Även om danska DALI är mest kända för sina högtalare för hemmabruk, gör folket i Nørager också bärbar utrustning. En av produkterna är Bluetooth-högtalaren Katch, som just har kommit i en reviderad version.
DALI Katch G2 liknar förvånansvärt mycket sin föregångare: En superelliptisk, platt enhet som är lämplig i storlek för att bäras med den inbyggda konstgjorda läderremmen, och som kan tas med i bagaget utan större bekymmer.
Framsidan och baksidan är täckta av ett plastgaller och bakom detta skyddar det främre tyget ytterligare högtalarenheterna. Dock inte mot vatten, sand och elementens raseri. DALI Katch G2 är inte vattentät eller dammtät.
Klassiska färger
Den nya Katch kommer naturligtvis i nya färger, men färgvalet är mindre lekfullt än föregångarnas rosa och mossgröna. Katch G2 finns i Iron Black (svart), Chilly Blue (blågrå) och Caramel White (samma färg som salt karamellglass).
Bakom gallret finns sex högtalarenheter. Det finns två 3,5” basenheter med aluminiummembran och lång slaglängd. För att få största möjliga utrymme placeras magneten i mitten av röstspolen istället för baksidan av enheten. Så basenheten närmast är ”vikt” runt spolen. Basenheterna får hjälp i botten av två slavenheter.
Diskanten är täckt av äkta 21-mm softdomer. Det ger något bättre upplösning och mer luftighet än de fulltonade enheterna som sitter i de flesta bärbara bluetooth högtalare.
De två kanalerna drivs av två klass D-förstärkare på 25 W vardera, och det finns naturligtvis en DSP (digital signalprocessor) som rätar ut frekvensgången.
Rolig EQ
Det sitter en equalizerknapp på DALI Katch, men det finns endast toppinställningar som kallas ”Clear” och ”Warm.” ”Clear” är den neutrala, medans ”Warm” ska ge ett fylligare ljud. Visserligen höjs basen lite, men den största skillnaden mellan de två inställningarna är att diskanten dämpas ganska kraftigt. Så ”Muffeled” eller ”Dark” hade varit en mer passande term.
DALI Katch G2 spelar – som sin föregångare – i stereo. De två kanalerna är dock placerade på motsatta sidor av högtalaren så att enheterna spelar framåt respektive bakåt. Om du vill ha en stereobild är det bästa att rotera högtalaren 90 grader och lyssna på den från sidan. Det fungerar faktiskt bra även om effekten blir mer av en rumslig känsla snarare än en verklig stereoeffekt.
Du kan koppla ihop en extra Katch G2 med din telefon för stereoljud. De två högtalarna synkroniserar volymen med varandra. Du måste dock se till att de har samma EQ-inställning.
Som stereoset ger de två Katch faktiskt ett riktigt fint stereoperspektiv. Högtalarna är väl upplösta och tillräckligt detaljerade för att du ska kunna lyssna ”riktigt”. Ändå är stereoparning förmodligen en gimmick eftersom ett par hamnar i en prisklass där det finns många större och kraftfullare alternativ.
DALI Katch G2 är en ren bluetooth-högtalare. Den stöder det Hi-Fi-vänliga aptX, vilket är särskilt vettigt när högtalarens kvalitet – som här – är tillräckligt hög för att avslöja skillnaden. För priset kunde vi ha hoppats på nätverksfunktion som skulle möjliggöra sömlös överföring och kanske streaming med Spotify Connect eller Tidal Connect – när vi är hemma.
Ljudet
Den första upplagan av DALI Katch var bland de renaste och mest exakta bärbara bluetooth högtalaren vi känner till. Den hedersplatsen behåller Katch G2. För något som väger ett kilo och kanske inte kan ligga i fickan, men åtminstone i handskfacket i bilen, låter Katch G2 förbryllande bra.
Från det nedre mellanregistret och uppåt är kvaliteten direkt utmärkt. Röster låter naturliga och fria, och upplösningen är en av de bästa jag har hört på en bärbar högtalare. Även en klassisk stråkkonsert är värd att lyssna på. Något som jag måste avråda från att testa på de flesta andra små bluetooth högtalare!
Det som skiljer kvaliteten är särskilt renheten och friheten i resonanser. På de flesta resehögtalare sjunger plastkabinettet glatt till musiken. Det gör det i mycket mindre grad här. Naturligtvis hjälper det också mycket att diskanten täcks av ett par 21 mm-domer.
På pappret går Katch G2 ned till 49 Hz i basen utan att tappa mer än 3 dB i ljudtryck. Det gör den förmodligen – men inte på ett sätt som kan jämföras med en fullvärdig vardagsrumshögtalare. Trots sina andra kvaliteter har Katch G2 ett relativt tunt ljud. Detta gäller båda EQ-inställningarna och i ”Warm” blir ljudet både smalt och täppt.
Å andra sidan, basen är faktiskt bra. Trummor låter som trummor och en kontrabas låter precis som det. Till och med en sång som Sorten Mulds ”Balladen om Iver og Buske,” där det finns gott om slagverk och synthesizerbas, släpps både dynamik och driv igenom.
Slutsats
Den andra generation av DALI Katch följer säkert och lugnt i föregångarens fotspår. Förbättringar har gjorts i kabinettet och batteritiden har ökats med några timmar och ljudet har bibehållits. Vilket allt som allt är bra eftersom Katch är den högtalare i sin storlek och viktklass som har det renaste och mest välupplösta ljudet.
Å andra sidan är den också bland de dyraste och om du inte är en Hi-Fi-nörd som insisterar på att ta med dig ljudkvaliteten på resan kan du hitta bluetooth högtalare som spelar lika högt – och även djupare – till drygt halva priset. När det gäller bas i fickhögtalaren är Beosound A1 2nd. Gen. referensen. Vissa som Sonos Roam erbjuder även Wi-Fi-uppspelning. Tyvärr gör detta DALI Katch G2 till en högtalare för de få, som är villiga att lägga extra pengar på disken bara för ljudets skull.
Renaste ljudet i sin klass?
Jag vet inte exakt vad som menas med det? Blir förvånad över att ni inte har med Vifa Helsinki i er testhistorik? Ni har ju med alla andra i deras serie. Vifa Helsinki är trots allt den som är mest imponerande. Den kan väl ändå inte gått er förbi? Det måste vara svårt att ljudmässigt hävda att denna Dali är en bättre högtalare än Vifa Helsinki? Speciellt om man spelar lite högre volym, då tappar ju Dali sin storhet väldigt tydligt och komprimerar basen på ett sätt som inte Vifa gör. Skulle vara intressant att få er åsikt om det. Vifa Helsinki är en gammal högtalare, inte bästa batteritid, inte bästa app eller funktion med app, men jag har fortfarande inte hört någon som ljudmässigt är bättre, eller ens lika bra.