TEST: Bowers & Wilkins 803 D4

Strax efter att jag fått heltäckande gåshud av Bowers & Wilkins flaggskepp, den svindyra och svindlande bra 801 D4, har ett par av den snäppet mer förnuftiga 803 D4 intagit testrummet. Men bara ett litet snäpp mer förnuftig, för även om priset nästan är halverat så går det fortfarande att köpa en fin ny bil för samma pengar …
Det är alltid skumt att testa den näst bästa (i det här fallet den tredje bästa, för det finns även en 802 D4), eftersom man får nästan samma euforiska känsla man fick av toppmodellen, fast ändå inte riktigt. Och det krävs en hel del för att motivera en prislapp på mer än 230 000 kronor, med vetskapen om det inte är det bästa man har hört.

Fast om man tänker så går man miste om mycket vackert här i livet. Och även om det knappast var lika stort att vara huvudsponsor för Ralf Schumacher som för hans storebror, så var han ändå en av världens 20 bästa förare!

Fungerar i flera rum

Sen får man inte glömma att genom att gå ner lite i storlek från toppmodellen så får man en högtalare som är enklare att få att fungera i rummet, tack vare en mer hanterbar djupbas. Och så är det förstås enklare att rent fysiskt flytta på hela härligheten, eftersom vikten är 62 kilo i stället för 100. Ja, per styck!

Perfekt droppform

803-modellen är den minsta och billigaste B&W-högtalaren med ett särskilt, droppformat kabinett till mellanregistret (Turbine Head), samt en diskantpipa ovanpå. Resten av kabinettkonstruktionen har också en droppform, sedd ovanifrån. Detta för att leda bort alla ljudvågor från varandra, och på så sätt minimera egenresonans.

Grundformen har varit ett kännetecken för 800-seriens flaggskeppshögtalare i många år. Men B&W har finslipat formen och förbättrat högtalarelement, delningsfilter och kabinettskonstruktion genom åren. Allt detta noggranna arbete har kulminerat i D4-serien.

Mellanregisterkabinettet av gjort av ren aluminium, med oerhört effektiv dämpning och avstagning, och förhindrar turbulens och stående ljudvågor både invändigt och utvändigt.

I D4-versionen har kabinettet bättre frånkoppling från baskabinettet än tidigare, för att ge ett ännu renare ljud. Tillsammans med det 13 centimeter stora resonanseliminerande Continuum-elementet, som är upphängt i en så kallad Biomimetic Suspension som reducerar oönskade lufttrycksskillnader, utlovar Bowers & Wilkins ”den mest realistiska mellanregisteråtergivningen någonsin”.

Fjärde generationens diamant

2005 kom den första 800-serien med diamant som membranmaterial i diskantelementet. Tack vare egenskapen att vara superstyvt, men också extremt lätt, vilket möjliggör en mycket högre frekvensreproduktion utan att bryta upp i förvrängning. Ett perfekt material för en diskant, med andra ord!

D4-serien är den fjärde generationen av sådana membran, genom åren har både magnetsystemet och konstruktionen i övrigt fått viktiga uppgraderingar.

Egen diskantkammare

Den droppformade diskantkammaren ovanpå 803 D4 är något längre än tidigare, för att ytterligare minimera resonanser. En finjustering av maskinverktygen har varit nödvändig på fabriken, men lyckligtvis har inte alla maskiner behövt bytas ut, vilket var nödvändigt för att bygga D3-generationen. Då investerades 100 miljoner kronor bara i maskiner. Steget upp från D2-serien var enormt, bland annat genom mycket användning av robotar i produktionslinjen, för att fullända högtalarnas precision.

Video från Ljud & Bilds fabriksbesök under tillverkningen av B&W 800 D3-serien.

Baselementen

803 D4 ser ut som den större 802 D4 och den största 801 D4, men är smalare och smidigare. Med två 18 cm basar i stället för 25 cm i 801 D4 och 20 cm i 802 D4.

Baselementen i 803 D4 har, precis som de andra 800-högtalarna, membran av en ”sandwich”-kompositkonstruktion, med kolfiber utanpå ett styvt skummaterial. För att komma så nära en ren pistongrörelse som möjligt, med minimal uppbrytning längs upphängningen när membranet rör sig in och ut, är membranet tjockare i mitten än ut mot kanterna. Om man skär ett tvärsnitt av membranet och tittar på det i profil så påminner formen om en flygplansvinge. B&W kallar därför basmembranet för Aerofoil. Det kom först till 800 D3-serien och har tidigare imponerat på oss med superren basåtergivning vid alla ljudtryck.

Bättre skelett

Matrix är beteckningen på B&W:s inre kabinett. Skelettet som det yttre är byggt på. I sin senaste upplaga har sammanflätade paneler använts för att förstärka väggarna åt alla håll, och på så sätt minimera resonanser. Panelerna är förstärkta med aluminiumstag på viktiga belastningspunkter. B&W anser att den nya D4-serien har den bästa Matrix-sammansättningen hittills. Efter att ha hört 801 D4 tvivlar jag inte en sekund på det.

Delningsfilter

Till sist har delningsfiltren uppgraderats sedan sist. Kondensatorerna är skräddarsydda för B&W av tyska Mundorf, som kanske är världens mest kända tillverkare av delningsfilterkomponenter. I 803 D4 används, precis som i syskonen, en kombination av guld, silver och olja för att åstadkomma önskade egenskaper.

Delningsfiltret är placerat på insidan av högtalarens baksida, på en stor kylfläns av aluminium. Dels för att skydda mot vibrationer och dels för att det ger delningsfiltret samma temperatur nästan oberoende av hur hårt man pressar högtalaren. Detta ska drastiskt minska förvrängningen i filterkomponenterna. Designen ger också mer utrymme, så att komponenterna kan placeras längre isär för att minimera påverkan mellan elektriska fält.

Placering

Att få de största 801 D4:orna på rätt plats i testrummet var ett tvåmannajobb, men de lite mer kompakta 803:orna gick bra på egen hand. Med god hjälp av en liten kärra. När kartongerna stod på golvet i testrummet gick det lätt att packa upp högtalarna.

Förpackningen består av många hopvikta delar som enkelt plockas bort tills högtalaren står kvar ensam. En kil i lådan klickas fast och bildar en ramp, som högtalaren kan rullas ner på.

 

Se dette innlegget på Instagram

 

Et innlegg delt av Lyd & Bilde (@lydogbilde)

Sedan kan de rullas på plats på de inbyggda hjulen i botten. Fast jag skulle nog vara försiktig med att göra det på ett parkettgolv. 62 kilo är en hel del.

När man har hittat den bästa platsen kan man ta bort magneterna som täcker piggarna (spikes) på undersidan och skruva ner piggarna tills de ger ordentligt stöd mot golvet. Verktygen som behövs för jobbet ingår.

Minnen från storebror

När jag testade 801 D4 fick jag ett par riktiga aha-upplevelser. Inte bara för att det lät fantastiskt, utan över hur mycket man kan dra ljudet åt olika håll rent klangmässigt. Den är nämligen så ärlig och färglös, och har en upplösning som är snudd på total, att man verkligen hör skillnaden mellan olika förstärkare och annan elektronik.

Med Devialet Expert 250 Pro blev ljudet så luftigt och vackert att jag blev alldeles fuktig i ögonvrån. Med Rotel Michi X5 förvandlades högtalarna däremot till hårtslående rivningskulor som hotade att rasera hela rummet! Jag måste säga att jag personligen föll väldigt hårt för det sättet att spela musik, speciellt med elektronisk musik på spellistan. Men även klassisk musik, med tunga pukor och stora tubor. Å andra sidan är rymden som Devialet-förstärkaren skapar med klassisk musik helt enkelt en drömvärld som öppnar sig.

Poängen är att högtalarna kan dras åt det håll man vill. De är med på allt!

Hög magifaktor med B&W 803 D4

Mycket av det här kan sägas även om lillebror 803 D4. Ljudsignaturen – eller kanske snarare avsaknaden av en sådan – är densamma och med Devialet-förstärkaren och musik från Roon får jag samma känsla av magi. Håren på armarna reser sig, ögonvrån blir fuktig igen och jag drömmer om att få stanna kvar i rummet för evigt.

John Williams Harry’s Wonders World, känd från Harry Potter-serien och framförd av Berliner Filharmonikerna, låter nästan också som rent trolleri. Där högtalarna har ett stadigt grepp om trollstaven. Blåsarna och stråkarna går upp i en större enhet, i ett gigantiskt rum som försvinner bortåt mot horisonten och även sträcker sig utåt – långt bortom högtalarnas fysiska placering.

Stabil bas

Högtalarna har en bergfast basåtergivning – när de placeras på rätt avstånd på väggarna, märk väl. För även om de är enklare att ha med att göra än de största 801 D4 så går de trots allt ända ner till 19 Hz med en linjaritet på –3 dB. De sjunker inte med 6 dB förrän de har nått 16 Hz. Det underlättar också att de har samma känslighet på 90 dB och impedans på 3–8 ohm som storebröderna, det betyder att man kan använda samma förstärkare med båda.

Kontrabasen i Esperanza Spaldings Formwela 10 låter fenomenalt, med ett läckert rasslande från strängarna mot den bandlösa halsen. Basregistret uppfattas som ett litet snäpp rundare än med 801 D4. Inte det minsta luddigt, bara aningen mjukare, inbillar jag mig.

Vad jag märker är att även om basen går väldigt djupt och bildar ett stadigt fundament så är den inte lika dundrande slagkraftig som 10-tummarna i storebror 801 D4. Inte ens när man spelar på normal ljudnivå.

Förstärkarbyte

Det hjälper en hel del att byta till ovan nämnda Michi X5. Som lämnar 2 x 350 watt i 8 ohm. Då svänger det om högtalarna och People Disappear Here med Halsey, producerad av Trent Reznor, sparkar ifrån sig ordentligt. Basen slår hårt och bestämt och även om energin i basen rullar av lite högre upp än i storebröderna så låter det här riktigt tufft.

Mycket bättre än sin föregångare

Mitt största klagomål på föregångaren 803 D3 var att den var lite försiktig. Särskilt i basen, som aldrig blev tillräckligt fysisk för min smak, med tanke på det relativt stora fotavtrycket högtalarna tar i vardagsrummet.

D4-versionen är mycket bättre, dynamiken i basen är en helt annan. Och i hela frekvensregistret. Den senaste versionen är mer levande, mer engagerande. Mycket mer underhållande. Och röster framträder som om de är utskurna med laser i tomma luften. Inga förvrängningar eller färgningar, bara bra ljud. Underbart.

Ännu tuffare med subwoofer?

Sen ska det helt klart påpekas att det extra som 801 D4 ger i form av storhet, fundament och råhet är något man betalar väldigt mycket för. Du kan till exempel kosta på dig ett highend-subwoofers som B&W DB2D och ändå komma undan med mycket mindre än vad du måste betala för 801 D4. Jag vågar inte tänka på hur mycket lillebror och subbarna skulle ha skakat om storebror!

Fördelen med 803 D4 är just att den är så linjär och neutral att man kan använda den som den är, men den är också en fantastisk utgångspunkt för en subwoofer. Med en sömlös övergång där de två inte inkräktar på varandra i samma frekvensområde. Det står definitivt på min önskelista att få höra 803 D4 tillsammans med en subwoofer – eller två.

Konkurrenter

803 D4 befinner sig i en prisklass där det finns väldigt mycket bra. Du har till exempel Vivid Audio Kaya 90, som faktiskt använder många snarlika akustiska principer som B&W 800-serien och som också har försvinnande låg förvrängning. Kaya 90 är om möjligt ännu mer uppsluppna i mellanregistret, med ett ännu mer finslipat centrum i ljudbilden. Däremot har de inte samma djupbas.

KEF Reference 5 Meta är en självskriven kandidat, som definitivt bör provlyssnas. Ungefär samma vikt som 803 D4, men med ett mer standardiserat och fyrkantigt utseende. KEF-högtalarna drämmer till med knytnävarna för varje trumslag och har en mer energisk och aggressiv spelstil, men ändå med superfokus och vacker upplösning. Inte heller de har riktigt samma djupbas som B&W, men fysik är något de verkligen kan.

Sen får vi inte glömma Audiovector R6 Arreté. Fantastiska de också, med väldigt många av B&W:s kvaliteter, fast på ett lite annorlunda sätt. De behöver till exempel inte lika mycket kraft för att vakna till liv. Men 803 D4 är ännu mer homogena.

Dynaudio Confidence 50 är också en högtalare som är lätt att älska och som gör ”allting rätt”. Men där behöver du mycket förstärkarkraft, och kanske ännu mer plats för att få ljudet optimalt.

Slutsats

Efter att ha hört Bowers & Wilkins flaggskepp 801 D4 bara några veckor tidigare fruktade jag att det skulle kännas som en riktig besvikelse med lillebror 803 D4. Men det är bara att glömma direkt, för upplevelsen av ljud och musik är i stort sett densamma. Man hör det särskilt på sångröster och akustiska instrument, där allting låter fokuserat och dynamiskt – och inte minst luftigt.

Basen slår inte riktigt lika hårt, men den släpps lös i högre grad än hos föregångaren 803 D3 och det kan bli väldigt brutalt när 803 D4 får tillräckligt med krut att vältra sig med. Tonerna är djupa och läckra och man får en känsla av att man lyssnar på en helt komplett högtalare. På alla sätt.

Priserna har gått upp med D4-serien, men det har ljudkvaliteten också. Mästerligt!