TEST: Audio Physic Spark

Jag gick runt i huset och sysslade med helt andra saker än att lyssna, jag märkte inte ens musiken i bakgrunden. Roheys fem år gamla album A Million Things fungerar lika bra som stämningsfull bakgrundsmusik som för koncentrerat lyssnande. Men det var något med mellanregistret som fick Rohey Taalahs själfulla sångröst att följa mig vart jag än gick.

Tillbaka i soffan insåg jag var det var.

Det måste vara Audio Physics speciella mellanregister som var anledningen till att rösten lät så ofärgad och fri. Klangen påminde mig om mina gamla Quad ESL 63. Kanske inte med exakt samma, viktlösa luftighet, men tillräckligt nära.

Det är en uppskattande komplimang till Audio Physics val av element, som det ovanligt nog finns tre stycken av.

Det ovanliga med Spark är inte bara att den är en trevägs stativhögtalare, med ett unikt mellanregister, utan att den ursprungligen var en smal golvhögtalare. Exakt hur det gick till när Audio Physic bestämde sig för att förvandla Spark till en stativmodell ska jag inte spekulera i, bara konstatera att det inte alls blev så dumt.

Den senaste generationen av högtalaren har åtminstone behållit Audio Physics karaktäristiska kabinettdesign, med en aning bakåtlutad silhuett och en symmetrisk elementdesign på framsidan.

Unikt element

De 48 cm höga Spark kanske inte passar särskilt bra i bokhyllan, men det finns ett 20 kg tungt stativ som har samma fotavtryck som en golvhögtalare.

Enligt Audio Physic är mycket av tekniken i Spark hämtad från flaggskeppet Cardeas.

Det speciella mellanregisterelementet, till exempel. Det är ett 15 cm stort element konstruerat helt utan någon centrumupphängning alls. I normala fall är dynamiska element gjorda med en upphängning runt talspolen. Audio Physic anser att det hämmar den kinetiska energin och ger musiken nackdelar som färgningar eller egenljud.

Jag förstår vad de menar, för de här högtalarna har ett sällsynt viktlöst och luftigt mellanregister, som verkar helt obesvärat när de spelar musik.

Hyper Holographic Cone

Mellanregistret kallas för HHCM SL och det spelar tillsammans med en 39 mm dome-diskant, HHCT III, och ett baselement med ett 18 cm aluminiummembran med keramisk beläggning och dubbla upphängningar.

Enligt Audio Physic använder de sig inte av konventionellt delningsfilter med fasta delningsfrekvenser, utan ett filter som ger elementen friheten att återge alla frekvenser. Det låter märkligt, det medger jag, men det är en av flera delar i Audio Phyiscs Power Train-teknik, som handlar om att släppa lös musiken med så få ingrepp som möjligt som kan färga ljudet.

Honeycomb och glas

Därför går inte heller Spark-kabinettet att jämföra med äldre versioner. Det har ett syntetiskt material och formar de invändiga panelerna med en vaxkestruktur, i stället för MDF- eller HDF-paneler som är det vanliga. Konstruktionen ska ge betydligt färre resonanser och större inre volym eftersom skivorna kan göras tunnare än MDF-skivor.

Högtalarna är vit- eller svartlackade, med glassytor på utsidan, och en svart glasskiva på fronten som fästs med magneter.

På baksidan hittar man en horisontell basreflexport längst upp och längre ner ett par WBT-terminaler monterade på en invändigt dämpad platta med filtret på insidan. Högtalarna kan levereras med två par WBT-terminaler för de som vill bi-wira eller bi-ampa.

Kvalitetsintrycket är gediget, som sig bör i den här prisklassen. Där vi även hittar riktigt starka utmanare bland högtalare som Audiovector R1 Arreté, som länge varit en av våra referenshögtalare, och Sonus faber Olympica Nova I och Focal Kanta N°1.

Mega Meta

Det är lockande att dra slutsatsen att mellanregistret är Sparks styrka, och att den klarar sig bättre i just den disciplinen än vad de flesta tvåvägs stativare gör. För det unika elementet gör faktiskt något med hur sångröster, gitarrer, träblås och piano låter som jag vanligtvis förknippar med dyrare golvhögtalare som har enormt påkostade element.

De är inte lika övertygande i djupbasen, helt enkelt för att de rullar av så tidigt – runt 40-50 Hz – att den lägsta oktaven på ett konsertpiano tappar lite tyngd. Men resten av basåtergivningen har rikligt med dynamisk kontrast och inte minst tillräckligt med tyngd för att en kontrabas ska framträda ordentligt i ljudbilden.

I andra änden upplevde jag att det relativt stora diskantelementet gav stråkar och mässingsblås en nästan asketisk men synnerligen välkontrollerad klang, rik på klangfärger men försiktigt utportionerade. Jag hade en liknande upplevelse när jag testade Audio Physic Virgo III för fyra år sedan, men diskanten i Spark är luftigare och mer viktlös.

Audio Physic Spark målar upp en riktigt stor, dynamisk och levande ljudbild. I mitt rum och med förstärkaren Yamaha R-N2000A inkopplad fick jag ett enormt djup i ljudbilden. Basåtergivningen var bestämd, kanske inte överdrivet fysisk men häpnadsväckande exakt.

Ljudbilden blev lite mer koncentrerad i mitten i vårt mer dämpade testrum och där tog McIntosh MA9500 (300 watt per kanal) verkligen tag i baselementet. Klangen från högtalarna blev varmare, fylligare och musiken lät mer dynamisk. Men också lite antiseptisk, i brist på ett bättre ord. Somliga skulle säga korrekt – kanske lite väl korrekt för någon. Även med en McIntosh-förstärkare som gillar att tillföra mer fest och kul till musiken än en korrekt japansk förstärkare, men detta är det uppenbara ljudidealet hos teamet på Spark.

Den alltid svåra klangen från ett piano får ingen hjälp av färgningar eller betoningar som kan tillföra något till eller ändra klangen från pianot. Varken i Leif Ove Andsnes Horizons eller i Keith Jarrett trios Up for It.

Peronligen saknar jag lite av livekänslan i Up for It. Med Spark känns det mer som att sitta i en studio och höra hur musiken framförs framför dig.

Slutsats

Spark har inte tappat mycket i övergången från golvhögtalare till stativhögtalare. Ingen av Spark-versionerna har varit kungar av djupbas, men de har alltid levererat kvalitetsbas. Det gör i allra högsta grad även den nya versionen, som rent allmänt är bättre på allt. Den är extremt korrekt balanserad, med ett öppet och viktlöst mellanregister som sticker ut i positiv bemärkelse. Spark återger sångröster och akustiska instrument med precisionen hos en elektrostathögtalare, ofärgad, luftig och rik på klangfärger och nyanser. Detta är inte högtalaren du köper till festlokalen, snarare högtalare som passar lika bra i ett separat lyssningsrum som i vardagsrummet där hela familjen kan njuta av den. Audio Physic Spark passar lika lysande till bakgrundsmusik som till koncentrerat lyssnande.