Många anser att seriös highend antingen engelsk, amerikansk, tysk eller norsk. Få betraktar nog Japan som ett land där highend-tillverkarna blomstrar. Men det är bara delvis sant. Japan har ett långt förflutet inom framför allt exotiska förstärkare, som har kommit från de mest osannolika tillverkare.
För de flesta är Yamaha synonymt med pianon eller hemmabioreceivrar. Men vad många inte vet är att Yamaha har en lång historia av highend-hifi, som inte var sämre än amerikansk eller europeisk highend på sin tid.
Det räcker med att nämna Yamaha NS-1000, högtalaren från 70-talet som nyligen kom i en ny och moderniserad utgåva, NS-5000. När vi testade den 2018 slog det oss att Yamaha faktiskt inte hade någon förstärkare i samma klass som högtalarna. Den annars så briljanta A-S3000 var det närmaste man kunde komma – fast en integrerad förstärkare till en bråkdel av kostnaden för högtalarna? Knappast.
Så när Yamaha släppte nyheten om 5000-serien föll pusselbitarna på plats. Med förförstärkaren C-5000, effektförstärkaren M-5000 och skivspelaren GT-5000 hade Yamaha äntligen ett seriöst highend-system.
Allt började med bland annat effektförstärkaren B-1 på 70-talet. Som tillsammans med förförstärkaren C1 startade Yamahas långa rad av transistorbaserade highend-förstärkare. Längre fram kom läckerheter som C-70 och M-70, B-5, monosteget BX-1, B-2x och C-2x och en lång rad andra riktigt seriösa förstärkare.
Allt slutade med CX- och MX-1000-serierna i slutet av 80-talet. Då hade Japan etablerat sig som ett land med gott om highend-hifi. Märken som Luxman, Accuphase, Denon, Sony, Technics och Onkyo var alla väl respekterade i både Nordamerika och Europa.
5000-serien
Den nya förstärkarkombinationen, som vi testar tillsammans som en enhet och inte var för sig, låter alldeles bedårande. Bara så är det sagt. Ljudet ligger på en helt annan nivå än Yamahas hemmabio-förstärkare. Hur bra de än är så är det här i en annan klass.
Då menar jag även byggkvaliteten. För om det är något som japanerna är bättre på än de flesta så är det förkärleken till detaljer och kvaliteten på de små sakerna. Det vet alla som har ägt en Luxman-, Accuphase- eller Air Tight-förstärkare. Till exempel.
De svartlackade träsidorna är så perfekta att de nästan ser ut som svart glas. Alla omkopplarna på fronten av förförstärkaren har samma förtroendeingivande, dämpade klick. Till och med undersidan med de förkromade mässingsfötterna, som kan utrustas med filtkuddar eller piggar, är av en kvalitet som inte ens amerikanska highend-tillverkare får till.
Förförstärkaren
Om man snurrar på förförstärkaren så ser man de tio ingångarna med förgyllda kontaktytor, snyggt utlagda på rad längs baksidan. Där finns också fjärrstyrningsingångar och trigger-koppling för av/på. De fyra balanserade ingångarna har en fasomkopplare och bypass med nivåjustering med –6 dB.
Tar man bort den tjocka topplattan, som har fem urfrästa öppningar för kylning, så ser man att C-5000 är proppfull av komponenter. Två toroidtransformatorer, en för varje kanal, förser kondensatorbatteriet med ström till två symmetriskt konstruerade kanaler.
Skivspelaringången är separerad från linjeingångarna med en så kallad flytande kretskonstruktion, så att de inte delar jord, och kan användas med antingen Moving Coil- eller Moving Magnet-pickup. För MC-pickuper går det att välja last i fyra steg: 10, 30, 100 eller 300 ohm. Man kan välja om man ska ansluta skivspelaren till den balanserade eller obalanserade ingången till RIAA-steget.
Tonkontroller finns också, +/–9 dB vid 300 Hz för bas och +/–9 dB vid 3500 Hz för diskant. Samt ett subsoniskt filter för skivspelaringången, som skär basen med 3 decibel vid 15 Hz. Praktiskt om du får lite muller i basen när du spelar vinyl.
Det går att koppla ljudet från en annan källa, till exempel en surroundprocessor, förbi volymkontrollen med hjälp av omkopplaren som heter EXT Direct.
Hörlursuttag finns också, med 35 mW effekt per kanal och nivåjustering. Utgångarna till exempelvis en ansluten hemmabioförstärkare kan kopplas ur om man använder förstärkarkombinationen i en hemmabio – och vill spela i bara stereo.
Effektförstärkaren
Den nästan 30 kilo tunga effektförstärkaren M-5000 är också uppbyggd som två separata monosteg, med symmetriska kretsar. Den har analoga nivåmätare som visar ineffekten i watt och dB. Det milda, varmgula ljuset kan stängas av, detsamma gäller visarna. De kan också ställas in så att de bara visar topparna – peak.
Det finns två uppsättningar högtalarutgångar som kan väljas på fronten. Och på baksidan har den några av de mest solida högtalarterminalerna vi har sett.
Gillar man inte den silvergrå retrostilen så finns förstärkarkombinationen i ett silkesmatt, svarteloxerat utförande.
Yamaha anger effekten till 100 watt per kanal i 8 ohm och 200 watt i 4 ohm, med en dynamisk takhöjd på 0,97 dB. Inte särskilt imponerande siffror i den här klassen, men vem bryr sig när ljudet är så organiskt och naturligt lättflytande att specifikationerna bara är av akademiskt intresse.
Mäktig och musikalisk
Passande nog hittade retroförstärkarna från Yamaha-tonen rätt melodi med Klipschs legendariska Cornwall III. De lättdrivna högtalarna stortrivdes med Yamaha-förstärkarna – och våra referensmonitorer, Dynaudio Contour 20, blomstrade när de var inkopplade till M-5000.
Det var något som hände direkt med synergin, som inte var så lätt att sätta fingret på. Efter några veckor tror jag att jag kan dra slutsatsen att Yamaha-setet helt enkelt är en så lyckad konstruktion och har ett så bra ljud att de flesta högtalare passar helt utmärkt. Kanske med undantag för de allra mest tungdrivna, med känslighet långt ner i 80-talet och varierande impedanskurvor.
Det finns inte ändlöst med kraft i M-5000. Jämfört med en McIntosh MC462 på 450 watt bor det mycket mer i amerikanen, men bara i ren muskelmassa.
Du får mer muskler i Gryphon eller Ayre också, men Yamaha-kombon matchar konkurrenterna i samma prisklass när det gäller detaljnivå, fokus och finess. Att lyssna på ECM-produktionerna med Keith Jarrett, antingen solo i Köln-konserten eller som trio i Still Live, är en välsignad upplevelse. Yamaha-förstärkarna kan uppfattas som tunna, men det är bara tills Jack DeJohnette trycker till med ett trumsolo och du känner bastrumman massera magen.
En McIntosh MC301 har betydligt mer kraft, men låter varmare och lite fetare och har inte riktigt samma fokus. Ayre KX-5 och VX-5 kostar nästan lika mycket men saknar skivspelaringång. Och en kombination av Audio-Research LS28 och VT80 låter ännu mer finmaskigt och raffinerat, men har varken skivspelarinång eller lika mycket muskler.
Basen från Yamaha-kombinationen är snarare stram än fet, och mellanregistret är snarare öppet än fylligt. I mina öron verkar det som om Yamaha har strävat efter en neutral klangbalans, vilket de lyckas väl med, men jag hade kunnat tänka mig större dynamisk kontrast. Och så gillar jag lite fetare basdynamik.
I exempelvis Bob Dylans No Mercy saknar jag lite klangfyllighet, men inte djup. För sådant finns det massor av här. Ljudbilden är finmaskig och djup, med ett bergfast stereoperspektiv, även i Mozarts violinkonsert med Marianne Thorsen och Trondheimsolistene.
Vad du inte får
Förstärkarkombinationen från Yamaha uppfyller kanske inte allas behov. Det finns ingen digitalomvandlare i förförstärkaren. Inte ens i närheten. Yamaha gör inte ens någon separat sådan. Somliga efterlyser säkert fler och mer flexibla inställningar för skivspelaringången, andra kanske hade velat ha en CD-5000 också. Som inte heller finns.
Effektförstärkarens enda egentliga begränsning tycker jag är att man, trots 100 watt potent effekt, måste vara noga med matchningen av högtalare. M-5000 driver inte de mest tungdrivna högtalarna på efterfestvolym – men oj så snyggt det låter!
Slutsats
Det är glädjande att lyssna på en så här välgjord förstärkarkombinationerna genom högtalare man verkligen kan. Yamaha har gjort ett av de mest attraktiva systemen som finns där ute, och vinylfantasterna kan glädja sig över ett bra phono-steg. Byggkvaliteten överträffar det mesta i den här prisklassen och ljudkvaliteten matchar de allra bästa. Var bara noggrann med valet av högtalare så kommer Yamahas 5000-kombination att sprida musikglädje på en nivå som många inte förknippar med japansk hifi.
1 reaktion på ”Yamaha M-5000 och C-5000”
Skriv en kommentar
Läs hela artikeln med LB+
Black Week erbjudande
70% På LB+ Total i 12 månader! (Spara 1 665 kr)
LB+ Total månad / 185 kr
Full tillgång till allt innehåll i 1 månad
LB+ Total 12 månader / 156 kr
Full tillgång till allt innehåll på Ljud & Bild och L&B Home i 12 månader
- Tillgång till mer än 7500 produkttester!
- Stora rabatter hos våra samarbetspartner i LB+ Fördelsklubb
- Nyhetsbrev med senaste nyheterna varje vecka
- L&B TechCast – en podd med L&B
- Inaktiverade annonser
Mycket trevlig recension!Bytte själv upp mig till Yamaha A-S2100 för ett par år sedan och har gift mig med Yamahas ypperliga sound och kvalitet. Highly Recomended!