TEST: Bowers & Wilkins Formation Flex

De minsta bordshögtalarna har fysiska begränsningar som bromsar hur bra ljudet kan bli. Men med lite slug digitalbehandling och bra högtalarelement kan det bli mer än acceptabelt.

Det är receptet som Bowers & Wilkins har följt i den trådlösa Formation Flex. En kompakt bordshögtalare från en välrenommerad tillverkare som har hållit på med högtalare i en mansålder. Den 21 cm höga Flex klarar sig fint på egen hand i köket, sovrummet eller badrummet, eller som ett trådlöst stereosystem parad med en extra Flex-högtalare.

I likhet med bordshögtalare från exempelvis Sonos är möjligheterna stora om man väljer högtalare i B & W:s Formation-serie. Vi har redan testat de trådlösa Formation Duo, soundbar-högtalaren Formation Bar och den otroligt välljudande Formation Wedge.

Flex är den minsta i Formation-serien, som B&W har utvecklat som ett trådlöst multiroom-system. Man kan köpa en enda, men om man behöver ljud i ett annat rum eller vill ha bättre ljud från TV:n så kan en Formation Bar kopplas ihop med en Flex och en Wedge och vips! har man ljud i tre rum. Samtidigt.

Precis som resten av modellerna i serien har Flex AirPlay 2 via Wi-Fi, Bluetooth (aptX HD), Spotify Direct och Tidal, dessutom är den Roon Ready för de som vill kontrollera sina strömningstjänster med en enda app. Den stöder även Amazon Alexa – via appen – för de som vill styra musiken med rösten.

App-styrning

Högtalaren har inga fysiska ingångar för ljudkällor – annat än nätverk via ethernet – och behöver inte heller anslutas till en annan Flex med kabel för att spela i stereo.

Allting görs nämligen trådlöst i Formation-serien. B&W har utvecklat en enkel app som används för att ansluta högtalaren till nätverket, och samma app används för att koppla ihop flera högtalare och för att välja vilka som ska spela vad och var någonstans i huset.

Surround eller stereo

Sonos Play:5 kan också paras ihop till stereo om man har två stycken, och den är en naturlig konkurrent till Formation Flex. EC Living Tana 2 är ett dyrare alternativ, även när den paras ihop med en Tana 2-högtalare, och precis som med systemet från EC Living kan man lägga till en subwoofer – Formation Bass – om man vill ha ett kraftfullt 2.1-system. Lägger man dessutom till soundbar-högtalaren i Formation Home-appen så kan man använda ett par Flex som bakhögtalare när man tittar på film eller spelar spel i surround.

Flexibel placering

Flex är tillräckligt liten för att få plats i ena hörnet på köksbänken och tillräckligt platt för att passa i en bokhylla, fast då kommer man kanske inte åt pekfältet på ovansidan som styr grundfunktionerna, som volym, start och stopp av musiken samt parkoppling med andra högtalare.

Men det finns ett anpassat väggstativ som extrautrustning, med det når man enkelt pekfältet på toppen.

På samma sätt som med Duo, Bar och Wedge hittar man Flex i mobilen när högtalaren redan är ansluten till det trådlösa hemnätverket, och eftersom den inte har någon fjärrkontroll så är det mobilen som är fjärren.

Tvåvägs högtalare

Den svarta glasskivan på toppen och den våffelmönstrade grillen ger B&W-högtalaren ett exklusivt utseende. Till skillnad från Wedge finns Flex bara överdragen i svart tyg och den är bestyckad med färre högtalarelement.

Elementen pekar bara framåt, det kommer inget 360-graders ljud från Flex. Den har en 10 cm bas med membran av vävd glasfiber och ett diskantelement som drivs av två 50-watts inbyggda förstärkare. Som styrs av digital signalprocessor. B&W kallar den för Dynamic EQ.

Precis som Wedge stöder Flex upp till 24 bit/96 kHz-ljudfiler och frekvensomfånget anges vara 50 Hz – 28 kHz, med god hjälp av den inbyggda signalprocessorn.

It takes two to tango

När en enda Flex står ensam på bänken, kopplad till det trådlösa nätverket, är det bara att leta fram favoritmusiken. En ensam högtalare fyller enkelt ett kök eller mindre rum med fylligt ljud, lekfull bas och relativt bra dynamik. Ljudbilden kan uppfattas som lite mörk, då vrider man upp diskanten i appen, men det hjälper inte mellanregistret som låter tunt och lite instängt.

En Marshall Stanmore II låter varmare och spelar mycket högre, men har inte lika tight och fokuserad bas som Flex. Dessutom kan den inte paras ihop med en extra högtalare och spela i stereo.

Om man kopplar ihop två Formation Flex i stereo blir det inte dubbelt så bra (bara dubbelt så dyrt), men då blir klangen i mellanregistret fylligare och mer tilltalande. Ljudbilden växer och stereoperspektivet blir hörbart bättre än med en enda Formation Wedge.

I stereo spelar ett par Flex riktigt högt. Det lite tunna och lätt gälla mellanregistret försvinner inte, men oj vad det svänger! Naim Mu-so Qb2 är det närmaste man kommer trycket från två Flex, som faktiskt är så små att de går att gömma bakom en Qb2.

Jämfört med Wedge är stereoperspektivet naturligtvis bättre när man ställer högtalarna en bit från varandra. Men de låter inte bättre. Okej, det är lite mer tryck i basen, men Wedge låter mer välbalanserad.

Lady Gagas disco-hit Stupid Love passar perfekt på ett par Flex, men Keith Jarretts Köln-konsert låter ihålig och pianot är färgat. Smaken är som baken, men Formation Flex är inte direkt hifi-alternativet bland trådlösa högtalare i den här prisklassen.

Slutsats

Bowers & Wilkins Formation Flex är bättre byggd än det mesta vi har testat, och det återspeglas också i priset. Fast inte i ljudet, i samma grad. Det kan verka som om det fortfarande är svårt att hitta riktigt bra ljud i den här prisklassen. Marshall Stanmore II är mycket roligare och mer engagerande, och en enda Formation Wedge är egentligen ett lika bra alternativ som två Formation Flex. För de som har lagt sina pengar i B&W:s Formation-system är Flex ett självklart val, för alla andra finns det andra alternativ.