De franska högtalarna ser bra ut i vitt och är inte så stora att de inte får plats bokhyllan. Men det ska man kanske vara lite försiktig med. Låt oss återkomma till det. Men först: Högtalarna har allt man behöver inbyggt. Ljudingångar för både analoga och digitala ljudkällor, som den optiska ingången man kan använda till TV-ljudet. De har skivspelaringång också, plug and play som vi säger, och naturligtvis trådlös överföring via Bluetooth.

Högtalarna kopplas ihop med en högtalarkabel som ingår och kan stå på en bänk, i en hylla eller på stativ. Allting går att styra från den medföljande fjärrkontrollen, som inte exakt dryper av kvalitet men som fungerar.

Ljudet

Triangle Elara är en livlig högtalare med generösa mängder bas som ibland kan verka överväldigande. Lyckligtvis kan man justera bas och diskant och anpassa balansen i ljudet efter placeringen i rummet. Det är en fördel, för om man ställer dem mot väggen eller i bokhyllan så måste basen dämpas för att inte blir för störande. Då överskuggar den dessutom mellanregister och diskant, som drunknar i bas. Men när justeringarna är gjorda så är balansen fin. Det kanske låter lite väl ivrigt i diskant när man spelar högt, men ljudet är klart och öppet, fin återgivning av röster och stränginstrument. Med det klassiska stycket klarade Triangle sig väldigt bra, kören framträdde väl i ljudbilden och det fanns rikligt med bas.

Slutsats

Triangle Elara målar upp en större ljudbild än de flesta i startfältet och låter övertygande med klassisk musik. Akta bara för att spela för högt, då riskerar man att basen förvrängs. I Eminem-låten trycker basen till ordentligt och är relativt väldefinierad, fast inte särskilt djup. Klangbalansen drar mot det varma och det finns en liten betoning i mellanregistret. Men inte mycket annat att klaga på.

Elara är enkla att installera, enkla att använda, låter både balanserat och levande, och är utrustade med tillräckliga ingångar för att ta hand om de flestas behov.

Också i detta test: