Kabinettet är rejält och solitt med ett förtroendeingivande dött ljud när man knackar på det. Och den skriker verkligen kvalitet med sin läderklädda utsida, mässingsdetaljer, tygfront och så klart den klassiska Marshall-logotypen. Snyggt och inte så lite coolt. På undersidan sitter gummifötter för att hindra den från att åka baklänges när man drar på och för att skydda underlaget. Till med och reglagen känns rejäla och av hög kvalitet.

På baksidan hittar vi en RCA-ingång så att man kan ansluta till exempel en CD-spelare, eller varför inte en skivspelare. Där sitter ovanligt nog också en optisk ingång vilket gör att man faktiskt kan ansluta exempelvis en Apple TV för att få lite bättre ljud. På ovansidan finns en vanlig 3,5 mm-ingång och Marshall skickar med en riktigt läcker spiralsladd som får det att kännas som att man pluggar i en elgitarr istället för en mobiltelefon.

Precis som väntat är högtalaren som gjord för rock’n’roll. Gitarriffen sitter som en smäck och trummorna får en att vilja skaka näven i luften i takt med den förvånansvärt djupa basen. Dessutom spelar den högt. It goes to eleven, som Spinal Tap skulle ha sagt. Föga förvånande så trivs Stanmore inte lika bra tillsammans med elegantare och mer krävande musik. Norah Jones i Come away with me låter till exempel lite instängt.

Slutsats
Med Stanmore kan man för en gångs skull döma en produkt utefter utseendet. Man får precis vad man förväntar sig av en högtalare som bär det ikoniska Marshall-märket. Det är rejäla grejer av bra kvalitet och passar just den publik som lockas av märket. Är ylande gitarrer och basdunk på öronbedövande volym det man vill ha så levererar högtalaren. Den har dessutom många anslutningar och gör sig utmärkt som enda musikanläggning i första lägenheten eller gillestugan.

Också i detta test: