Walesiska REL är en renodlad subbastillverkare. I stället för digital högteknologi och överdådiga förstärkare har REL ett puritanskt synsätt. Det har av tradition lett till att deras subbasar är suveräna musikförmedlare.

Den synnerligen läckra REL S/5 har ett 12-tums aktivt element av aluminium som pekar framåt, medan en 12-tums slavbas sitter i botten och utjämnar för tryckskillnader i kabinettet.

Subbasen har vare sig fjärrkontroll eller teckenfönster. Däremot går det att använda trådlös överföring av ljudet om man köper sändaren LongBow separat (2 500 kronor).

I sann REL-anda finns både vanliga RCA-ingångar och högnivåingångar som kopplas till förstärkarens högtalarutgångar. Detta ska ge bättre dynamik i stereo. Ljudnivå kan ställas in för båda ingångarna oberoende av varandra.

Ljudkvalitet
Det slår oss direkt hur oansträngt S/5 låter med musik i stereo. Basen i Nicole Atkins ”Dancing in the Dark” är väldigt sammanhängande och synkroniserad med resten av ljudbilden. Kontrabasen i Jan Johanssons ”Jazz på svenska” låter mer sprött och detaljerat än vad DALI och Velodyne lyckas få till. Basen ligger bergfast och bara fyller ut ljudbilden – precis som den ska.

REL kan spela rytmer också. Daft Punk återges med lediga och häftiga basrytmer. Det vilar något väldigt självklart och arrogant över det hela.

Hiphop-låten ”Rack City” med Tyga har djupare rytmer och REL betonar det. Men det går faktiskt en smula hett till om öronen för subbasen när vi vrider upp volymen och den börjar skorra. Vi vet att REL kör fullständigt utan filtrering av de djupaste bastonerna, vilket både kan förklara den rena och oansträngda basen, men också att elementet får för stora svängningar och hamnar utanför ”bekvämlighetszonen” i en del låtar.

Vi upplever samma sak när vi tittar på filmen ”Maze Runner”. Saftiga baseffekter som subbasen i stort sett hänger med på helt lysande. Men emellanåt tippar det över. På både måttliga och ganska höga ljudtryck är det ingen fara, men vrider man upp till full TXH-nivå så riskerar man att S/5 tappar andan.

Slutsats
REL Acoustics S/5 stortrivs verkligen med all sorts musik. Rent tonalt är den så bra att basen integreras i ljudbilden på det mest naturliga vis. Man hör det särskilt bra med kontrabas och flygel, att bastonerna bara stöttar övriga toner underifrån och inte lever sitt eget liv.

Subbasen kan låta tufft och drämma till rytmiskt hårt också, med både film och musik. Men är tonerna för djupa så bryter den upp i förvrängning på hög volym.

Också i detta test: