TEST: Dali Epikore 9

När jag fick äran att testa DALI Epikore 11 tidigare i år blev jag både imponerad och lite överväldigad. Imponerad av utförandet och inte minst ljudkvaliteten, men samtidigt överväldigad av de enorma dimensionerna. För även om jag älskade ljudet så var storleken i överkant av vad de flesta svenska hem klarar av.

Det är därför ett nöje att välkomna lillebror Epikore 9 till testrummet. Här handlar det om en högtalare som har ärvt det mesta av tekniken från sin storebror, men har en form som är lättare att möblera med i ett vanligt rum.

Fast det är ändå ingen tvekan om att detta är en stor högtalare. Den tornar upp sig 131 cm över golvet, och med en vikt på 64 kilo är det här inget man slänger över axeln när man springer upp för spiraltrappan. Men wow! vilken syn de blankpolerade, kastanjebruna kabinetteten är när högtalarna väl är på plats.

Delat arv

Epikore 9 har samma hybriddiskant med en 35 mm dome och 10 x 55 mm band som sin storebror. Och samma 6,5-tums mellanregister med SMC Gen-2-teknik i magnetsystemet. Kabinettet är också byggt efter samma recept, med tjocka MDF-plattor och uppdelat i separata kammare för bas och mellanregister.

Skillnaden är att Epikore 9 har två 8-tums baselement där Epikore 11 har fyra. Det innebär att den är både smalare och lägre och att totalvikten sänks från 75,6 till 64 kilo. Fortfarande en stor högtalare, men det går åtminstone att få in den i rummet utan att behöva riva ner dörrkarmen.

Dyr konstruktion

DALI har inte sparat på krutet under konstruktionen. De har utvecklat sina egna metoder för att minimera förvrängning, bland annat ovan nämnda SMC Gen-2, som är ett magnetiskt material som nästan inte leder ström och som därför eliminerar virvelströmmar som skulle ha orsakat förvrängning i magnetsystemet.

Titan används i cylindrarna som talspolarna är lindade runt. Det förhindrar påverkan av magnetisk induktion, som hade fungerat som en broms för talspolen. Spolen rör sig alltså mycket friare, vilket ger bättre dynamik och mindre förvrängning.

Placering

I vårt testrum får jag den bästa kompromissen mellan stereoperspektiv och basrespons ungefär 1,5 meter från bakväggen och 1 meter från sidoväggarna, mätt från mitten av diskantelementen. Den placeringen gav en fin balans mellan djup i ljudbilden, precision i mellanregistret och kontroll över basen. Om du ska placera Epikore 9 hemma i ditt vardagsrum så är Cardas gyllene snitt-metod en bra utgångspunkt. Detta innebär dock ofta att avståndet till bakväggen blir mer än 2,5–3 meter, vilket är väldigt opraktiskt för de allra flesta. Då kan du halvera avståndet exakt utan att det förstör ljudet. Om det krisar kan avståndet halveras ytterligare en gång som en kompromiss. Sedan kan du experimentera med att flytta högtalarna lite fram och tillbaka för att hitta den plats som låter bäst.

När placeringen är färdig justeras högtalarnas spikes ner till golvet uppifrån med hjälp av den medföljande insexnyckeln. En praktisk lösning som gör det avsevärt lättare att finrimma ett par högtalare av den här storleken.

Varmt och inbjudande ljud

Med Weiss DAC501 inkopplad till Hegel H30A och Tidal via Roon som ljudkälla är det bara att luta sig tillbaka och njuta av musiken. Caroline Polacheks avant-pop-låt Dang låter precis så märklig och uppfriskande som den ska, med en enorm stereobredd och kristallklara detaljer. Hennes röst svävar i luften mellan högtalarna, samtidigt som trummorna har en galen precision. Bastrumman är oerhört taktfast och det finns en luftighet i basregistret som är svår att förklara.

Jag är förvånad över hur nära ljudet från Epikore 9 kommer Epikore 11. På papperet går de lika djupt i basen, och det tycker jag att de gör i vårt testrum också. Dessutom är de inte lika svåra att placera i förhållande till väggarna, förmodligen för att energin i de djupaste oktaverna inte är lika stor och krävande.

Ett bra exempel är Barbara Hannigan och Emerson String Quartets klassiska Infinite Voyage. Det första spåret i stycket Melancholie, av Paul Hindermith, återges med ett enormt dynamiskt register, från de delikataste fioltonerna till Hannigans vackra sopranstämma. Cellons värme känns djupt i själen. Epikore 9 hanterar det hela med en naturlighet som är sällsynt – oavsett prisklass.

Rockar huset

Sugen på musik som verkligen rockar? Prova soundtracket till andra säsongen av Arcane. Till exempel Beast med Misha Mansoor. Här slår trummorna hårt samtidigt som de progressiva gitarrerna bygger upp en ogenomtränglig vägg av ljud. Härlig!

En annan fantastisk låt är Sucker med Marcus King. En salig blandning av blues och tung rock, eller som han själv säger: ”Soul-influenced psychedelic southern rock.” En riktigt tung och mäktig låt, med Kings mästerliga röst i mitten av alltihop. Men här dyker också ett litet problem jag har med högtalarna upp: jag hade gärna velat ha ett mer uttalat mellanregister från mitten och nedåt. Den här låten är redan mixad med ett ganska tunt och komprimerat sångspår, vilket blir ännu tydligare med DALI-högtalarna. Det är inte på något sätt ovanligt i hifi-sammanhang att dra tillbaka mellanregistret en smula så att bas och diskant får glänsa lite extra. Detta blir extra tydligt om man ställer högtalarna bredvid ett par Genelec- eller Neumann-monitorer. Även de små Rogers LS5/9 Classic har ett större och fylligare mellanregister än Epikore 9. Även om de naturligtvis inte har samma fysik, storlek och bas. Men det är värt att nämna.

DALI-högtalarna har däremot har en x-faktor som är väldigt beroendeframkallande för mig, inte minst i övertonregistret. Det bör de ha också, med tanke på prislappen. Epikore 9 är slutstationen för väldigt många på hifi-resan och då är det bra att veta att högtalarna klarar allt man kastar på dem utan att blinka.

”Deilig er jorden”

Om du verkligen vill testa dynamiken och upplösningen i de här högtalarna så sätt på Susanne Sundførs nya inspelning av Deilig er jorden. Hon börjar dämpat och känslosamt under tiden som Ole Morten Vågans kontrabas sjuder bergfast i bakgrunden. Ståle Storløkkens kyrkorgel är grandios innan den nästan mullrar ner i avgrunden.

Epikore 9 ger gåshud direkt, från första tonen. Du hör minsta lilla nyans i Sundførs röst när hon lyfter dig och musiken upp mot himlen – och sedan exploderar i ett klimax som av en annan värld. Den dånande kyrkorgeln fyller rummet fullständigt, samtidigt som rösten når nya höjder. Epikore 9 återger varje lager av musiken kristallklart, från den djupaste orgeltonen till de finaste övertonerna i hennes röst. Det är stunder som dessa som motiverar prislappen. När högtalarna tar dig med på en sådan musikalisk resa glömmer du allt annat.

Lätta att driva

Precis som storebror är Epikore 9 förvånansvärt lätta att driva. Högtalarna kan drivas till höga ljudnivåer även med måttlig förstärkareffekt. Men de behöver något med kontroll. Rotel Michi X5 Series 2, Hegel H600, McIntosh MA9500 och Naim New Classic 200 är alla kandidater som är värda att prova, och eventuella större förstärkare kommer bara att få högtalarna att växa ännu mer.

Du får inte heller vara rädd att testa förstärkare med lite mindre ström, men av samma kvalitetskaliber. Som Devialet Expert 250 Pro (eller efterträdaren Astra), Mola Mola Kula eller Technics SU-R1000. Även om jag personligen hade föredragit något av muskelknippena är DALI-högtalarna så öppna och lätta på avtryckaren att de verkligen låter de senares kvaliteter skina igenom.

Vad som däremot inte fungerade så bra var surroundförstärkaren Denon AVC-A10H i stereo och Pure Direct-läge. Även utan DSP blev ljudet grynigt och rörigt. En besvikelse för en förstärkare som kostar 55 000 kronor – fast när effekten ska fördelas på 13 kanaler är det kanske inte så konstigt.

Konkurrenter

I den här prisklassen finns det flera intressanta alternativ att titta på. Bowers & Wilkins 802 D4 är en självklar konkurrent, med fantastisk upplösning och ett ännu större och bättre mellanregister. Men den har inte samma fysik i basen som DALI.

KEF Blade Two Meta är en annan spännande högtalare, som med sitt Uni-Q-element ger en extremt exakt stereoåtergivning. Den har ett ännu stramare och mer direkt ljud och ännu snabbare bas, men saknar en del av den magi och luftighet som Epikore 9 har.

Dynaudio Confidence 50 har ett fantastiskt mellanregister och går djupare i basen, men saknar den sista upplösningen i diskanten och den frigjorda dynamiken. Som vanligt rekommenderar jag att du lyssnar på dem alla, och gärna ännu fler, innan du bestämmer dig.

Slutsats

DALI Epikore 9 är på många sätt en gyllene medelväg. Den är fortfarande en stor högtalare, och har de flesta egenskaperna som storebror Epikore 11 har, men i en form som är lättare att hantera. Inte minst kostar den en hel mindre. Du tappar inte mycket fysik, och i många medelstora rum kan det vara lättare att få Epikore 9 att låta optimalt.

Högtalaren har tekniken, byggkvaliteten och inte minst ljudkvaliteten som motiverar prislappen. Och viktigast av allt: den får dig att glömma tekniken och bara njuta av musiken. Oavsett ljudnivå.

Även om Epikore 9 kanske är ”lillebror” i Epikore-serien så är den en formidabel högtalare. Den står bergfast, klarar allt den får i uppgift att spela och återger musik med både auktoritet och finess. En högtalare som gjorde ont att lämna tillbaka.