BeoLab 17 har ett läckert, trekantigt kabinett av extruderad aluminium och är tänkt att stå på stativ eller i en hylla, eller hängas direkt på väggen. Den rejäla aluminiumkonstruktionen ser till att resonanser reduceras på samma gång som det ger plats för större baselement än ett vanligt träkabinett. Bakom grillen med det speciella mönstret B&O kallar ”Broken Ice Grid” finns ett 6-tums bas/mellanregister och en 0,75-tums diskant som drivs av var sin 160-watts klass D-förstärkare. BeoLab 17 har för övrigt vanliga analoga ingångar också, men det är den trådlösa tekniken som är intressantast i det här sammanhanget.

Wireless Powerlink bygger på WiSA-standarden som utvecklats av amerikanska Summit Semiconductor. WiSA kommunicerar på 5 GHz-bandet och tillåter att uppemot åtta ljudkanaler överförs med hela 24 bitars ljudkvalitet utan dataförluster. För att använda systemet i BeoLab 17 behövs en särskild WiSA-baserad sändare. Sådana sitter inbyggda i Bang & Olufsens nyare TV-apparater (!) men ett mindre kostsamt alternativ är den externa sändaren BeoLab Transmitter 1 för 3 000 kronor. Den är gjord för att koppla de trådlösa högtalarna till en vanlig TV, musikspelare, stereo/hemmabio eller blu-ray-spelare med volymstyrda utgångar (till exempel Sonos, Bluesound, Oppo).

Användning
Den mest uppenbara fördelen med BeoLab-systemet är avsaknaden av traditionella högtalarkablar. Både vänster och höger stereokanal överförs trådlöst genom luften, och systemet kan utökas ända till 8-kanals surroundljud om du vill, utan att behöva något annat än ström. Det gör det möjligt att ha mycket smidigare högtalarplaceringar runtom i rummet, på var sin sida av fönster eller dörröppningar utan risk för att någon snubblar på högtalarkablar. Den trådlösa räckvidden anges till 12 meter i samma rum, men har testats på uppemot 20 meter. Under testet provade vi BeoLab 17 i både stereo- och surroundkonfiguration utan att vi märkte av några ”dropouts” eller någon ljudfördröjning.

Ljudkvalitet
Designen är definitivt spännande och tekniken likaså – men hur låter det? När det handlar om ljudets egenskaper så upplevs BeoLab 17 definitivt som ett par nummer större än de övriga testdeltagarna. Här finns kort och gott mer av allt det goda: större fyllighet och djup i basen, ett mer kroppsligt mellanregister, bättre diskantupplösning och framför allt mer POWER! Man märker enkelt att BeoLab 17 har större dynamiska resurser, här går det att spela mycket högt utan att högtalarna tappar andan eller att djupbasen lyser med sin frånvaro.

Av tidigare erfarenheter med B&O-högtalare vet vi att danskarna lägger ner mycket arbete på att få den ljudmässiga signaturen precis som de vill ha den, och så musikaliskt allsidig som möjligt. BeoLab 17 är inget undantag från den regeln – ljudet är väldigt varmt och inbjudande, med en förförande öppen och luftig musikalitet. Stacy Barthes angenäma röst får precis rätt sötma, och Bob Dylans ”Man in the long black coat” låter exakt lika snustorr som vi är vana vid. BeoLab 17 bangar inte för att pumpa ut bas när det verkligen gäller. Inte ens Daft Punks ”Solar Sailer” från soundtracket till ”Tron” lyckas få dem att tappa andan. Det skulle ju bara fattas annat, eftersom priset är snudd på dubbelt så högt som för de övriga, men BeoLab 17 är faktiskt den enda testdeltagaren som kan mäta sig med ljudet från vanliga golvhögtalare. De har inga problem med att fylla ett stort rum med tillräcklig ljudnivå. Det ska också sägas att vi fick en möjlighet att prova högtalarna tillsammans med subbasen BeoLab 19, och det gav absolut musiken en helt ny dimension där det gick att både höra och känna djupbasen. Och bäst av allt är att den också kan ställas var som helst.

Slutsats
Detta är med god marginal testets dyraste högtalare, men BeoLab 17 representerar också ett aldrig så litet kvantsprång inom trådlös teknik. De är kanske de enda högtalarna i testet som kan kallas riktigt trådlösa. Borstett från var sin strömsladd behöver de inga kablar alls, och den trådlösa överföringen känns betydligt mer robust och välljudande än de bluetooth- och Wi-Fi-baserade lösningarna. Konkurrenten som vi kan tänka oss kommer närmast rent ljudmässigt är de tidigare testade Xeo 3 och 5 från Dynaudio. Men de är begränsade till max 16-bitars ljud (CD-kvalitet) och är inte heller lika enkla att utöka till flerkanalsljud. Bang & Olufsen tar som vanligt bra betalt, men har verkligen lyckats visa hur trådlöst ljud kan fungera om man lägger ner lite resurser på det!

 

Också i detta test: