Philips högtalare är riktigt tjusiga och känns dessutom solida tack vare att de är gjorda i rostfritt stål. Viss varning för fingeravtryck blir det dock. De exponerade elementen ger dem ett hightech-utseende som passar bra för tekniker och affärsfolk. Subwoofern är en mer anonym svart trälåda som man nog helst gömmer under skrivbordet. Det är å andra sidan där den bör stå för att ge det bästa ljudet.

Högtalarna kopplas med en gemensam sladd till subwoofern som också innehåller förstärkaren. Där pluggar man även in fjärrkontrollen. Men sen kommer det märkliga. Man måste ansluta ljudsladden till fjärrkontrollen vilket gör att man får minst en sladd för mycket på skrivbordet. Fjärren har även en ingång för externa ljudkällor som exempelvis en MP3-spelare. Istället för att ha en omkopplare kopplas då helt brutalt datorljudet bort. Volumkontrollen på fjärren känns plastig och eftersom fjärren är så lätt måste man hålla i den för att kunna justera volymen.

Ljudkvaliteten
Det mest positiva som finns att säga är att ljudbilden är riktigt bra, vilket innebär att man lätt kan placera instrumenten framför sig. Även diskanten får godkänt och klarar fint av jazz. Sen kommer vi till problemen. Mellanregistret är luddigt med dålig separation. Dessutom är det ett stort gap i frekvenserna ner tills subwoofern tar vid vilket ger en ytterst märklig musikupplevelse. Förutom att ljudet känns platt och livlöst så är det som att en stor tårtbit fattas. Det är svårt att sätta fingret på men blir mycket tydligt när man växlar över till mer välljudande högtalare. Drar man på volymen ordentligt så får man dessutom distorsion. Vill man bara ha något snyggt på skrivbordet och mest kör enklare spel och dialogfilmer så duger de däremot bra.

Också i detta test: