test: Bang & Olufsen BeoLab 50

Bang & Olufsen är kanske mest kända för sina luxuösa musikanläggningar och smala designhögtalare, men de klarar också av att bygga ljud i den verkliga finsmakarklassen. Det fick vi erfara 2016 när vi testade deras största flagg­skepp, BeoLab 90. De massiva 140-kiloshögtalarna lät nästan utomjordiskt bra, men prislappen var också därefter: smått stratosfärisk.

Vi hoppades därför att B&O skulle använda sig av spjutspetstekniken från BeoLab 90 och göra den tillgänglig i en något billigare och mer kompakt och prisvärd version längre fram. Och nu är den alltså här: BeoLab 50!

Jämfört med de bastanta 90:erna är BeoLab 50 betydligt mer kompakta. De har mycket färre högtalarelement (7 stycken i stället för 18) och kan inte heller skryta med lika mycket förstärkareffekt (2 100 watt jämfört med helgalna 8 000). Däremot är den övriga ljuddelen med digital signalbehandling, aktiva delningsfilter och rumskorrektion helt identisk med de storebröderna. Och priset? Tja, det motsvarar fortfarande en ny bil – fast en Volkswagen Passat i stället för en Volvo XC90 T8. Med andra ord har du pengar över till att köpa exempelvis Bang & Olufsens superläckra OLED-TV …

Kontrollerad ljudspridare

När stereoljud är som bäst är det riktigt magiskt. Det kan ge oss den fantastiska illusionen att musikerna står mitt framför oss och spelar, eller förvandla vardagsrummet till en komplett konsertsal. Men vägen till drömljud har flera fallgropar, och många av dem har med själva lyssningsrummet att göra.

Ljudet vi hör är en kombination av direkt ljud från ljudkällan och efterklang från omgivningen. Hårda och kala ytor som trä, gips, glas och betong reflekterar ofta mer ljud än de absorberar och kan ge ljudet en vass och grov karaktär. Resultat: musiken kommer överallt och ingenstans ifrån samtidigt, och illusionen går förlorad i en kakofoni av efterklang.

Bang & Olufsens nya högtalare åtgärdar precis det här. De ska mildra rummets negativa inverkan, så att du hör mer av ljudet du verkligen vill höra. Genom att koncentrera ljudet mer direkt mot lyssningsplatsen, ungefär som en strålkastare för ljud, reduceras efterklangen från sidoväggarna. Det är lockande att kalla BeoLab 50 för högtalare med inbyggd brusreduktion!

Design

BeoLab 50 har ett klassiskt B&O-uttryck som är svårt att ta miste på. Det blankpolerade skalet av aluminium, trälameller av ek och den karaktäristiska Acoustic Lens-diskanten på toppen får 50:orna att likna en mer muskulös version av superslanka BeoLab 18.

På insidan har B&O lyckades klämma in tre 10-tums baselement, lika många 4-tums mellanregister, en diskant, 2100 watts förstärkarkraft och massor av digital signalbehandling. Allt i en läcker och välsvarvad pelare som inte tar upp mer golvyta än en blomkruka.

 

En så tättpackad konstruktion kräver speciella material. Till en enda BeoLab 90 går det åt hela 65 kilo aluminium men i BeoLab 50 har B&O nöjt sig med plast i skelettet. Somliga rynkar säkert på näsan åt det, men något liknande hade helt enkelt inte gått att åstadkomma med vanligt trä eller MDF. Och så är det ju inte Lego-plast vi snackar om heller, utan en komposit som är framtagen speciellt för akustiska ändamål.

Utförandet är galet läckert. Bang & Olufsen har som vanligt känsla för detaljer och har gjort BeoLab 50 till ett angenämt blickfång. Det enda som sänker intrycket för vår del är det stora glappet mellan aluminiumfrontarna på framsidan. Det har säkert några praktiska fördelar, men förstör samtidigt illusionen att hela högtalaren är gjord av ett stycke aluminium.

Helaktiva högtalare med rumskorrektion

Eftersom högtalarna har all förstärkning och ljudbehandling (inklusive volymkontroll) inbyggt så kan man egentligen koppla dem till vilken ljudkälla som helst. Men det är ändå upplagt för att BeoLab 50 ska fungera bäst i en B&O-anläggning, gärna med en passande BeoVision-TV. Under testperioden har vi använt dem med B&O:s nya OLED-TV, BeoVision Eclipse 55, som kan skicka ljudsignaler till BeoLab 50 trådlöst eller med kabel.

Vi valde att testa 50-modellen på samma ställe som 90-modellen, tätt intill väggen i ett helt vanligt vardagsrum på ungefär 32 kvadratmeter, fullt av akustiska utmaningar som parkett, gipsväggar, fönster och ogynnsamma rumsdimensioner. Och där det behövdes tre starka personer för att lyfta in BeoLab 90 så räckte det med en eller två och en pallyftare för BeoLab 50. Och det var dessutom mycket enklare att hitta rätt placering.

För att vara så sofistikerade högtalare är BeoLab 50 förvånansvärt enkla att installera. Så snart de är placerade på önskad plats är det bara att leta fram den medföljande mät­mikrofonen och sätta den på lyssningsplatsen. Man måste däremot se till att vara tyst som en mus, eftersom varje form av bakgrundsbrus kan störa mätningarna!

Högtalarna mäter på flera platser och bildar en akustisk bild av hur rummet ser ut. Utifrån detta kan de optimera ljudet både i ”sweet spot” och på andra lyssningsplatser. Allt styrs via Bang & Olufsen-appen som går att ladda ner till Android och iPhone.

Beam Width Control: Kraft och kontroll

BeoLab 50 har justerbar spridning – eller så kallad Beam Width Control. Du kan välja mellan lyssningslägena Narrow Mode (45 grader) och Wide (180 grader) beroende på om du lyssnar själv eller i en mer social miljö. BeoLab 50 klarar däremot inte 360-graders ”Omni”-ljud eller Beam Direction Control (som koncentrerar ljudet mot en viss punkt) som BeoLab 90 gör. Den digitala signalkedjan, rumskompensationen och DSP:n (själva ”hjärnan”) är annars likadan i de två BeoLab-modellerna.

Ljudkvalitet

BeoLab 90 är med god marginal de grymmaste högtalarna jag har hört hemma i mitt eget vardagsrum – eller någon annanstans för den delen. De har en speciell förmåga att suga in dig i musiken och få dig att glömma tid och rum. Närvaron är påtaglig, med en 3D-aktig ljudbild som tycks vara opåverkad av dålig akustik.

254 000-kronorsfrågan måste därför bli: Hur mycket av den här känslan har B&O lyckats bevara i en högtalare för gott och väl mindre än halva priset? Inte så lite, skulle jag vilja säga. Även om BeoLab 50 är betydligt mindre än BeoLab 90 så spelar de minst lika stort på många sätt.

Det första vi kan konstatera är att vi har med en äkta fullregisterhögtalare att göra. Den djupa synthbasen i Boz Scaggs Thanks To You avslöjar att B&O:erna kan spela subsoniska frekvenser så att det formligen skakar i väggar och golv. Och det är ingen slapp, mjuk eller oexakt bas vi pratar om. Tvärtom är den rapp och bestämd, med ett våldsamt tryck när det verkligen gäller. Du kommer garanterat inte att sakna någon subwoofer när du har de här hemma, det kan du vara säker på.

Vi tyckte faktiskt att basen kunde vara kraftfull i överkant ibland. I en del tunga raplåtar, som Futures Mask Off, tryckte basen till så hårt att tygfrontarna vibrerade i takt! B&O försäkrade oss dock att den lite lösa grillen på våra tidiga testexemplar hade fixats under produktionen.

Det är ingen tvekan om att B&O-högtalarna har massiva kraftresurser. Jag spelade The Weeknds I Feel It Coming på hamrande hög volym utan att de gav ifrån sig en antydan till förvrängning eller stress. Uppe i mellanregistret är det tydligt att högtalarna har lyckats bevara den klockrena och ofärgade återgivningen vi minns från BeoLab 90. Djupa mansröster är snustorra och de sötaktiga kvinnorösterna smeker hörselgångarna.

Men det bästa är hur ljudbilden tar form. Jag plockade fram en bra inspelning, Rachelle Ferrells Individuality: Can I Be Me, och hennes röst fick en enorm närvaro som jag knappt hört på maken till sedan jag hade BeoLab 90 på besök. Adrenalinnivån steg och nackhåren reste sig. Nyp mig i armen, så bra det låter!

Ett område där BeoLab 50 inte imponerar lika mycket på är diskanten. I mitt lyssningsrum lät inte diskanten lika finslipad och kristallklar som 90:orna, och var inte heller riktigt i klass med Focals berylliumdiskanter eller B&W:s exotiska diamantdomer när det gäller upplösning och luftighet.

Från Wide till Narrow

BeoLab 90 använder sammanlagt sju (!) Scanspeak-diskanter av ädlaste slag för att kontrollera ljudet i alla riktningar, men 50-modellen får nöja sig med en enda som är monterad i en Acoustic Lens-spridningslins. Den påminner mycket om den som sitter i BeoLab 18 och BeoLab 20, fast är större och utrustad med motordrivna spjäll som smalnar av spridningen mekaniskt från 180 till ca 45 grader.

 

När vi byter från brett till smalt lyssningsläge krymper diskantlinsen spridningen, samtidigt som både mellanregistren och basarna anpassar sig så att de ger ett optimalt ljud i ”sweet spot”. Ändå får jag inte riktigt samma stora wow-känsla som jag fick med BeoLab 90. Visst, ljudet blir stramare, torrare och mer fokuserat, men känslan av att sitta i ett (alltför) livligt rum finns fortfarande på plats. Åtminstone jämfört med 90-modellen där Narrow Mode lät som att sitta i en perfekt dämpad studiolokal …!

Det bör nämnas att jag också har fått höra vad BeoLab 50 är kapabla till i ett mer optimalt rum, där akustiken är lite mindre livlig. Där fungerar Narrow Mode mycket bättre, och familjelikheterna är ännu tydligare. Min uppfattning är alltså att 50-modellen inte har samma överlägsna kontroll över rumsakustiken som 90-modellen har tack vare sin överlägsna eldkraft. Men så länge man är villig att jobba lite med rummet, dra in ett par tjocka mattor och kanske en akustikplatta eller två för att få lite hjälp med efterklangen, så kan man faktiskt komma mycket nära storebrors ljud.

Konkurrenter

250 000 kronor är utan tvekan mycket pengar att betala för ett par högtalare, men kan det ändå vara ett bra köp? Prisklassen som BeoLab 50 befinner sig i är full av briljanta högtalare, men det är få av dem som kan skryta med inbyggda förstärkare, elektronik och rumskorrektion av samma kvalitet. Det skotska high­end-märket Linn har visserligen sitt Akurate-system med aktiva golvhögtalare, Exakt-rumskorrektion och digital DS-musik­spelare för ungefär 350 000 kronor. Det motsvarar vad du måste betala för BeoLab 50 plus en 65-tums BeoVision Eclipse! Värt att ha i åtanke.

Slutsats

Att lyssna på BeoLab 90 var nästan en utomjordisk upplevelse. Med BeoLab 50 är vi nere på jorden igen, men det är fortfarande en tvättäkta highend-högtalare vi pratar om. B&O har lyckats klämma in mycket av spjutspetstekniken från flaggskeppet i ett mer kompakt, visuellt läckert paket. BeoLab 50 kan inte tänja på fysikens lagar i lika stor utsträckning, men de kommer farligt nära sina storebröder på många områden, framför allt när det gäller ljudtryck och bas. Sammantaget är detta en av B&O:s bästa högtalare någonsin, och en värdig arvinge till BeoLab 5.

Bang & Olufsen