: Bang & Olufsen BeoLab 90

18 högtalarelement, 18 D/A-omvandlare, 8 200 watt förstärkarkraft, 65 kilo ren aluminium och totalvikt 137 kilo per högtalare är vad BeoLab 90 handlar om. Detta är Bang & Olufsens mest ambitiösa högtalarkonstruktion någonsin. Man kan nästan beskylla den danska tillverkaren för att lida av storhetsvansinne – fast om målet är att bryta igenom ljudvallen och tänja på fysikens lagar så krävs det att man tänker i nya banor – och stort!
Den bastanta högtalaren är resultatet av mer än sju års forskning och utveckling, och bygger på ett par tämligen banbrytande idéer som inte ”vem som helst” hade lyckats förverkliga. Bang & Olufsens ingenjörer, som annars är vana vid att klämma ut bra ljud ur smala, designade konstruktioner, har fått fria händer att utveckla en ny referenshögtalare som saknar motstycke.
Resultatet är helt olikt allt annat vi har sett eller hört, och kostar också en förmögenhet. När det står 660 000 kronor på prislappen så får du vara väldigt förmögen – eller åtminstone villig att vänta med att byta upp dig till den senaste Teslan – för att ha råd med investeringen. Å andra sidan får du allt som behövs av inbyggda förstärkare, elektronik – och förhoppningsvis hjälp med att bära – på köpet.

 

Kompromisslös högtalare
Ljud & Bild fick höra prototyperna av BeoLab 90 redan 2015. De befann sig då i sista fasen innan produktion och saknade lite finputsning både kosmetiskt och ljudmässigt. Men redan då var det uppenbart att det skulle bli en högtalare utöver det vanliga. Nu har vi fått leka med den färdiga versionen i ett par veckor och vi måste erkänna att vi är våldsamt imponerade – för att inte säga chockskadade!
De flesta av oss tänker nog på Bang & Olufsens högtalare som stilrena och prydliga konstruktioner. De är små, nätta och tar inte överhanden i vardagsrummet. Ljudet är också av det civiliserade slaget, fint för myslyssning på normala volymer. BeoLab 90 är något helt annat: det här är ett monster som kan göra musiklyssningen till en nervpirrande upplevelse.

Controlled directivity: Kontrollerad spridning
I jakten på himmelskt ljud hemma i vardagsrummet är samspelet mellan högtalare och lyssningsrum oerhört viktigt. Ljudet vi hör är en kombination av direkt ljud från högtalaren och återklang från omgivningen, och för mycket efterklang kan färga ljudet och fördärva ljudupplevelsen.
Tidigare Bang & Olufsen-konstruktioner har försökt kontrollera spridningen av ljud med hjälp av akustiska linser (Acoustic Lens) – de finurliga diskanterna du hittar på toppen av högtalare som BeoLab 18, eller på instrumentbrädan på en Audio A8. Den gamla toppmodellen BeoLab 5 har en spridningslins till både diskant och mellanregister.

I BeoLab 90 har B&O tagit tankegångarna till en ny nivå. Här används i stället själva högtalarelementen för att kontrollera spridningen! Under segelduken döljer det sig en Frankenstein-artad högtalare, med små och stora högtalarelement som pekar åt alla håll. Hela 7 diskanter, 7 mellanregister och 4 baselement ger tillsammans 360-graders kontroll över ljudet. Varje element matas med en skräddarsydd, DSP-korrigerad ljudsignal.
Hela konstruktionen är otroligt fascinerande: en uppsättning element spelar direkt mot dig, samtidigt som de andra jobbar för högvarv med att släcka ut eller förstärka ljudet åt andra håll för att på så sätt minimera rummets påverkan. Det är ett konststycke som kräver massiva krafter, i synnerhet när högtalarna ska kunna spela öronbedövande högt med bas ner till 20 Hz …

Konstruktion
Bilderna och specifikationerna ljuger inte: BeoLab 90 är en STOR högtalare. Var och en väger nästan 140 kilo och runt hälften av det ligger i själva kabinettet som huserar förstärkare och baselement. Det är gjort av aluminium och så komplicerat att B&O var tvungna att lämna fabriken för att göra det, hos ett gjuteri som i vanliga fall levererar delar till bilindustrin. Det går åt ungefär 65 kilo aluminium per högtalare och det kan man känna när man knackar på dem på sidan: här finns absolut ingenting som ger efter eller några resonanser i kabinettväggarna.

BeoLab 90 kan tryggt sägas ha ett av världens mest avancerade bas-system, med sammanlagt fyra baselement per högtalare. Den frontmonterade 10-tummaren spelar huvudrollen, medan tre 8-tummare, monterade på baksidan och 45 grader ut mot sidan, bidrar till att kompensera för rummets påverkan genom att absorbera eller förstärka olika frekvenser. Varje baselement har en egen förstärkarkanal med egen DSP och rumskorrektion.
Huvudet på toppen av högtalaren innehåller hela sju diskanter och lika många mellanregister, som spelar både framåt och ut mot sidorna. De frontmonterade elementen spelar rakt mot lyssningsplatsen medan de sidomonterade bidrar till att reducera effekten av reflekterat ljud.

 

8 200 watt?!
Att driva 18 högtalarelement kräver naturligtvis en hel del av förstärkare och strömförsörjning. B&O har stoppat i sammanlagt 8 200 watt effekt per högtalare! Det är visserligen den totala effekten från förstärkarna i 4 ohm, och det är förmodligen inte särskilt sannolikt att allt kan lämnas på samma gång. Allt kan inte heller omsättas i hörbart ljud: runt 2/3 av effekten går nämligen åt för att driva elementen som ska släcka ut ljud från omgivningen. Typisk effektförbrukning per BeoLab 90 ligger i normala fall runt 150–250 watt kontinuerligt, men de drar betydligt mer i topparna.

 

– Watt har mest med marknadsföring att göra och är egentligen fullståndigt ointressant för oss som bygger högtalare, berättar Geoff Martin, en av de ansvariga för utvecklingen av BeoLab 90.

– Vi pratar mycket hellre om volt och ampere. Hur långt kan vi pressa högtalarelementen och hur länge kan vi göra det innan vi får slut på ström? Det är sådant som är viktigt, och eftersom vi känner till alla parametrar så kan vi träffa mycket mer exakt än vad som är möjligt med en passiv högtalare.

– Strömförsörjningen kan dra det maximala av vad som är tillåtet i elnäten runtom i världen, inom en viss marginal. Risken finns absolut att det går en propp, särskilt i Japan där de bara använder 100 volt, säger Geoff med ett leende.

 

Installation
För att få hem de här 140 kilo tunga och kostsamma kolosserna måste man helt klart alliera sig med återförsäljaren eller hyra in ett par kompetenta pianoflyttare. BeoLab 90 levereras på var sin pall och har särskilda fästen för bärselar. Det krävs tre starka karlar för att lyfta dem på ett säkert sätt och därefter har B&O utvecklat en speciell liten vagn som används för att ställa högtalarna på exakt rätt ställe på golvet. Det kan vara smart att tänka igenom placeringen, för när de väl står på golvet går de inte rubba ur fläcken!
BeoLab 90 är tunga att placera rent fysiskt, men fintrimningen är inte lika kritisk som med andra stora högtalare. Det är då den avancerade elektroniken kommer in i bilden. Varje högtalare har lika mycket processorkraft som marknadens mest avancerade bilstereo- och surroundsystem.
Enligt Geoff Martin vore det fel att betrakta BeoLab 90 som en trevägshögtalare med diskant, mellanregister och diskant:
– Den är mer som en 18-vägshögtalare, eftersom varje element tar emot sin egen dedikerade ljudsignal.

När högtalarna är placerade där man vill ha dem är det dags för mätning och rumskorrektion. Konceptet med BeoLab 90 har alltså varit att konstruera en högtalare som ger mindre reflekterat ljud på lyssningsplatsen. Ett av tricken som används för att åstadkomma detta kallas för multikanals rumskorrektion. Frekvensresponsen mäts på olika platser i rummet och kompenseras för i varje högtalare. Skillnaden är att varje högtalare inte bara korrigerar sitt eget ljud, även ljudet från den andra högtalaren finns med i beräkningen. På så sätt hjälper de varandra att kontrollera rummets påverkan.
Förutom högtalarna lånade B&O ut en BeoVision 11-TV som ljudkälla och kontrollcentral till anläggningen, men egentligen kan man helt fritt välja vilken ljudkälla som helst. BeoLab 90 har både digitala (koaxial, optisk) och analoga (RCA, XLR och B&O Powerlink) ingångar, plus trådlös WISA-anslutning, och går att styra med en app eller fjärrkontroll. I testperioden har vi förutom BeoVision 11 använt Sonos Connect, Linn Akurate DSM och Hegel HD30 som analoga ljudkällor.

 

Ljudkvalitet
BeoLab 90 är så sofistikerade att du nästan måste ha en doktorsgrad i akustik för att begripa hur de fungerar. Det sitter till exempel hela 45 temperatursensorer på olika ställen i högtalaren som rapporterar till DSP-hjärnan så att den kan kompensera för om ett element blir varmare än de övriga …
Lyckligtvis behöver du inte vara lika kompetent för att höra och uppskatta hur bra de låter. Och det är ju trots allt det viktigaste!
Vi sätter fart på spellistan och första intrycket är att BeoLab 90 är en högtalare som absolut hör hemma i highend-klassen rent klangmässigt. Den är en äkta fullregisterhögtalare, med otroligt stor dynamisk kontrast hela vägen från ljusaste diskant ner till djupaste bas.
Den största skillnaden mellan BeoLab 90 och highend-högtalare från Focal, B&W och andra ligger i den holografiska upplevelsen och hur ljudbilden målas upp. Den fysiska placeringen av instrumenten är extremt precis och det går nästan att ta på musikerna. Jag spelar Robyns ”Eclipse” och har aldrig hört henne lika närvarande förut. Man hör med en gång att mycket av ”bruset” från lyssningsrummet har filtrerats bort så att musiken framträder tydligare.
Det skiljer visserligen mycket från inspelning till inspelning: en del låter tunna som streck medan andra har en tredimensionell ljudbild som fyller hela vardagsrummet. Högtalarna spelar helt enkelt bara det som finns i inspelningen och avslöjar snabbt om ljudteknikerna visste vad de gjorde eller inte. De är väldigt precisa i förmedlingen av storlek, placering och djup. De har också ett sömlöst stereoperspektiv som jag inte har hört maken till från någon annan högtalare. Till och med holografiska mästare som KEF Blade får se sig besegrade.

Problemet med sådana här stora fullregisterhögtalare är att de kan vara ganska så svåra att ”tämja” i ett vanligt rum. Rummets mått påverkar framför allt basljuden och dess långa våglängder. I BeoLab 90:s fall är det enkelt att höra att B&O har lyckats få bort många av dessa nackdelar. Här finns noll tendenser till färgning eller resonanser från kabinettet, och inte heller några påfallande ojämnheter i frekvensgången, trots att vi har ställt högtalarna i ett helt vanlig vardagsrum med alla de akustiska utmaningar som det medför.

Basen är vansinnigt bra. BeoLab 90 har en Mike Tyson-aktig punch hela vägen från översta mellanbasen och ända ner till de djupaste jordbävningsfrekvenserna. Deadmau5:s tunga bas i ”Seeya” och ”Strobe” har aldrig låtit bättre. Samma sak gäller den suggestiva basgitarren i Daft Punks ”Beyond” från Random Access Memories-albumet. En så potent bas brukar ofta medföra massor av problem med stående vågor och utfasningar. Men det har alltså rumskorrektionen lyckats jämna ut i väldig stor utsträckning. Det låter bättre än jag någonsin hade vågat drömma om i mitt nästan kvadratiska vardagsrum. Riktig drömbas!
Jag kan också inflika att signal/brus-förhållandet verkar vara mycket bra. Till och med när jag har öronen alldeles intill högtalarna är det knäpptyst när de inte spelar. Å andra sidan rekommenderar jag ett säkerhetsavstånd på minst 3 meter när Straus ”Also sprach Zarathustra” från 2001: En rymdodyssé spelas.
Alla de nämnda egenskaperna gör BeoLab 90 till en perfekt högtalare att upptäcka ny musik med. Om du tillhör typen som bara lyssnar på 10–12 fasta CD- eller LP-skivor om och om igen så får du knappast full glädje av dem. Under testets gång har jag lyssnat mycket på (för mig) totalt okända artister som spelat allt från hip-hop och R&B till akustiskt, klassiskt och jazz. Den gemensamma nämnare för dem alla är att BeoLab 90 håller väldigt lite tillbaka. De serverar musiken direkt och utan smink, men det låter aldrig tråkigt.

Beam Width Control
I BeoLab 90 introduceras även nya koncept som Beam Width Control och Beam Direction Control, där man själv väljer hur bred spridningen ska vara och inte minst optimerar ljudet på olika lyssningsplatser. Detta görs med hjälp av en mätmikrofon och kan därefter styras med hjälp av en fjärrkontroll eller en särskild BeoLab 90-app. Beam Direction Control är fortfarande under utveckling, under testet kunde vi därför bara utvärdera Beam Width Control.
Skillnaden mellan Narrow (45 grader), Wide (180 grader) och Omni (360 grader) är ganska så uppenbar: Narrow ger en väldigt snäv spridning som passar bäst i ”sweet spot”. Man hör tydligt att ljudet är väldigt koncentrerat, med påfallande liten efterklang. I en del fall kunde man nästan inte höra någon efterklang över huvud taget, ungefär som när man lyssnar i ett alltför dämpat rum. Men när man är ensam och verkligen vill finlyssna så är detta den mest exakta inställningen.
I många fall föredrog vi ändå Wide. Med den kunde vi flytta på oss till andra lyssningsplatser utan att ljudbilden tappade fokus. Vi tyckte också att klangen blev lite livligare och varmare. Helt klart den bästa inställningen när man har vänner bredvid sig i soffan.
Omni-inställningen är avsedd som ett slags party-läge med 360-graders spridning. Jag kan helt klart tänka mig att den fungerar bra i större utrymmen, där högtalarna står mer fritt. I mitt relativt lilla (32 kvadratmeter) vardagsrum, med högtalarna ställda tätt intill bakväggen, lät det däremot ganska rörigt.

Slutsats
Ljudet från BeoLab 90 är svårt att förklara, det måste egentligen upplevas. Personligen har jag aldrig hört en mer levande återgivning av musiken, och flera vänner som varit på besök reagerade genom att nypa sig i armen eller fälla en tår när de hörde en inspelning de kunde utantill – eller rättare sagt: trodde att de kunde utantill.
BeoLab 90 har inte bara dynamiken hos en konsertanläggning och en mäktig basåtergivning ”to die for”, de har holografin och djupperspektivet hos de bästa minimonitorerna, vilket bara det är en sällsynt kombination. Sättet på vilket de spelar ihop med lyssningsrummet, oavsett om man bor i ett palats eller i en liten garderob, är också otroligt imponerande.
För att vara en så stor högtalare måste BeoLab 90 sägas fungera exceptionellt bra i min lilla lägenhet. Man hör ingen typisk obalans eller ojämnhet, inte ens när man spelar dånande högt. Ändå önskar jag att jag haft ett ännu större vardagsrum så att högtalarna fick breda ut sig ännu mer! Fast något säger mig att detta knappast är något problem för den typiska B&O-kundgruppen …
BeoLab 90 är helt enkelt rena styrkedemonstrationen, en högtalare som absolut bidrar till att sätta Bang & Olufsen på kartan för highend-hifi. Priset tillhör visserligen kategorin ”om du måste fråga …”, men är inte nödvändigtvis dyrt med tanke på de prestanda man får. Ändå måste vi hoppas att B&O låter tekniken i BeoLab 90 materialisera sig i en lite mer kompakt och mindre kostsam version. I så fall kan de sätta upp mig på listan över spekulanter!