högtalare är en av de populäraste produktgrupperna i Ljud & Bild. Men i vardagsrummen brukar de nätt och jämt tolereras. Där får de gärna låta bra, men ska helst inte synas.

DALI Menuet SE bör uppfylla även de strängaste kraven på storlek. De är betydligt mindre skokartonger och kan enkelt gömmas undan på en hylla eller hängas upp på väggen. Även om det skulle vara synd för de tjusiga små högtalarna.

Har överlevt alla sina syskon

Menuet är en av de mest populära DALI-högtalarna genom tiderna. Och åtminstone en av de mest seglivade, eftersom den har överlevt två högtalarserier sedan lanseringen 1994. Menuet var ursprungligen en del av Mentor-serien. När Mentor gick ur produktion adopterades Menuet som medlem i Royal-serien, och nu står den på egna ben som den enda medlemmen i sin familj. Den lilla högtalaren har framför allt varit en succé på den japanska marknaden, där bostäderna är små och kvadratmeterpriserna höga. Menuet SE utvecklades faktiskt som en speciell lyxmodell för försäljning i Japan, men går nu även att köpa i Skandinavien.

Finishen är bland det läckraste jag har sett i prisklassen: högglanslackerad faner av valnöt i en vacker, djupbrun färg.

 

Omsorgsfulla detaljer

Av naturliga skäl är detta en tvåvägskonstruktion. Ett 4,5-tums bas/mellanregister har DALIs träfibermembran. Hela sju skruvar garanterar att det lilla elementet sitter helt stabilt. Elementet är en förbättrad version av det som sitter i den vanliga Menuet, där talspolen nu är lindad på en glasfiberform i stället för en av aluminium. Det ska förhindra magnetisk kompression.

Diskanten är samma 28 mm-dome som i standardutgåvan. Delningsfiltret är däremot omsorgsfullt gjort, det har fått svindyra Mundorf-kondensatorer och är monterat på en magnetiskt avskärmad platta. Det här är detaljer som man i vanliga fall bara hittar i highend-högtalare.

På baksidan kan en basreflexport skymtas bakom de största högtalarterminalerna jag någonsin har sett på en så liten högtalare. De formidabla anslutningarna är lånade från highend-serien Epicon och förutom att se imponerande ut kan de med hjälp av en fingerskruv klämma åt banankontaktens grepp så att det blir helt orubbligt. På en mässingsskylt går det att läsa initialerna för den anställde som har monterat högtalarna och matchat faneren.

Menuet SE kan monteras på väggen (det kan vara bra i en hemmabio), då behöver man inte borra i den vackra faneren eftersom två gummiproppar döljer förborrade hål.

Effekt behövs

DALI rekommenderar förstärkare från 20 till 100 watt. Själv använde jag en 2 x 180-watts NAD M32 med dem, och skulle inte oroa mig för att para ihop dem med en ännu starkare förstärkare. Det skulle jag däremot göra om de kopplades till en 20-wattsförstärkare. Känsligheten på 86 dB gör att Menuetterna är tämligen tunga att driva, så ljudnivån blir inte särskilt hög. Och en liten förstärkare som klipper signalen kan förstöra en högtalare mycket fortare än en stor förstärkare som spelar rent. Den stora kan oftast kontrollera dem bättre också.

Jag provade trots allt med en fin 8-watts Nelson Pass Zen Class A-förstärkare. I normala fall låter den fantastiskt, men här kunde den inte alls kontrollera högtalarna och resultatet blev tamt och oinspirerande.

Det är lockande att gömma undan en så här liten högtalare på en hylla, och det är inte heller direkt förbjudet så länge det finns plats runt om så att basporten kan ”andas”. Dessutom ger placeringen intill väggen ett lyft i basen. Men för det bästa stereoperspektivet bör de placeras på stativ (de fyllde bara nästan topplattan på mina stativ), en bit ut från väggen och vinklade inåt mot lyssningsplatsen. Vi vet mycket väl att det inte kommer att hända – men det är så du får ut mest av dem!

Ljudkvalitet

”Är det bara de där två som spelar?!”

En hifi-bekant som hade vägarna förbi under tiden testet pågick stirrade klentroget på de små högtalarna som tronade på stativ framför mina vanliga högtalare. Ja. Och det fanns ingen subwoofer undangömd i hörnet heller.

DALI Menuet SE slår omedelbart hål på föreställningen om att det behövs stora högtalare för att få stort ljud. Stereoperspektivet sträcker sig flera meter bortom högtalarna och från golv till tak. Och djupt in i rymden bakom dem.

Menuetterna lyckas på ett sätt som är sällsynt för de här pengarna att trolla bort både sig själva och bakväggen och öppna upp till konsertsalen, jazzklubben eller ljudstudions kontrollrum. När inspelningen och övrig utrustning tillåter så skapar de en riktigt övertygande akustisk scen där det finns plats mellan utövarna – och fri luft mellan dem. Utsökt med tanke på priset. Vad som är extra imponerande är deras förmåga att få med skillnaderna: att växa – eller krympa – med uppgiften. Om scenen är stor, som i ”Fishing Junks at Sunset” från Concerts in China, sträcker sig ljudbilden många meter bakåt och uppåt. Mer intima inspelningar, som Hanne Boels version av ”The Ballad of Lucy Jordan”, utspelas inne i vardagsrummet.

Och så finns det den stora merparten av dina album, där ljudet inte är särskilt imponerande eftersom det bara är inspelat och mixat så. Och det avslöjas skoningslöst. Då uppvisar Menuet SE monitorkvaliteter. Inte olikt de legendariska BBC-minimonitorerna LS3/5A.

Basen är – med tanke på storleken – fenomenal. Många små passiva högtalare utan elektronisk assistans i basen låter tunt. Men inte de här. Man saknar inte direkt någonting och balansen mellan tonregistren är perfekt. Naturligtvis kan de inte återge de djupaste orgeltonerna, och pukor och elektroniska rytmer sätter inte parketten i gungning. Däremot upplever man i små rum att rummet arbetar tillsammans med högtalarna, snarare än att slåss mot dem. Ett par stora högtalare kan orsaka rumsresonanser som gör lyssnandet till en plåga. Men Menuetterna tjänar tvärtemot på ett tillskott i 40–50 Hz-registret.

Bäst i små rum

DALI Menuet SE är en ineffektiv högtalare. Känsligheten på 86 dB innebär att volymratten måste gå ett stort extra snäpp upp än normalt för att nå upp till passande ljudstyrka. Detta innebär inte bara att det behövs en kraftfull förstärkare, utan sätter också en gräns för hur högt det kan bli i slutändan.

Mitt lyssningsrum är på knappa 25 kvadratmeter, och här lyckades Menuettes få fart på vardagsrummet med ett angenämt ljudtryck. Men bara nätt och jämnt. När jag gav dem svåra uppgifter tappade de andan. ”Banditen Galopp” i Telarc-utgåvan är ett oerhört dynamiskt stycke som man måste vrida upp högt för att få en realistisk grundvolym. Det lät fortfarande trevligt och rumskänslan var förtjusande. Men utan det tryck som bra större högtalare kan åstadkomma.

Små passiva högtalare råder det ingen brist på, men bara ett fåtal levererar lika hög ljudkvalitet i ett så kompakt och elegant format. Faktum är att de flesta minihögtalare är dubbelt så stora som DALI Menuet SE. Om storleken spelar en avgörande roll kan KEF LS50 vara ett möjligt alternativ. Båda har utmärkt stereoperspektiv, men Menuet SE är en välgjord, ny version. Om kabinettet får vara lite större spelar Audiovector QR1 med mer luft och djupare bas.

Slutsats

DALI Menuet SE är en överraskande högtalare på alla sätt. Få konstruktioner kan vid 26 års ålder göra en så övertygande comeback och uppvisa nya finesser. Det starkaste kortet är och förblir överraskningsmomentet. Ingen förväntar sig ett så bra och kompetent ljud från en så löjligt liten högtalare. Ge den en tillräckligt stor förstärkare och en bra plats, så är det förbaskat svårt att komma på varför du egentligen skulle vilja ha stora högtalare! Visst, Menuet SE går inte avgrundsdjupt i basen och blåser inte taket av huset. Men hur ofta finns det verkligen behov eller utrymme för sådant i verkligheten?