TEST: Audiovector R6 Arreté

Om du frågar Geir vilken han skulle vilja köpa själv, av alla de högtalare han testat, så skulle Audiovector SR6 Avantgarde Arreté V2.0 stå högt på listan. Ändå skulle han förmodligen till slut välja den nyare och mindre R3 Arreté, som för halva priset är mer överkomlig och som dessutom har en mer välbalanserad bas och en ännu mer helgjuten ljudbild. Den är bara inte lika kraftfull, eller går lika djupt i basen, som sitt numera utgångna större syskon.

Fast det är klart, om du har ett väldigt stort rum att fylla med ljud, eller om du letar efter en gigantisk vägg av ljud som kräver något större än R3 Arreté, så behövs det kraftigare doningar. Därför har Audiovector återigen plockat fram måttbandet, miniräknaren, Ohms lag och Maxwells ekvationer för att skapa ännu mer magi än någonsin av 6-modellen.

Men det finns en väsentlig skillnad mellan nya R6 Arreté och gamla SR6 Avantgarde Arreté. För där SR6 var en uppskalad version av den billigare SR3 så bör man betrakta R6 som en nedskalad version av flaggskeppen R8 och R11. Båda med Arreté som efternamn, märk väl. Det är en viktig detalj, som betyder att ännu större resurser har satsats på att fullända dem in i minsta detalj. Det gör också R6 Arreté en hel del dyrare än sina redan kostsamma föregångare. 295 000 kronor tar lite tid att spara ihop …

– Vi använder vår SEC- och LCC-teknik här också, men även vårt Freedom-koncept som vi introducerade i R8 och som även finns till den mindre R3 och R1 Arreté, säger Ole Klifoth, Audiovectors grundare.

Kabinett med hög densitet

Efterträdaren till SR6 är den femte generationen i serien och även om kabinettets form liknar den utgående modellens så har det nya HDF-kabinettets utformning förbättrats ytterligare.

– Efter R3 och R8 trodde vi att vi hade tillräckligt med ny kunskap för att förbättra 6-serien också, och det är uppenbart att R6-serien har kommit lite längre rent tekniskt, men även ljudmässigt, hoppas vi åtminstone.

Kabinetten är tillverkade i Kina men högtalarna sätts ihop hos Audiovector i Danmark, med element tillverkade efter specifikationer från Audiovector, levererade av ScanSpeak och Elac.

Den smala frontbaffeln och de böjda sidorna med den sneda bottenplattan orsakar mindre diffraktion och dämpar stående vågor bättre – Audiovector behöver därför inte använda massor av hämmande dämpning på insidan. Det räcker med ett par (Nano Pore-)mattor på insidan.

Audiovector kallar det LCC (Low Compression Concept), där tanken är att minimalt med inre dämpmaterial ska förhindra att även musikglädjen dämpas.

– Tanken med LCC är att se till att det inte finns några begränsningar som hindrar ljudet från att nå fram till lyssnaren. Tillsammans med vårt Soundstage Enhancement Concept försöker vi öppna upp ljudbilden, som vi anser får mer djup och som också skapar low, eller rättare sagt no compression i diskanten.

Speciell banddiskant

Banddiskanten, eller Air Motion Transformern, har ett lövtunt membran med stor yta, men är veckat som ett dragspel. Allt för att få en större effektiv yta med ett mindre fotavtryck. I R6 Arreté är diskanten speciellt anpassad för högtalaren och modifierad jämfört med AMT-diskanten i R3 Arreté och R6 Avantgarde. Den har ett öppet polstycke på baksidan och sitter i en isolerad kammare som är öppen bakåt för att eliminera kompression, och den sträcker sig upp till 52 kHz.

De två baselementen med kolfibermembran på framsidan är indelade i olika områden i frekvensregistret, det översta fungerar som mellanregister mellan 350 och 3 000 Hz, medan det nedersta täcker mellan 100 och 350 Hz.

Under 100 Hz? Det finns två baselement som man inte ser. I vad som även kallas för en isobarisk konstruktion sitter två renodlade djupbaselement riktade nedåt på insidan, som spelar ut vertikalt genom en öppning i bottenplattan.

Men det är inte allt. På baksidan, i en separat kammare, sitter ett 7,5-centimeters mellanregister som skymtas genom skårorna mitt på den vertikala HDF-förstärkningen på baksidan. Elementet finns även i R8 Arreté och ger en större ljudbild med mer djup.

Vilket var klart hörbart när vi fick en möjlighet att jämföra med R6 Signature och Avantgarde, som i övrigt har samma grundkonstruktion, men inte samma element och inte det bakåtriktade mellanregistret.

Freedom

De har inte heller Arreté-modellens jordningskoncept Freedom. Som jordar mellanregister- och baselementen med en separat kabel, för att dämpa återkoppling som kan leda till förvrängning. Det kräver också ett speciellt delningsfilter som är unikt för Arreté, som är monterat på en kolfiberplatta med dämpning mellan.

Audiovector hävdar att Freedom reducerar så mycket som 50 % av förvrängningen.

Komponenterna i delningsfiltret är kryobehandlade ner till –238 grader, vilket Audiovector hävdar ger större detaljrikedom i ljudbilden. Motståndsförlusten i delningsfiltret ska vara sänkt med 50 % och i White Paper-dokumentet om R6 säger Audiovector att detta även förbättrar transientresponsen.

Förlustfri dynamik, noll komprimering och hög effektivitet är några av ledorden här. R6 Arreté är dessutom ganska så effektiv, med 91,5 dB i känslighet mätt vid 2,83 V (1 W) och 1 meter.

Fantastisk med en gång

Det är inte ofta, särskilt inte med highend-högtalare, som det låter fantastiskt direkt från första sekund högtalarna ställs upp, med ett avstånd till bakväggen baserat på ren intuition och inkopplad till en godtycklig förstärkare. Men det är precis vad som händer.

Fast det är klart, helt godtycklig kan den väl knappast kallas, vår trofasta bjässe McIntosh MA7000, med en Hegel HD30 som ansvarar för den digitala konverteringen. Men det är inte alls någon självklarhet att just den förstärkaren ska vara en bra matchning till ett par högtalare som är gjorda för att få ut det allra mesta av hastighet och upplösning i hela tonregistret. När vi pratar klangbalans är MA7000 av det varmare slaget och en aning mild i toppregistret. Och det finns definitivt förstärkare med snabbare transientrespons. Men wow ett sådan behagligt och rosenrött ljud!

R6 Arreté får fram kvaliteten som bor i ”Big Macen”. Sällan har den skinit med en större, mer övertygande ljudbild i vårt lyssningsrum på 30 kvadrat.

Och basen! Kombinationen av högtalarnas blixtsnabba baselement och förstärkarens voluminösa spelstil får rytmerna i Billie Eilishs I Didn’t Change My Number att hamras in i magen där man sitter i soffan och bara väntar på nästa slag på bastrumman. Medan Billies lågmälda röst, alldeles intill mikrofonen, presenteras ”larger than life” så att den fyller rummet.

Du sköna jord

Så vad händer när vi kopplar in Freedom-kabeln som jordar högtalarna?

Från testet av R3 Arreté kommer vi ihåg att ljudbilden blev mer punkformig i centrum och att instrument ut mot sidorna blev mer tydligare placerade. Och det är precis vad som händer här också. Det är inte våldsamt dramatiskt, och först undrade vi om det var placeboeffekten som härjade. Men sedan blev det allt tydligare att det finns något här. Som sporadisk användare av läsglasögon med låg styrka kan jag jämföra med det med att gå omkring utan glasögon länge och tro att allt är som det ska, och sedan plötsligt ta på sig glasögonen och känna hur allting faller på plats. Fast här pratar vi om ”glasögon för öronen”.

Devialet till undsättning

Även om MA7000-förstärkaren gav en riktig aha-upplevelse så är det ändå inte den vi reservationslöst skulle rekommendera till R6 Arreté. Den rollen vill vi nämligen ge en helt annan förstärkare.

För medan McIntosh målar med en lite bred pensel, med mer än ett drag av rött, så plockar Devialet Expert 250 Pro fram precisionsverktyget.

Ansluten till nätverket och med Roon på MacBook Pro som ljudkälla tar Devialet-förstärkaren bort allt småskräp från ljudbilden, som växer åt alla håll. Basen blir superbestämd med blixtsnabba start och stopp, och den går också djupare. Nackdelen, om man nu kan kalla det så, är att McIntoshs romantiska färgpalett har ersatts av en helt neutral. Som inte på något sätt sminkar sanningen. Förstärkaren skiljer mycket bättre en sopranvirveltrumma från en piccolovirvel och en fiol från altfiol. Högtalarna låter sig dirigeras med en fast hand och de växer så enormt med uppgiften att man måste höra det för att tro det.

Och om du skulle undra vad som gör en Bösendorfer-flygel annorlunda än andra flyglar så är det extra bassträngar under det normala tonregistret. Även när de inte spelas på så hjälper de till att ge en extra skön, fyllig klang till resten av flygeln, vilket förstärkaren tillsammans med Audiovector-högtalarna skoningslöst hamrar in magen på lyssnaren. Som i Tori Amos Mohammad My Friend.

 

Fixa strömmen

När vi tog emot högtalarna för test hade importören skickat med ett strömfilter av typen Isotek EVO3 Sigmas. Vi hade redan haft ett par oförklarliga, sköna upplevelser med det prisvärda Corvus-filtret, som för 8 500 kronor ger renare effekt för upp till nio komponenter.

I Corvus går alla kontakter genom samma filter, men i Sigmas har var och en av de sex kontakterna (2 x 16A och 4 x 10A) helt egna filter, som dessutom är mer påkostade än i Corvus. Men så är priset nästan fem gånger så högt: 42 0000 kronor.

Det kan verka som magi och snake oil, men renare ström ger faktiskt renare ljud. De hörbara skillnaderna med all elektronik ansluten genom filtret är lite som med Freedom-kablarna: hela tonregistret får bättre fasrespons och därför markant bättre stereoperspektiv. Röster i mitten blir ännu bättre centrerade och ljudbilden i allmänhet blir mer tredimensionell och holografisk. Och med högtalare som R6 Arreté blir allt ännu mer uppenbart än med de flesta andra.

I countrylåten It’s Not Supposed to Be That Way urskiljs Nathaniel Rateliffs och Willie Nelsons röster från varandra ännu tydligare än tidigare, Nathaniel sjunger mer från magen medan Willie är mer nasal. Detaljerna i övertonerna är klarare, munspelet är tydligare – allt är bättre.

Pianot i Beethovens pianokonsert nr 4 har fler klangfärger och orkestern är mindre diffus. Mellanregisterelementen på baksidan av högtalarna kommer verkligen till sin rätt och målar upp en stor och holografisk ljudbild. Allt är bättre, vilket vittnar om att allt i signalvägen påverkar – även strömförsörjningen. Och det är så markant att man inte vill gå tillbaka till ofiltrerad ström efteråt. Det är inte alla högtalare som demonstrerar skillnaderna i den elektroniska delen av signalvägen lika övertygande som här. Men R6 Arreté är verkligen ett par unika highend-högtalare.

Lättdrivna

Något som är extra kul, och som gör den stora prislappen lite lättare att svälja än den kunde ha varit, är att högtalarna inte kräver en highend-förstärkare av högsta klass för att låta briljant. Den höga känsligheten innebär att de inte kräver mycket kraft – snabbheten och den utsökta balansen kommer faktiskt fram även med en ynka Sonos Amp, om vi ska spetsa till det lite. Detta är en skarp kontrast till exempelvis Dynaudio Confidence 60, som sväljer ström på det mest glupska sätt och som vi inte lyckades få att spela ordentligt förrän vi drog på med en förstärkare för mer än 200 000 kronor (Soulution 330). Och då kunde vi ändå ha önskat oss ännu starkare saker. Förstärkarjakten är mycket lättare med R6 Arreté.

Konkurrenter

Om du har turen att ha ekonomin för ett par högtalare i den här prisklassen så är R6 Arreté inte de enda kandidaterna. En högtalare som sticker ut som en självskriven kandidat är KEF Blade Two. En fantastisk, direkt och bestämd högtalare som hotar att riva ner väggarna, samtidigt som den har laserfokus på musiken. Till ett lägre pris, och man kan argumentera för bättre kvalitetsintryck, än R6 Arreté. Sedan finns den speciella, högteknologiska Vivid Audio Kaya 90, som också kostar något mindre än Audiovectorerna. Med avsmalnande kanaler som absorberar energi från elementens baksida och serverar musiken så naturligt och oförvrängt som möjligt. Kaya 90 är också ganska så lättdrivna och förtjänar en provlyssning innan du väljer Audiovector.

Listan är lång, men ett som är säkert är att R6 Arreté tål att vara med i det här sällskapet och kan mäta sig med vilken som helst av dem. Och de är bland de enklaste att få att låta himmelskt.

R6 Arreté: Slutsats

Med R6 Arreté tar Audiovector ett rejält kliv framåt från föregångaren SR6 Avantgarde Arreté V2.0 från 2016. Den var också sagolik, men dess höjd – med en dito placerad diskant – är ett mindre problem med R6 Arreté . Den har uppenbarligen en bättre vertikal spridning, så att man kan sitta bekvämt i soffan utan att känna att ljudet passerar över huvudet.

Basen är också bättre balanserad i R6 Arreté, med tydligare klangstrukturer. Musiken släpps helt enkelt fram med mer magi.

Det är verkligen kul när man prickar helt rätt i ultra-highend-klassen, inte minst när högtalarna dessutom är så lätta att driva. Och relativt enkla att placera. Sådant gör det kul att syssla med hifi, när man kan drömma sig bort i musiken i stället för att hålla på och få huvudvärk av att välja rätt komponenter och jobba så mycket med placering att man nöter ut golvet. Även om du kommer att bli rikligt belönad om du gör det också!